Hörde att det var någon utanför jobbet och sågade med motorsåg. Såg dock ingen, förrän jag gick ut och rökte. I slyn står en ”gubbe” (ja, han är säkert 30! 😉 ) och sågar för fulla muggar.
Man vet att man är bruksmänniska när den första tanken som slår en är; nedsågad sly – skogspinnar – spårapporter … VARFÖR har jag inte en grensax i bakfickan?
I morgon åker jag och Karlsson till Arboga och Årets Border. Husse, Iza och husvagnen ska vara hemma…
Big ångest!
Förvisso har jag en hel kombi av större modell som jag kan fylla med prylar, men … ingen husvagn?!
Att jag dessutom ska byta boplats en gång under helgen gör att jag måste försöka packa smart, i rätt ordning och helt enkelt… tänka till. Jobbigt!
Sen har vi ytterligare ett problem; väderleksprognosen… Senast igår morse visade prognosen +5° och ösregn för lördag (utställningsdagen) och sen var det ändrat vid 10-tiden. Och nu ser det ut så här. Undrar om man kan tro på det? Får väl göra som Lena gjorde förra helgen, inför en Gotlandstripp som utställningssekreterare; packa för allt utom snöstorm…
Ikväll är det dessutom sjuhäradsträning så när jag ska hinna packa vet jag inte. Men det löser sig nog. Har dock bestämt mig för att INTE städa innan jag åker. Husse och Iza ska ju också ha något att pyssla med i helgen. 🙂 Alla pelargoner måste dock ses till så att de överlever inomhus under helgen. Med tanke på ev. frostnätter får de hålla sig inne. Tror inte husse är så sugen på att bära dem in och ut.
Precis som de flesta av av oss så blir Karlsson bäst på bild när han inte är medveten om kamerans närvaro. Detta var de två första bilderna jag tog ikväll, och sen gick det spikrakt utför med fotomodellens engagemang och humör. 😉
Kvällen har innehållit ytterligare ett träningspass, den här gången på Elfsborgs BK. Direkt innan hade jag varit hos fotografen, med anledning av jobbet. Och eftersom det är ca 500 meter mellan studion och klubben, och han ändå skulle åt det hållet, så frågade jag om han kunde tänka sig att följa med och ta några bilder på mig och Iza med sin superduperkamera, inställd på beskuret högfartsläge. 😉 Jag har insett att det finns väldigt dåligt med tränings-/tävlingsbilder på oss två ihop, och det kunde ju vara kul att ha. Sen hur kul det blir att se sig själv på bild återstår att se. Men jag måste ju inte offentliggöra dom. 😉
Dessutom blev det lite actionbilder på tungapport, hopp och inkallning. Plus lite lek och bus. Bilderna får jag dock inte förrän i nästa vecka, men den som väntar på något gott…
När det äventyret var avklarat körde jag ett pass med Karlsson, med de numera traditionella momenten. Två rutor ställdes upp och det gick faktiskt ganska bra?! Första skicket var ju kass, som det oftast blir. Och på tävling är det ju bara det skicket man har… Vi jobbar alltså vidare på det ett tag till.
Inkallning, kryp, fjärr och träapportering hann vi också med. Även idag var han superladdad på krypet. Så laddad att när jag på första sättandet i fjärren, strax efter krypet, sa ”sitt” så började han krypa med viftande svans. Som sagt; det är tur att han är söt. 🙂
Nu borde jag egentligen börja rota fram utställningskoppel och diverse annat ”drafs” inför resan till Årets Border, men … det gör jag nog en annan dag. I morgon kanske? Jag åker upp till Arboga på torsdag men jag har inte lovat när, så i värsta fall får jag väl göra allt på torsdag morgon.
Har ni inte sett Berg flyttar in från i fredags så är det dags nu!
http://tv4play.se/noje_och_humor/berg_flyttar_in?videoId=1.984476
Snacka om att grabben inte är rädd om sin image? Jag log större delen av programmet. Störskönt!
Igår kväll bar det iväg till klubben med Karlsson. Kvällens insikt var att; summan av momenten verkar vara konstant. Men vilka moment som ingår i summan – det varierar från dag till dag. Igår hade vi helt plötsligt hittat krypet, men tappat fjärren?
