Månad: januari 2010

Har ägnat större delen av kvällen åt att organisera min bil. Ester (se gårdagens inlägg) fylldes med innehåll igår och är nu tjudrad med hjälp av spännband  i baksätet. Det blev kanonbra! Jag har även rensat och organiserat en del övrigt, samt flyttat över innehållet i den gamla träningsryggsäcken till den nya träningsryggsäcken (med stol) som jag köpte i december. Det blev också kanonbra! Upptäckte att det t o m fanns ett kylfack i, eller snarare utanpå, den – perfekt för vattenflaskan, eftersom jag fortfarande vägrar släppa tanken på att det åter ska bli åtminstone några plusgrader. Nån gång…

I morgon, i dagsljus, kanske  jag tar några bilder på Ester & Co. 🙂

Kvällens hundaktiviteter har bestått i att busa runt med gamla uttjänta leksaker, och så kröntes det hela med att vi fick 8,1 kilo levergodis levererat vid dörren. Det är frukten av presentkortet vi vann när Karlsson tog sitt LP i höstas. Beställde i slutet av november men tydligen har det varit leveransproblem för inte förrän nu fick jag det. Nåja, det lär ju gå åt ändå vad det lider.

På vägen hem idag rekade jag spår”marker” i Knalleland (köpcentrum) inför helgen. Ska försöka ta mig iväg tidigt både på lördag och söndag. Tänkte låna (fotbollslaget) Elfsborgs träningsplan (välplogad grusplan) på lördag och ev. ge mig ut på parkeringsplatserna på söndag, beroende på hur det går på lördagen. Men vi får se hur effektiv jag är. Ska det bli verklighet av dom planerna bör vi ju ge oss iväg ganska tidigt…

Kvällens riktiga höjdpunkt var dock när pappa ringde upp, alldeles själv. Med tanke på omständigheterna lät han förvånansvärt pigg, och naturligtvis lättad över att det hela var gjort. Men som sagt… det blir nog tufft ett tag framöver. Det var dock underbart skönt att höra hans röst igen!

I morse åkte jag, å jobbets vägnar, till Göteborg för ett förmiddagsseminarie om sociala medier (Facebook, Twitter, bloggar, You Tube, Flickr etc) och hur man kan använda dem i sin marknadsföring. Stundtals blev det väl lite av ett väckelsemöte för de redan frälsta. Föredragshållare var folk från bl a Apple och Adobe, och jag tror jag såg en (1) person som inte hade en iPhone… Nog om det, men det var trots allt ganska intressant.

När jag kl 07.30 angjorde Elite Park Avenue Hotel där  det hela skulle gå av stapeln såg jag banderoller för P 3 Guld-galan. Aha… det var här det var igår kväll tänkte jag, och funderade inte mer på det. Men när vi hade första pausen på förmiddagen blev det en hel del kändisspotting eftersom artisterna då kvicknat till  och var på väg att lämna hotellet. Framför allt spotting av kändisar jag inte kände igen… men de såg lagom excentriska ut för att vara kända. 😉 Nåja, jag vet att jag mötte  Amanda Jensen i trappan, och jag tror att jag såg Winnerbäck och Miss Li. Wow liksom, eller inte? Det märks att det var ett tag sedan man bodde i Stockholm. 😉

När seminariet var slut hade jag ledigt resten av dagen. Första målet var Granit där det skulle inhandlas förvaring för att organisera alla hundprylar i bilen. Hittade ett (bättre och billigare) alternativ till den tänkta lösningen, så jag fann mig ganska snart gående med plastbyrån ”Ester” genom Göteborg. Tänk vad bra det ska bli när det är klart och jag har tjudrat Ester i baksätet. 🙂

Nästa stopp på min turné var Kållered med IKEA och Huveröds, men på vägen dit stötte jag på patrull i form av trafikstockning. Det stod tvärstill i minst 20 minuter, och då blir man lite less,  men jag passade på att läsa lite bloggar från ajFånen. 🙂 Precis när de på P 4 meddelade orsaken till stoppet släppte det. På IKEA blev det en del förbrukningsprylar (servetter, batterier, värmeljus etc.) och några nyttoprylar som t ex en smart burk till vittringsapporterna, om vi nu kommer ifrån post-itlappsstadiet någon gång.

