Det svänger snabbt här i världen: igår MFF-halsduk – idag tratt.
För knappt två år sedan hittades en fettknöl på svansen på lillebror. Jag flängde naturligtvis omgående till veterinären. Inte akuttid, men nästan… Den rutinerade veterinären bestämde: fettknöl, och sa åt mig att hålla koll så att den inte växte, och om den gjorde det skulle den tas bort. Och koll har jag hållit. Nu på höstkanten tycker jag att den har växt lite, och i samband med gårdagens simning för Iza tidigarelade jag en vaccinationstid för att i samband med det diskutera åtgärd (=läs operation) av knölen. Det bör tilläggas att han inte själv haft minsta intresse av knölen, och inte brytt sig om när man tagit på den, så ont har han helt säkert inte haft.
Jag var också så förutseende att jag köpte en tratt igår, för att han i lugn och ro, och under roliga förhållanden, skulle få vänja sig vid den innan operationen. Smart tänkt av mig, men tratten kom till användning snabbare än jag kunde ana, och någon tillvänjning hann vi då rakt inte med….
För en stund sedan märkte jag nämligen att Iza stod och slickade på hans svans, och att han själv visade intresse. Upp med hunden på operations… eh… trimbordet, på med pannlampan, och det var ingen vacker syn. Sedan jag kollade in den ordentligt sist, för bara någon dag sedan, hade den svullnat upp rejält, och läckte lite. När jag klämde lite så… nä, isch, det vill man nog inte veta, men ut kom mängder med blodblandad talg?!
Omgående samtal till Blå Stjärnan (tack och lov att de har öppet på kvällstid, även för tidsbokning) som sa åt mig att klämma ut så mycket jag kunde, och så fick jag en tid i morgon klockan 14.
Där sprack hela min planering med att han skulle opereras en fredag, och att Iza skulle vara bortarrenderad åtminstone över helgen för att inte stöka till det hela. Nu får vi ta det som det blir, och det blir väl förhoppningsvis bra ändå…
Tratten accepterade han faktiskt oväntat lätt. Med tanke på hur livrädd han blivit när han träffat hundar i tratt (sin egen mamma, och Iza) så visste jag inte hur han skulle reagera, men det är klart – han har inte sett sig i spegeln än. 😉 Han har inte heller anpassat sig till sin nya bredd och stöter naturligtvis i både här och där, men med lite pepping och högburet huvud lyckades han ta sig upp för trappan. Och nu har han även lyckats lägga sig ner, även om det var med viss tvekan. Det kan ju tilläggas att Iza inte var så imponerad när han och tratten kom farande och skulle tvätta hennes öra, men hon lät honom hålla på tills han själv insåg att han inte riktigt nådde fram, trots sin långa tunga. 🙂
Håll nu tummarna för att allt går bra i morgon och att de kan fixa till det fint. Fram tills dess blir det täta tvättningar med klorhexidin.
vallterrier.com 