Kröp gjorde han så fint som aldrig det. Rakt, snabbt, glatt och han startade på första kommandot – varje gång! Nu krävde jag inga längre sträckor, men starten har ju varit ett av problemen som krävt extra kommandon, så det kändes jättebra.Ska nog inte överträna detta moment, för då blir det tråkigt. Nu har vi inte tränat kryp på över en vecka och då var det tydligen roligt igen.
Fjärren däremot hade vi definitivt tappat. Åtminstone sitt-faserna? Laddade honom med att kasta godis de gånger han faktiskt satte sig, och då blev han lite mer alert. Men hade det varit tävling så hade det varit en klockren nolla.
Inkallning med ställande fortsatte att kännas bra. Det går ”framåt” (kanske fel ord i sammanhanget?) även om det går sakta. Måste bara skärpa mig och tänka till ordentligt vad jag belönar och inte nöja mig med några halvbra varianter. Ett tag har jag ju varit så glad att han över huvud taget stannat, även om det skett efter 10 meter, så att jag har belönat ändå. Men nu får det vara slut med det. Långsamt ställande = utebliven belöning.
Rutan gick inget vidare. Ställde upp en ruta mitt på plan. När jag skickade från vissa väderstreck återkom det gamla fenomenet, att söka sig till högra främre konen och sedan, innan jag hunnit blinka och ännu mindre kommendera ”stå”, försvinna ut ur rutan igen. När jag skickade från andra väderstreck var det klockrent rakt in till mitten av rutan. Skumt. Där har jag en del att fundera på.
En apportering av träapport hann vi också med och det gjorde han så bra så att jag faktiskt nöjde mig med en gång. Han tuggar lite, lite på apporten när han väntar på att jag ska ta den. Har en plan för hur jag ska komma tillrätta med det, men om den planen fungerar återstår att se.
För övrigt så packade den här polaren ihop för gott igår, efter lång och trogen tjänst. 4,5 veckas tjänstgöring får väl anses som klart godkänt. Hans efterträdare står på kö, så jag känner mig faktiskt ganska lugn.
Efter det spenderade jag en dryg timme av mitt liv med att bevista vårens sista månadsmöte. Arrak var där och hade försäljning/utförsäljning men några inköp blev det inte. Det fanns en nedsatt fleecetröja jag hade kunnat tänka mig, men eftersom plånboken ekade ihåligt (trodde att de bara skulle ”visa” vårkollektionen) så bidde det inget, och lika bra var säkert det. I övrigt tycker jag inte att deras produkter riktigt motiverar de höga priserna…
Som avslutning på kvällen gjorde jag en blixtinsats och bar in alla pelargoner och lobelior eftersom jag råkade slänga ett öga på termometern som visade +3°. Och mycket riktigt – det har varit frost i natt… Men nu är det väl snart dags att bära ut dem igen?
Idag åkte Iza på en av årets sällsynta schamponeringar, i samband med simmet, så nu luktar hon som en nyponros. Eller nå’t. 🙂 Eftersom duschen är relativt slö (dåligt tryck) fick jag den briljanta idén att skölja ur schampot med slangen dom spolar golvet med, som även innehåller varmvatten om man så önskar, och det blev skillnad. Man kan nog nästan räkna det som att hon fick massage samtidigt, men hon verkade inte misstycka. Och schampot försvann ur pälsen betydligt snabbare än vanligt.
En usel bild från min usla mobilkamera, men den ger ändå en ganska tydlig bild av vad hon tyckte om mattes påhitt med stora vårbadet. ”Lycka” är kanske inte det första ordet som poppar upp? 🙂
I övrigt har jag ägnat större delen av dagen åt att leka trädgårdsmästare. Pelargoner och lobelior har planterats, och planterats om. På väg till simmet åkte jag omvägen om samma blomsterhandlare som i fredags och inhandlade ytterligare några lobelior, några snöflingor och två röda hängpelargoner.
Jag har dock aldrig förstått det där med folk som tycker det är skönt och rogivande och ”mysigt” att påta i jorden. Jag tycker bara det är jobbigt, och smutsigt, och …
Asta efterlyste bild på de nya pelargonerna och här kommer fyra av dem. Den femte av fredagens inköpta är bara blad än så länge och därmed gör den sig inte så bra på bild. Det blåste halv storm när jag fotade så bilderna är lätt oskarpa, men håll till godo.
Karlsson har fått sig två kortare lydnadspass på hemmaplan. Engagerade husse som konflyttare i förmiddags för att träna rutan, men som jag misstänkte hade någon formaterat och rensat terrierns hårddisk under natten, och gårdagens lärdomar låg i papperskorgen. Som var tömd! Jag blev så frustrerad att jag, efter några försök som inte ledde till någonting annat än till ”felande”, stoppade in både mig, hund och husse i huset igen.