Huveröds är ju alltid roligt men blev idag ovanligt billigt. Eftersom det varken fanns baby-kong till Karlsson eller halsband till Iza (i rätt färg och storlek) så slutade med att jag bara köpte två nylontuggben att lägga på lager så länge.

Under tiden jag författade detta fick jag äntligen meddelande om hur det gått för pappa idag, och allt verkar ha avlöpt enligt plan att döma av den något knapphändiga information som lämnats ut till A. Så nu håller jag tummarna för att det fortsätter på samma sätt, men han har nog en ganska tuff rehabilitering framför sig.

Och förresten; vinnare av kommentarstävling blev – *trumvirvel* – Bacillen, med den troligen kortaste och mest intetsägande kommentaren som någonsin publicerats i den här bloggen. 🙂 Jag hör av mig om vinstutdelningen.

Jag är dödligt trött på designen på bloggen. Har letat hysteriskt bland andra teman utan att hitta något som passar mig. När jag äntligen tror mig ha hittat något och förhandsvisar det temat så dyker det alltid upp någon hake. Antingen skrivs alla rubriker med gemener hela vägen. Eller så blir det automatiskt ramar runt alla bilder som jag inte vill ha. Eller så är den för ”smal”, eller så… Ja ni fattar.

En lösning är naturligtvis att installera wp  på mitt webbhotell, och via den versionen få hysteriska mängder teman att bolla runt med och välja bland. Om jag dessutom var en snitsare på CSS så vore saken biff, som man uttryckte det hela för typ 100 år sedan. Själva installationen kan jag säkert fixa. CSS är nog lite värre, men det skulle väl gå det också om jag inte hade något annat för mig. Men … då kommer vi till nästa hake; export av den här bloggen till den nya, för jag VILL ha med mig innehållet härifrån. Jag har redan en gammal blogg som flyter omkring, och det räcker. Jag har lyckats exportera, men det är bara en del som kommer med, typ till maj 2008 eller nå’t. Varför det blir på det viset har jag inte hittat någon förklaring till ännu.

Jag kanske ska roa mig med att slänga ihop ett nytt sidhuvud åtminstone, någon dag när jag inte har något annat för mig.

I morgon håller vi tummarna för pappa, som ska lägga sig på operationsbordet. Men eftersom ont krut inte förgås så lätt 😉 så tar jag för givet att det går bra. Själv ska jag åka på ett jobbarrangemang i Göteborg, och sedan uträtta lite ärenden i stan, vilket min mamma blev upprörd över. Hur kunde jag ens tänka på att göra det när pappa skulle opereras? Då ska man veta att det gått  närmare 30 år sedan skilsmässan… Och rent praktiskt gör det föga skillnad om jag sitter hemma, eller är på jobbet och biter på naglarna. Eller åker till Göteborg. Jag är ändå toklångt bort och kan inte påverka situationen det allra minsta. Dessutom är jag sådan att jag väljer att ta katastroferna när dom kommer, istället för att ta ut dom i förskott. Så jag förutsätter naturligtvis att allt kommer gå precis som planerat, dvs jättebra! Men lite tumhållningshjälp skadar naturligtvis inte.

Och förresten; tävlingen pågår fortfarande! Och OM man nu skulle råka pricka kommentar nummer 8000 så tänker jag inte tvinga någon att ta vinsten, vill man inte ha den så går den till nästa (över 8000) osv. så man behöver inte undvika att kommentera av den anledningen. 🙂

Ny vecka – nya tulpaner!

