Don’t bullshit me!

Den där snubben på SMHI som påstår att våren har kommit till hela västsverige tror jag ännu mindre på idag efter lunchpromenaden, när såväl liten hund som stor hund OCH deras matte gick PÅ snön. Mitt på dagen är det alltså fortfarande rejäl skare, termometern visar +0,1° vid husväggen. Vår? Don’t bullshit me!

Men över till något roligare. Vi har infört lite nya rutiner här hemma vad det gäller hundarnas agerande inför promenaderna. Jag hade ju en gång för alla resignerat, men så fick jag lite nya krafter att ta tag i problemet. Den tyngst vägande faktorn var – skaderisken. Det är ju ett under att ingen av dem skadat sig i tumultet som uppstår om de själva får välja. Så valfriheten tog slut. Bara sådär! Sedan några veckor tillbaka är det följande som gäller:

1. Ligg still i bia-bädden i hallen när matte byter om
2. Ligg still på köksgolvet medan matte fixar promenadgodiset
3. Ligg still på köksgolvet medan matte sätter på sig kängorna
4. Ligg still på köksgolvet medan matte sätter på halsband och koppel

Det har faktiskt funkat över förväntan. Inte klockrent, men skillnaden mot tidigare är påtaglig.

Idag tänkte jag vidareutveckla det hela genom att låta dem ligga kvar i hallen under punkt 1-3, och där har de ingen som helst uppsikt över köket där jag befinner mig. Det lyckades till 50%. Och den som lyckades klamra sig fast i bia-bädden var – Karlsson! Trots att Iza flängde iväg ut i köket någonstans under punkt 2 så låg han kvar! Guldhunden! Det bådar gott inför de dolda platsliggningarna som stundar. Och Iza blev om möjligt ännu mer långnäst än hon normalt är, när K fick massor av beröm och godis där han låg i bia-bädden och hon inte fick nå’t trots att hon lagt om sig, på annan plats i hallen. Men hennes beteende förvånar mig inte alls egentligen, för hon är hunden som gärna lyder – när det passar henne…

Och så här kan det se ut efter promenaden. Alla huvudkuddar är bra, utom de dåliga… typ. 🙂