Vi gjorde ett nytt försök på eftermiddagen och då gick det lite bättre. Körde även inkallning med ställande och där känns det faktiskt som om vi gör framsteg. Klickern som jag använt flitigt tidigare i detta moment har jag nu låtit bli och kört muntlig förstärkning istället och det verkar som om det blir bättre. Men jag ska väl inte dra några förhastade slutsatser…
Det är billigt att tävla. Då betalar man in sin anmälningsavgift på 150-175:- och så är det klart. När man inte tävlar har man alla möjligheter i världen att göra av med pengar. Det har jag gjort idag. Och på köpet lyckades jag skaffa mig två saftiga skavsår…
Det började igår med att jag, på väg till trimmet, stannade till hos min pelargonspecialist och shoppade ytterligare några pelargoner av nya sorter samt några lobelia. Eftersom det var en klubbkompis som hade jouren där fick jag lite rabatt. Han dömde lydnaden på vår senaste (sista?) skandaltävling så det kanske var lite plåster på såren? Inte för bedömningen, för den var säkert helt korrekt, men för den dåliga prestationen.
Hur som helst; idag vidtog den stora krukjakten. Eller egentligen; ampeljakten. Vad har hänt med alla amplar? Det är nästan omöjligt att få tag på nu för tiden om man inte vill ha korgamplar med insida i tunn plast som kommer läcka som ett såll efter två veckor. Hur som helst hittade jag ett par stycken till sist, inte optimala men de fick duga. Det inhandlades även lecaculor och blomjord. Och mitt i alltihop slank det visst med ett par blusar och ett par shorts också?!
Under denna expedition som, trots allt, inte innefattade några jättelånga promenader lyckades jag ådra mig två rejäla skavsår på hälarna. Det ena så rejält att den stora vattenblåsan på ena hälen dessutom lyckades gå sönder innan jag var hemma. Så nu har jag alltså ett ”köttsår” på ca 2cx2 cm på höger häl, och ett inte fullt så köttigt skavsår på vänster häl. Tack och lov fanns det Compeed hemma så nu klarar jag mig hyfsat. Problemet är bara
att jag bara har ett plåster kvar, och två skavsår, så jag hoppas de sitter kvar till måndag när det vanliga apoteket öppnar igen. Det mest fascinerande var att skavsåren uppkom att ett par, vanligtvis, jättesköna Ecco-skor som är inne på tredje säsongen. Vi har genomlevt både längre och varmare promenader tillsammans, men idag tyckte inte fötterna om dem, uppenbarligen.
När plåstren kommit på plats lyckades jag snöra på mig kängorna och ge mig ut på en lek- och buspromenad (med visst krav på samarbete) tillsammans med Karlsson. Han fick springa av sig rejält men jag behövde inte röra mig jättemycket… Smart va’?
När vi kom hem fortsatte vi med träning av rutan samt inkallning med ställande. Testade en ny variant (för vilken gång i ordningen?) på rutan där jag ställde de främre konerna på en knapp meters avstånd för att göra det tydligt att han ska in mellan dom. Vågar inte dra några slutsatser än, men det kanske kan vara rätt väg. Sen får jag gradvis flytta ut dem. Konerna står kvar på gräsmattan i avvaktan på lydnadspasset som ska gå av stapeln i morgon bitti.
Några hyfsat tjusiga ställanden fick han också till. Nu tjöt jag ”stå” i falsett (inte ”stanna”), följt av back utan handtecken och det verkade som om han köpte det? Men i morgon är det en ny dag och då kan allt vara glömt, han är ju terrier.
Efter fintrimningen hos V igår kväll uppenbarade sig ett par ganska kraftfulla bakbensmuskler. 🙂 Tänk om det var lika ”enkelt” för en annan att skaffa sig en tjusig muskulatur – bara att rycka bort lite päls liksom? 😉
För övrigt blev jag utskickad ur trimmet igår när V ville prova att klippa hans klor utan att jag var närvarande. Förvisso klippte jag dom i onsdags, men det fanns lite kvar att ta. Jag tror jag fick en ganska klar bild av hur blivande fäder kände sig förr i tiden när de vankade omkring utanför förlossningssalen, nervöst rökande. Samtliga inblandade överlevde dock med både hälsa och förstånd i behåll.