För ovanlighetens skull tänkte jag utlysa en liten tävling här. Med ett pris!

Den som författar kommentar nummer 8000 blir lycklig ägare av ett två månaders provabonnemang hos lovefilm.se. Kommentarsbombning à la spam godkänns inte, och jag tänker inte tala om hur många kommentarer det fattas, men det är inte särskilt många. 😉 Om jag skulle vara den som skriver den åttatusende kommentarer så går priset till den som kommer närmast efter. Och kommentaren behöver inte göras till detta inlägg utan kan höra till vilket inlägg som helst.

Ha en trevlig kväll! 🙂

Möjligen tycker min pappa att jag är lite gnällig vad det gäller vädret, för idag kom det ett urklipp ur DalaDemokraten i brevlådan. Urklippet handlar om kylan (som varit mycket värre än här) och diverse strömavbrott. Särna i norra Dalarna är ett berömt köldhål, och slutklämmen i artikeln är detta:

Nu för tiden har Inga Wall normal standard i sitt hus. Värre var det nyåret 1978 då det var – 49° i Särna och Inga hade utedass.

– Då hade jag frysboxen i ett uthus och sprang ut för att hämta något. När jag öppnade luckan var det varmt därinne. Först blev jag orolig över att något var trasigt, men sen kom jag på att det bara var 20 grader kallt i boxen och – 49 ute. Det kändes lite kul att värma händerna i sin frysbox.

Ja, jag är väl lite gnällig då. 😉 Men jag vill poängtera att den nyårsaftonen och natten tillbringade jag i Mora och Rättvik. Där var det inte fullt lika kallt, ”bara” – 33 ungefär. Några stackare på festen hade låtit sina öl ligga kvar i bilen lite för länge. Det borde dom inte ha gjort…

Visste ni att fleece är magnetiskt? Inte jag heller, men på Lennart Å. Karlsson har det en klart magnetisk effekt. Han verkligen älskar att ligga på fleece, och finns det bara fleece att tillgå så hamnar han ofelbart där. Han sover sällan i mitt knä, men när jag fryser och lägger på mig en fleecefilt när jag sitter framför TV:n så är han där på ett litet kick. Och somnar hårt. Han har fleecepläd i bilburen (i kombination med liggunderlag, ventapad och något annat luddigt), fleecefilt i sin säng i sängen, fleecepläd i bia-bädden i arbetsrummet… Ja ni förstår.

Nu har han fått en egen fleecefilt i soffan, och trots att den inte ligger på hans favoritplats (som också råkar vara husses favoritplats) så söker han upp den, i den andra soffan, och somnar gott.

Vet inte vilket samband det finns mellan hans intresse för fleece och det faktum att han i samband med sin första utställning vann en fleecepläd? Kanske ett fall för lite terapi hos en hundpsykolog? 😉

Och gud förbjude att fleeceplädarna är snyggt ihopvikta. Nej, ju rörigare desto bättre, och är de ihopvikta så ändrar han snabbt på det, bäddfantast som han är. Och jo… jag är en curlingmatte, jag erkänner.

Idag har han överraskat mig igen, den lilla pälstofflingen. Den första överraskningen var av det negativa slaget. Dvs vittringsapporteringsträningen kräver något steg tillbaka. Det var mycket apporterande av post-itlappar idag. Och gärna fel post-itlappar. Gör om, gör rätt. Jag har uppenbarligen gått för fort fram. Igen…

