Ynk!

Då var operationen över, och för en dryg timme sedan hämtade jag ett litet ynk, med blått svansbandage,  på Blå Stjärnan. Fortfarande tagen av narkosen, lite skakig och bredbent. Liknelsen med ett fyllo känns inte alltför långsökt.

Ateromet är borttaget och allt hade gått bra enligt personalen.

Nu är han nedbäddad på en fleecefilt i soffan, med bästa kudden inom räckhåll.

Metacam (smärtstillande, antiinflammatoriskt) är uthämtat på apoteket och ska portioneras ut i sju dagar, och nästa fredag ska stygnen bort. Tanken är väl att även bandaget på svansen ska bort, men det beror på hur stort Izas intresse för sårvård är? Schäferslickar i alla ära, men det kanske inte är det mest desinficerande? I det sammanhanget tror jag mer på Klorhexidin faktiskt. Om nu bandaget måste vara kvar blir det en utmaning att få det att sitta på plats. Svansen liksom? När han piggnar till och svansen börjar vifta med sin vanliga frekvens så… Tassbandage har jag lagt, men svansbandage blir definitivt något nytt.

Nåväl,  nu är det bara att hålla tummarna för att allt går som det ska.  Och precis just nu hörde jag ett skall från soffan, och det tar jag som ett tecken på att det går åt rätt håll. 🙂

(Bandaget på frambenen är ”spår” efter kanylen
vid narkosen, och det kan snart tas bort.)