Normalt sett jobbar jag på jobbet på måndagar och sitter hemma på tisdagar. Den här veckan jobbade jag hemma på måndagen och var på jobbet igår, så i min värld är det liksom bara tisdag idag…
Dessutom är jag i full färd med att slutföra jobbet med julkatalogen. Det jobbet har pågått ett bra tag och på något sätt känns det som om sommaren redan är över. Det ÄR en skruvad bransch man jobbar i… Dagens väder, gråttgråttgrått och regn ändrar inte direkt på den känslan.
Igår kväll blev det ett pass på Elfsborgs BK igen. Kvällens roligaste var onekligen att rutan funkade IGEN. På första försöket! Nu använder jag ju kommando ”framåt” och det funkar ju upp till klass III men jag måste redan nu föra över det till ”rutan” med tanke på elitklass. ”Framåt” använder jag ju även på framåtsändandet och även om situationen då är en annan så vill jag gärna ha olika kommandon. Det skulle kännas tryggare.
Han skötte sig riktigt bra i övrigt också, utom när han nöp mig i näsan… 🙂 När vi uppehöll oss i kanten av plan fick han syn på några ovårdade grässtrån och drabbades helt plötsligt av ett oemotståndligt behov av att meddela omvärlden att; ”Karlsson was here”. Eftersom matte inte insåg nödvändigheten av detta tog hon ett tag i nackskinnet/halsbandet och påminde muntligen om att sådana beteenden inte uppskattas. Terrierns svar på detta var att; nypa matte i näsan! Vis av erfarenheten borde jag naturligtvis ha hållit ett större säkerhetsavstånd. Skadan blev dock ganska obetydlig. Ett litet tandskrap utan blodvite var vad som blev, och det behövs en god portion fantasi för att se det om man inte vet att det finns, men det kändes. 🙂
Efter en sådan kontrovers reagerar han med att ta ett litet varv i 100 knyck, för att ”ruska” av sig, och sen är allt frid och fröjd och full fokus igen. Härligt!
Kvällens minst positiva upplevelse var att Iza fortfarande visar tecken på att vara skottberörd?! Tog ut henne när det var dags för platsliggning med skott och när första skottet smällde av gick vi över plan, och hon ryckte till. Sen la jag henne i utkanten, långt ifrån de andra hundarna. Skotten var väl maskerade av diverse snickeriarbeten och tung trafik men hon tyckte ändå att det var obehagligt. Får nog boka en tid hos veterinären för öronkoll. Dock tycker jag att om det berodde på öronproblem borde jag ha märkt något annat/mer sedan förra tillfället för 1,5 månad sedan? Om Iza blivit skottberörd så är det ju i sig inget jätteproblem eftersom hon är färdigtävlad, men det som bekymrar mig är om det någon gång kommer oväntade skott när man är ute med båda hundarna och hon lyckas föra över det på Karlsson. Eftersom han är helt skottfast borde ju inte risken vara så stor, men tanken finns där. Nåja, vi får väl börja med ett veterinärbesök…
vallterrier.com 
En terrier är en terrier är en terrier…. Du borde ha lärt dig vid det här laget. 😉
Jobbigt det där med Iza; hoppas att det ”bara” är något med öronen…
Man kan tycka det, ja… 🙂
Jag trodde alltid på det jag lärt mig med att öroninflammationer nästan bara drabbar hundar med hängande och ”fuktiga” öron och att det alltid syns med massa klägg och att det känns på lukten. Sen lärde jag mig för bara ett tag sen av en bekant med aussie som har öron modell ”nästan-upprätta” och inte en massa ludd i öronen (borde alltså knappt få problem tycker man alltså) att de kan få öroninflammationer som varken syns eller luktar. Hon hade iaf som enda symtom att hon plötsligt blev skotträdd och reagerade på några höga plötsliga ljud till… Efter antibiotikakur var hon som vanligt igen.
Det jag vill säga är alltså att jag ”hoppas” det är så med Iza också och att det blir snabbt bra igen. Skottberörda hundar är aldrig roligt att ha oavsett tävlingsambitioner…
Veterinärtid är bokad till fredag.