Sen bar det iväg till jobbet, men inte för att jobba utan för att spåra! Asfalterade ytor täckta av is och ett litet lager snömodd. -2° och en kraftig, iskall vind. Spåret låg kanske i 10 minuter. Tyckte det räckte med tanke på vinden och att det var första gången vi skulle försöka oss på ett ”hårt” spår. Men … det blir inte den sista! Första 30-40 metrarna var han hyfsat förvirrad, men sen skötte han sig riktigt, riktigt fint. Lite yvig ibland, dvs ca 1 meter från spårkärnan. Vinklarna var väl inte klockrena alla gånger, men jag är jättenöjd. Tändstickorna som tjänstgjorde som apporter tog han också. Jag fick hjälpa till lite genom att hålla igen i linan när jag såg att han markerade. Han har ju en tendens att fortsätta om han inte hittar apporten direkt efter markering. Men när han inte fick gå vidare rotade han fram tändstickorna och apporterade dom in till mig. På det stora hela är jag supernöjd. Framför allt som han inte har spårat sedan den 6:e december (att döma av blogganteckningarna). En stor fördel med tändstickorna var också att de inte fyllde midjeväskan i första taget. 😉

Sen bar det av till Kind BK. Så mycket träning hann vi inte med, men rutan från klass III-avstånd var klockren i första försöket! När vi tränade det momentet senast vågar jag inte ens spekulera i. Han sprang i full fart rakt ut till rutan, sen var det upp till mig att få stopp på honom i tid. Det vore ju onekligen bra om han själv letade upp mitten på rutan, men där är vi inte än.

Lite annat småpill hann vi också med, men med tanke på den elaka blåsten blev det ganska kortvarigt.

Om man bortser från dippen med vittringsapporteringen, som ännu inte ska vara någon apportering utan bara en markering, så har han varit kanonduktig idag min lilla terrier. Har jag sagt att jag gillar honom – väldigt mycket? Och väldigt ofta?

Att det gamla ordstävet stämmer kan jag intyga. Hade det varit så att en fluga gör sommar så hade vi haft en dygnsmedeltemperatur på ca +74° nu.

Varenda dag dyker det upp flugor i vårt hus. Höggradigt förvirrade, med klara problem att navigera rätt i tillvaron. De liksom bara ramlar ner från ingenstans, företrädesvis i köket, och börjar utföra en hysterisk breakdance, liggande på rygg och vilt snurrande och sprattlande. Så håller de på ända tills jag skickar dem vidare till de sälla jaktmarkerna. Vissa har dock fått leva ett tag och haft alla möjligheter i världen att ”göra sommar” om de bara varit tillräckligt engagerade. Men – nä!

(Flugan på bilden vill vara anonym och har inget samband med texten.)

Dagens planer blev just något modifierade, men i huvudsak stämmer de fortfarande.

1. Luktdiskrimineringsövningar i ”lokalen”.

2. Spår med tändsticksapporter på plogad parkering.

3. Utfärd till Kinds BK för lite träning (rutan var t ex länge sedan, och kanske ett uppletande på något plogat område) och förevisning av klubbkläderna.

Sen misstänker jag att den dagen känns rätt fullbordad.

Den vänstra snusdosan är laddad med åtta spårapporter
och den högra med fem uppletandeföremål. Jag menar… man måste
ju förvara grejorna på något smart sätt när de är i den storleken:)

Idag har husse handlat spårapporter. I form av tändstickor! Istidsanpassade spårapporter som förhoppningsvis inte syns alltför väl när jag kapat bort svavlet. I morgon, då…!

Idag har han fått dubbla lydnadspass den lille. På förmiddagen körde vi vittringsapportering och fjärr i ”lokalen”. Idag introducerade vi för första gången en luktfri post-itlapp. Och jo, det finns nog hopp.

På eftermiddagen blev det inkallning med ställande och framåtsändande på återvändsvägen. Och jo, det finns nog hopp för dom momenten också.

I morgon är planen; mer vittring/luktdiskriminering i ”lokalen”. Sen spår och därefter till Kinds BK för lite träning och ev. klädförsäljning. Det känns som om vi kommer få den dagen att gå också. 🙂

Och, btw, det kan vara så att alla mina investeringar i vinterhämmande prylar trots allt har haft en viss effekt. Idag har det nämligen ”bara” varit ett par minusgrader, och det är ju onekligen ett fall framåt/uppåt om man jämför med förra lördagens -18°.

