Förvånansvärt duktig Lennart!

Idag har han överraskat mig igen, den lilla pälstofflingen. Den första överraskningen var av det negativa slaget. Dvs vittringsapporteringsträningen kräver något steg tillbaka. Det var mycket apporterande av post-itlappar idag. Och gärna fel post-itlappar. Gör om, gör rätt. Jag har uppenbarligen gått för fort fram. Igen…

Sen bar det iväg till jobbet, men inte för att jobba utan för att spåra! Asfalterade ytor täckta av is och ett litet lager snömodd. -2° och en kraftig, iskall vind. Spåret låg kanske i 10 minuter. Tyckte det räckte med tanke på vinden och att det var första gången vi skulle försöka oss på ett ”hårt” spår. Men … det blir inte den sista! Första 30-40 metrarna var han hyfsat förvirrad, men sen skötte han sig riktigt, riktigt fint. Lite yvig ibland, dvs ca 1 meter från spårkärnan. Vinklarna var väl inte klockrena alla gånger, men jag är jättenöjd. Tändstickorna som tjänstgjorde som apporter tog han också. Jag fick hjälpa till lite genom att hålla igen i linan när jag såg att han markerade. Han har ju en tendens att fortsätta om han inte hittar apporten direkt efter markering. Men när han inte fick gå vidare rotade han fram tändstickorna och apporterade dom in till mig. På det stora hela är jag supernöjd. Framför allt som han inte har spårat sedan den 6:e december (att döma av blogganteckningarna). En stor fördel med tändstickorna var också att de inte fyllde midjeväskan i första taget. 😉

Sen bar det av till Kind BK. Så mycket träning hann vi inte med, men rutan från klass III-avstånd var klockren i första försöket! När vi tränade det momentet senast vågar jag inte ens spekulera i. Han sprang i full fart rakt ut till rutan, sen var det upp till mig att få stopp på honom i tid. Det vore ju onekligen bra om han själv letade upp mitten på rutan, men där är vi inte än.

Lite annat småpill hann vi också med, men med tanke på den elaka blåsten blev det ganska kortvarigt.

Om man bortser från dippen med vittringsapporteringen, som ännu inte ska vara någon apportering utan bara en markering, så har han varit kanonduktig idag min lilla terrier. Har jag sagt att jag gillar honom – väldigt mycket? Och väldigt ofta?

4 reaktioner på ”Förvånansvärt duktig Lennart!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s