Iza är, och har alltid varit, en väldigt orädd hund. Visst… hon har säkert varit rädd men nyfikenheten har alltid tagit överhanden. På mentalbeskrivningen var det raka spåret fram till avståndslekare, dumpe, skrammel och spöken. På korningen var hon skendräktig och betedde sig lite skumt, men inte någonstans fanns det ens en antydan till flykt. Men det finns en sak hon är rädd för, och innerligt avskyr – Klorhexidinspray!

Första (och enda) gången jag försökt behandla en sårskada på henne med Klorhexidinspray tappade hon koncepterna fullständigt och det var inte långt ifrån att jag fick mig ett försvarsbett i armen. Vi var instängda i det lilla badrummet så flykt var liksom inget alternativ. Eftersom det finns Klorhexidin på vanlig flaska brydde jag mig inte om att bråka. Klorhexidin på bomullstuss, eller droppad direkt i såret rör henne inte i ryggen, så det handlar uppenbarligen inte om att det svider (vilket jag inte tror att det gör), utan det är sprayeffekten och ljudet som blir för mycket för min vanligtvis så tuffa tant.

Nåväl, vi har klarat oss långt med vanlig K-hex.  Men nu när Karlssons har sin ”böld” på svansen tyckte jag det passade bra med sprayen. Vid våra dagliga behandlingar har Iza varit utanför den stängda dörren, men idag brydde jag mig inte om att fösa ut henne. När det var dags för sprayen blev jag raskt påmind om hennes antipatier. Direkt jag tog flaskan rusade hon ut ur rummet med svansen mellan benen!

Minnet sitter uppenbarlig i. När Karlsson var färdigbehandlad försökte jag få henne att komma fram och nosa på flaskan. Om jag höll en Frolic intill tog godissuget överhanden och hon kom fram och snappade åt sig den, men backade raskt undan igen. Men… är det hennes enda riktiga rädsla så tror jag vi kan leva med det. 🙂

Sen har vi ju iofs skottberördheten som dykt upp på äldre dagar. Igår fick husse bevis för att jag inte hittat på. Han och hundarna var hemma ensamma när det small av ett skott inte så långt från huset. Iza hade kommit farande, lite orolig, och ville vara nära honom en liten stund, men värre än så var det inte. När jag kom hem och husse skulle berätta så konstaterade han att Iza är ”fruktansvärt skotträdd”. Jag, å min sida, konstaterade att det är tur att det finns grader i helvetet, och att husse aldrig träffat en hund som är fruktansvärt skotträdd, och därmed har dåligt med referenser. Och ja, öronen är kollade och vaxproppen som hittades är borttagen, men fenomenet kvarstår. Som sagt, hon reagerar men blir inte hysterisk, så jag kan inte göra så mycket mer än hoppas att Karlsson inte lägger någon vikt vid det hela om det smäller när de är tillsammans.

***

Så över till avdelningen konstiga drömmar… I natt har jag hunnit med tre, men den sista bleknade bort för fort för att jag skulle hinna fånga den.

1. Jag och en kompis var i Thailand, och det enda ”husrum” vi kunde hitta var ett ställe där vi fick gå och hämta sängar i ett förråd och sova utanför hotellentrén. Det var en massa andra mer eller mindre konstiga förvecklingar också, men just det är det tydligaste minnet av drömmen.

2. Någon hade bestämt att oktober och november skulle slås ihop i datumräkningen så helt plötsligt visade kalendern att det var den 50:e november.

Drömtydning på det någon? 😉