Nu har jag gjort vad jag kan för att bli av med snön och vintern. Jag har köpt täcke till lille Lennart och investerat sura pengar i en ny motorvärmare. Totalt har jag spenderat närmare 3000:-  i detta projekt och det är fortfarande massor av snö och minusgrader. Idag är det dessutom mulet och blåsigt… Nej, nu får någon annan ta över. Någon frivillig? Enligt yr.no ska det vara minusgrader (minst) hela nästa vecka och över nästa helg, så åtgärder behövs sannerligen.

Och på tal om pengar så har jag spenderat en hel del tråkiga sådana, och har en hel del kvar. Bilen har kostat alldeles för mycket sista tiden. Först var det styrleden som Bilprovningen tyckte att jag behövde ha. Och sen var det bromsarna fram som behövde en totalrenovering. Och så motorvärmaren då. Styrled och bromsar kanske inte är så konstigt på en tio år gammal bil, men det blir inte roligare att betala för det. När jag hämtade bilen på verkstaden här om dagen sa jag till bilreparatören att jag hoppades slippa se honom på ett bra tag, och det verkade vara ömsesidigt. Hoppas vi kan se det som en överenskommelse, och sådana är ju till för att hållas, eller hur?

Dessutom har jag ett antal naprapatbesök att se fram (?) emot, och sådana är ju inte heller gratis. Det första är inbokat till nästa söndag. Förhoppningen är att han ska få ordning på min falska ischias eller vad det nu är jag lider av. Ont gör det, oavsett vad det heter. Till det kommer de svindyra, skräddarsydda skoinläggen som jag ännu inte beställt men inser att jag måste ha. Risken är stor att det är bristen på sådana som orsakat det onda.

Gnäll, gnäll, gnäll… men vi lever i land med åsikts- och tryckfrihet och det är snabbt gjort att klicka sig härifrån för den som så önskar.

Men nu tror jag att jag ska pigga upp mig lite genom att gå ut i ”lokalen” och träna lite vittringsapportering med Lennart. Vi är fortfarande inte i närheten av några regelmässiga vittringsapporter, men för en gångs skull ska vi gå ”the long way”, utan att stressa, och se om det blir bra. För tillfället är vi på post it-lappsnivån. 🙂

I brist på ämnen att avhandla skriftligt kommer här några nytagna bilder. Det blir oavgjort mellan tulpanerna (2), snön (2) och hundtassarna (2 bilder, men fem tassar).

Vinterstylad schäfertantstass!

Ostylade, men söta ändå. 🙂

Iza lever i tron att livet är ett vasalopp, och är man inte i Evertsberg före klockan 14 så drar dom repet framför näsan på en, och man får inte fortsätta.

Lunchpromenaden idag gick ned till byn för att hämta bilen på verkstan, en sträcka på några kilometer, bitvis bestående av ganska brant backe med is och modd. När telefonen ringde fann jag det för gott att stanna. Iza drar ju inte bara nytta av sina 25 kilo, sin vilja och sitt goda humör. I nedförsbackarna får hon dessutom hjälp av gravitationskraften… Så – att hålla 1,5 hund med vänsterhanden och prata i telefon med den högra? Nej, att stå still kändes som ett bra val. Telefonsamtalet varade några minuter, och när vi skulle börja gå igen – det var DÅ det blev vasalopp. Vi hade ju förlorat en massa tid som vi var tvungna att ta igen och därför satte hon högsta fart. Nedför. På is. I koppel. Och något rep var det ingen som drog framför näsan på oss, men det vete tusan om det var hennes förtjänst?

Well, vi överlevde.

Oavsett vad man tycker om snön och vintern, och det gör man ju inte (tycker om den alltså) så går det inte att förneka att den är rätt läcker på bild. I synnerhet om man kombinerar den med strålande solsken och klarblå himmel. Dock skulle ingen vara gladare än jag om den försvann… Det ÄR inget fel på barmark. Alls. Faktiskt.