Nu på morgonen har vi kört ett litet lydnadspass. Jag måste bli bättre på att träna även tidigt på dagen! Han var förhållandevis laddad trots tidpunkten och vi körde rutan och fjärren med varierad framgång. Till sist blev det ganska bra. Försöker skärpa till mig nu med att han bara får en chans varje gång. (Eh… hur lät det där?) Dvs om han inte kommer rätt i rutan vid första försöket så vänder jag ryggen till och säger ”fel” och så börjar vi om från början. Det är så himla lätt att man slarvar till det med ytterligare ett kommando och så blir det en vana. Har ju varit medveten om risken men ändå inte sett riktigt vad jag hållit på med. Tror att krypet har fastnat lite i den fällan. Han har fått för sig att det är det andra kommandot som gäller, inte det första…
En liten porträttbild blev det också när jag ändå hade kameran ute.
Med uselt ljus, blött skägg och en hund som hatar porträttfoto
blev dock resultatet ”sådär”…
Avslutningsvis vill jag gratulera Agnetha och Bucks som igår klämde till med en klassvinst, 1:a pris och uppflyttning i lydnadsklass II med finfina poäng! Snyggt jobbat! 🙂
När vi kommit en liten bit på dagens regniga lunchpromenad, in i ett litet skogsparti mellan två vägar, där vi aldrig brukar stöta på vilt (mer än möjligen ekorrar) gör Iza plötsligt ett jätteryck i kopplet, ställer sig på bakbenen och bara vrålar. 20 meter framför oss på stigen sitter en förvånad räv, som raskt ändrar sig från att sitta till att springa. Bortåt!
Det är väldigt sällan vi ser rävar, så det var lite av en happening. Lite av en happening var det väl också att vi fick vända om och gå en annan väg. Troligen satt väl räven där och ”festade” på något ätbart som jag inte unnade mina hundar. Dessutom skulle vi passera genom en rätt oländig rishög och det kändes inte som någon bra strategi med en galen Iza i kopplet som bara ville framåt, så fort som möjligt. Karlsson var också ”galen” men det är inte fullt lika fysiskt påfrestande, och som vanligt tror jag inte han hade någon aning om varför. Han var bara sympatigalen i största allmänhet…
***
Ni kanske minns mitt projekt ”lugna hundar inför promenad”. Jag har fortsatt på min linje och det går bra. Förutom några få ”utbrott” så ligger nu hundarna och väntar medan jag klär på mig. Det krävs upprepade ”ligg kvar-”kommandon och mycket beröm, men de ligger. De ligger till och med när jag sätter på halsband och koppel! Idag råkade jag dock ha ett av de nyinköpta skorhornen i ena handen samtidigt som jag skulle sätta på K halsbandet. Och jösses vilken reaktion! Han flög upp och tittade mycket misstänksamt på skohornet. Undrar var denna skohornsskräck kommer ifrån? Det kan ju knappast vara jag som pryglat honom med ett skohorn eftersom jag inte ägt något tidigare. 🙂 Och det lär knappast vara dagmatte/svärmor… Nåja, den omotiverade prasslandeplastpåsekräcken gick ju över efter tre år så detta kanske också ger sig med tiden. Får väl skicka honom på skohornsterapi annars.
Varje år vid den här tiden går ju vågorna i fästingmedeldebatten höga. Och varje år (nästan) presenteras något nytt ”undermedel”. Själv körde jag med Scalibor (halsband) på Iza tills hon fick en lillebror. Eftersom det troligen inte var någon nyttig tuggleksak gick jag då över till Exspot (droppar) vilket båda får numera. Vissa hundar får ju negativa reaktioner på dessa medel, för visst är det gift, men mina verkar klara det bra.Jag känner allt för många som fått avliva sina hundar i förtid pga av fästingburna sjukdomar och det stärker mig i mitt beslut. Här chansar vi inte!
Idag fick jag veta att att Karlssons halvbror Börje avlivats i sviterna efter erlichia. Mer kan man läsa här!
Nu är ju inte fästingmedlen någon garanti för att slippa dessa vidriga djur eller sjukdomarna de för med sig, men risken minskar avsevärt. Mig veterligen har inte Karlsson haft en fästing i hela sitt liv (peppar, peppar…) och med tanke på hans pälskontruktion borde man hitta dem rätt snabbt. Iza brukar få en eller två/år.
