23:e november, och full vinter?! Enligt tillgängliga väderleksprognoser ska snön fortsätta falla (på tvären) några dagar till och rejält med minusgrader ska det bli en dryg vecka framåt, minst. Sen går inte prognoserna längre. Än är det ju inga ohanterliga snömängder, men … i slutet på november?
Jag. Vill. Inte.
Blotta tanken på att det kan bli en vinter av samma kaliber som den förra får mig att bli panikslagen. Och då tog den fart betydligt senare… En sådan vinter kan man kanske klassa som olycksfall i arbetet, men två? Då börjar man se ett mönster… Ett mycket obehagligt mönster. 😦
***
För övrigt har jag i ett par dagar funderat på hur folk står ut? Alltså sådana människor som har hundar som inte går ihop. Mina går ju utmärkt ihop, men för att minimera risken för att Iza ska börja pyssla om Karlssons svans (som läker fint enligt min bedömning) håller vi dem isär när vi inte kan ha full koll. Det innebär oftast att Karlsson blir instängd i vardagsrummet. Där har han ju sin soffa, sin fåtölj, sina fleecefiltar och kuddar, så det går ingen större nöd på honom. När jag jobbar ligger ju Iza uppe hos mig, och han ligger kvar där inne med dörren öppen. Men… dessa människor som riskerar avancerade hundslagsmål bara genom att, till exempel, glömma en dörr i öppet läge? Nej, tror inte jag skulle klara av att leva på det viset, inte bara för min skull utan för att ständigt behöva stänga ett (eller flera) djur ute från flocken/gemenskapen. Skulle jag någonsin hamna i en sådan situation skulle jag nog allvarlig överväga omplacering. Må det aldrig ske!
I övrigt väntar vi på att det ska bli fredag, så att stygnen tas bort och förhoppningsvis även tratten. Och så väntar vi på att svanspälsen ska växa ut igen. Just nu är den en millimeter, eller möjligen två… Undrar om han fryser om svansen?
Till sist ett kort på schäfertantens lustiga sov-/vilostil tidigare idag. 🙂 Den frambensföringen går inte av för hackor! Den gräsliga fleecepläden är terrierns bäddobjekt, men den har han inte mycket glädje av just nu.
vallterrier.com 
Hujeda mig för en sån vinter till 😯 😕 Just nu kommer det snö-regns slabb från himlen här. Jag hade inte heller stått ut med att ha hundar hemma som inte kom överrens, det är ju inte rätt ot hundarna heller. Var orolig där ett tag när Kanel flyttade in här just att jag hört mkt om att två tikar som börjar bråka med varandra aldrig slutar. Men det har aldrig varit några bekymmer än så länge *peppar peppar ta i trä. Nu är ju tanken att Kanel ska paras imorgon och förhoppningsvis få valpar. Då bor hon ju ”hemifrån” ett tag, så jag känner en viss oro över vad som kan utspela sig då, helt ärligt. Men hoppas det är obefogad oro.
Hoppas det går väl med återföreningen, men efter så här lång tid borde det ju funka, även om de är ifrån varandra ett tag. Mitt intryck är att OM tikar ska börja tjafsa så börjar det ungefär vid den fysiska könsmognaden. Det finns säkert undantag från den regeln också, men jag håller tummarna för att så inte är fallet för er del. Och lycka till med parningen!
Vi hade ju ett par jobbiga månader i vintras när Otto inte accepterade Lazer, fy och usch säger jag bara. Det var ett fruktansvärt pysslande för att få ihop vardagen. Nu gick det ju tack och lov över, men jag vill inte tänka på vad vi skulle ha gjort om så inte blivit fallet.
Generellt så brukar det vara lite ”mätningar” mellan framför allt Hampus och Otto när flocken har varit splittrad t.ex. Otto på jakt med husse och vi andra hemma (lite konstigt för Hampe gör aldrig några uppenbara anspråk på någon slags ledarposition annars). Det går dock fort över och är möjligt att bryta när 2-benta flockledare säger ”nu lägger ni av”…
Från en som lever med en barngrind mitt i huset. *ler*
Nej det är inte optimalt och ja man får ”passa” lite. Men att ha alla ihop och hela tiden behöva gå på helspänn och se till att inget händer… Vem orkar det i längden (dvs 8 år eller så)? Och att omplacera….. Vems hund(ar) ska få flytta? (Tussar man ihop vuxna hundar så finns ju liksom alltid risken att det inte kommer funka.)
Men ni har ju åtminstone så många att ingen behöver vara ensam när ni delar av, och det känns väl åtminstone lite bättre i matte- och hussehjärtat. Åtminstone skulle det göra det i mitt… 😉 Men om man ”bara” har två, och en ständigt måste vara ensam, nej det hade jag nog inte fixat.
Urk för vinter!! Killarna rök ihop för någon dag sedan över en resurs i form av 3 casewnötter någon tappat i groventren… när det kommer besök (resurs) får de alterneras annars har de rätt så bra koll på varandra. Mattes hitlerkoll är nog det som gör det möjligt att de ”kommer överrens”. Inte kul men vad gör man?
Här får vi ta stygnen först om en vecka, och ett av såren har han redan kliat upp. (På frampartiet, men kan liksom inte binda ihop bakbenen på honom i 10 dagar.)
Tack och lov är han ingen sårpysslare i övrigt, så vi har skippat den vedervärdiga tratten. Märkte det redan i somras efter kastreringen, hade ju tratt då när jag inte hade björnkoll, men när jag HADE koll försökte han aldrig röra såret överhuvudtaget, märkte jag. Mysko.