För övrigt får vi nog vidta diverse livräddningsaktioner i trädgården om någon av våra buskar ska överleva. Syrenen har redan ett par avbrutna grenar av snötyngden, och det är bara ett exempel.

Äntligen är dom här, i mitt hus – tulpanerna! Inte favoritmodellen, men det är tulpaner och just nu är det bara det som räknas. 🙂

Igår kväll, när jag skulle åka till klubben och kränga kläder, fick Karlsson en fis på tvären – igen! Han mådde riktigt uselt och jag vågade naturligtvis inte lämna honom hemma utan han fick åka med. Som tur var dök även P upp, vilket inte var meningen, så hon fick ta hand om klädförsäljningen medan jag oroade mig för liten K. Vi gick, och vi sprang. Vi försökte leka med pip-leksaker etc. Inget var kul enligt den lilla terriern. Senast det hände frågade jag ju lite hos veterinären och fick då tipset om Minifom, men vi kom aldrig så långt som till doseringen. Igår ringde jag dock till Blå Stjärnan och fick reda på doseringen för åtta kilo hund, och sen bar det av i illande fart till apoteket som har kvällsöppet. Minifom i flytande form inhandlades, och när jag läste på asken (om doseringen till kolikbarn) insåg jag ännu en gång att det nog är tur att jag inte blivit mamma. Frågan är om jag (mentalt) klarat ett sjukt barn när jag blir i upplösningstillstånd och mår så dåligt av att se min hund ha ont i magen under en förhållandevis kort stund?

Nåväl, hem i flygande fläng och ut med Karlsson ur bilen – och då var han frisk?! Tack och lov förvisso, men jag blir lika fascinerad varje gång det händer. Från att må så uselt till att vara kärnfrisk och überpigg på 30 minuter? Nåja, nu har vi medicin nästa gång det händer.

Som jag skrev i torsdags så köpte jag ett Back On Track-täcke till Karlsson på My Dog. Han hade det under våra promenader till och från bilen på lördagen. Han såg väl lite stel ut, men med tanke på att det var -18° och han var barfota kändes det inte så konstigt.

Idag var det promenadpremiär på hemmaplan, och han var inte odelat förtjust. Iofs är det ”bara” -6° idag, och det har han ju fixat förut utan täcke, men jag ville testa. Han tyckte det var jätteskumt, åtminstone första halvan av den inte överdrivet långa promenaden. Och någon kapplöpning var det definitivt inte frågan om i början. Sen lossnade det lite. Han ska nog vänja sig så att han med glad min kan använda det när det är riktigt smällkallt, vilket det troligen inte kommer bli igen på fyra år eller nå’t – eftersom han nu har ett täcke…

I lördags tänkte jag förresten att jag skulle testa systemet – och knallade igenom veterinärbesiktningen med täcket på honom. Täcket är ju dopingklassat OM hunden använder det pga av en skada. Hur man nu ska kunna kolla det? Fånigare och ihåligare regel får man väl leta efter. Naturligtvis såg vi inte röken av någon veterinär över huvud taget, trots att vi kom i värsta rusningen. Men det hade varit rätt roligt att ta en diskussion, framför allt eftersom han inte skulle ”tävla” utan bara vara monterhund.

Och på tal om monter så fick jag glada nyheter igår kväll. BTS (Borderterriersällskapets) monter  kom på andra plats i tävlingen om bästa rasklubbsmonter. Jag har ingen aning om vem som bedömer det hela, eller hur det går till. Och jag tar definitivt inte åt mig något av äran eftersom montern var färdigbyggd när vi kom (och stod kvar när vi gick). Men det var roligt ändå, och Karlsson är allt lite stolt. 🙂

Det här är den bild där han ser minst sur ut…

Snö, snö, snö… Utsikten från vår lilla altan.