I nästa vecka är det dags för årets andra omgång av Exspot. Jag brukar ”späda på” en gång i månaden ungefär och inför utfärden till Arboga och Årets Border, där det brukar vara mycket fästingrikt, känns det som om det är läge.
Jaha, då har omröstningen legat ute nästan ett dygn och resultatet blev väl inte riktigt det jag väntat mig. Att det skulle vara sådant stort motstånd mot att klicka sig vidare till en annan site för att läsa detaljerna kunde jag inte drömma om?!
Jag tyckte ju att jag hittat det optimala upplägget men det tycker tydligen inte mina läsare. Nu är det ju bara ett fåtal som orkat svara. Antalet läsare som sett (och läst?) inlägget är enligt statistiken betydligt högre, men orkar man inte ens svara på en, i mitt tycke, enkel fråga får man faktiskt skylla sig själv. 😉
Och de två stackarna som tyckte det var skönt att slippa ”de riktiga” nördinläggen – sorry. 😉
Vid närmare eftertanke (det gick lite fort när jag totade ihop detta igår) så blir ju konsekvensen av fråga 1 och 3 densamma så resultatet är alltså:
Fortsätt skriv nördinlägg här – 12 röster.
Klicka vidare till hundarhundar.se – 3 röster
Skönt att slippa – 2 röster
Så vad gör jag nu då? Det får väl bli någon form av klippa/ klistra-variant. Jag vill inte överge hundarhundar.se eftersom jag tycker det är ett kul idé,
Förut har jag ju, trots allt, försökt balansera det hela lite och inte gå in på alla små detaljer vilket jag med gott samvete kan göra där, men vi får väl se hur det blir. Risken är överhängande att det blir ännu nördigare här, men den som lever får se.
Sen vill jag bara förtydliga att länkarna jag lagt till hundarhundar.se (inte i början, men de senaste dagarna) gått direkt till mina inlägg, så man behöver inte läsa vad alla andra skrivit, om man inte vill.
Då är Karlsson förtrimmad och påminner nog mer om en nakenhund. 🙂 Jag gillar honom bättre när han är liiite raggigare, men det växer snart ut igen. Imorgon blir det finputs samt trimning av ben, tassar, mage och bringa hos V. Dessa delar är omöjliga att klara av på egen hand. När man försöker ta ben och tassar är det en terriernos i vägen hela tiden, och magen vill han gärna ha i fred så då måste man vara två. Huvud, och framför allt skägget, lämnar jag med varm hand till gammelmatte som får putsa det sista innan utställningen nästa lördag.
På tal om det; vilka kommer jag träffa på Årets Border? Svara nu snällt i kommentarerna så att jag vet vilka jag ska hålla utkik efter.
Och glöm för all del inte att svara på den lilla enkäten i förra inlägget!
Försök bortse från den stökiga bakgrunden.
Orkade inte arrangera något bättre…
Förresten, på tal om nakenhundar; igår såg jag en sådan på klubben vilket inte hör till vanligheterna. Den var iförd heltäckande fleecepyjamas, med ben! OCH täcke! Vi skriver maj i almanackan och temperaturen var väl ca +10° även om det blåste lite svalt. Ursäkta mig, men jag förstår inte vitsen med att ha en hund som inte klarar att vara ute utan denna massiva klädsel, eller också var det bara husse som var nojjig?
Sedan förra inlägget har jag funderat på om man ska försöka kvala in som utter i nästa liv? Verkar ju faktiskt vara rätt mysigt. 🙂
Jag har även funderat på det här med bloggandet. Senaste dagarna har jag valt att lägga alla nördiga detaljer om hundträningen på hundarhundar.se. Med andra ord blir det mindre bloggat här, eller åtminstone kortare inlägg, eftersom det mesta så här års cirkulerar runt hundträning. Jag var ju lite kluven till det här med separat träningsblogg, och kluven är jag väl fortfarande. Ibland har jag kopierat inlägg rakt av, härifrån och dit, men det känns lite mesigt. Och att skriva två separata inlägg som avhandlar exakt samma sak, njae…
Igår kväll var det träning inför sjuhäradsmästerskapet och när jag åkte hem var jag faktiskt riktigt nöjd. Mycket kvar att slipa på, men känslan var helt OK och det verkade även litet träsktroll tycka. 🙂 Vill du läsa mer så kan du göra det här: hundarhundar.se.
Även om det inte direkt är någon actionrulle så måste ni se HELA filmen! Lova!?
vallterrier.com 