…utan snarare ytterligare några nyanser mörkare. Pappa ligger på operationsbordet idag igen. Jag och A skottar snö för att ha något att göra…
Kvällen igår var oerhört tung, men det känns ändå bra att vara här även om jag inte kan göra ett skit och pappa inte ens vet att jag är här. Alltihop känns fortfarande mycket surrealistiskt, liksom min packning som blev mycket märkligt sammansatt.
Det enda vi kan göra, förutom att skotta snö, är att hålla tummarna, och tyvärr börjar jag tvivla på att det hjälper…
Tur att vi åtminstone har Gino som kan muntra upp oss, och han gör sannerligen sitt bästa.
Hoppas att det går bra.
Hoppas, hoppas, hoppas alla tummar hjälper!
hoppas hoppas hoppas och kniper tummarna hårt hårt hårt
Håller tummarna att allt går bra med din pappa…..kram
Kramar!
Ber en bön…
Tänker på er och håller tummarna att allt går bra
KRAMAR!!!!
Önskar jag kunde göra mer än skicka varma tankar.
Tänker på er och håller alla tummar
Jag önskar verkligen att jag kunde göra något…
*kramar om*