Och att korrekturläsare är ett utrotningshotat (eller helt enkelt avskaffat?) släkte kan man också konstatera.
I dagens Borås Tidning finns en liten artikel med anledning av premiären för filmen ”Män som hatar kvinnor”. I slutet av artikeln kan man läsa följande:
Den första boken heter ”Män som hatar kvinnor”. De följande böckerna heter ”Flickan som lekte med elden” och ”Luftslottet som sprängdes”. Dessa tre böcker skrev han tre år i rad mellan 2005 och 2007.
Samtliga tre böcker gavs ut efter att Stieg Larsson avled i en hjärtattack 2004.
vallterrier.com 
Himla duktigt av honom att skriva dom efter sin död.
I fredags var det på löpet på en av kvällstidningarna (minns inte om det var Expressen eller Aftonbladet) om hur Halt det var I Gotland. Men herregud det heter ju PÅ plus att man slår upp det på löpet här och inte ens kan skriva rätt, dah!!
Ha,ha.. Jag såg en anka i går i tidningen bland mäklarannonserna: Månadskostnad: 4315 kr inklusive vatten, el och soppor! Matkontot kommer ju minska drastiskt med en flytt dit! 😉
Pernilla; kanske har att göra med att man bor ”i” Lidingö, inte ”på” Lindingö? Eller också avsåg dom landskapet och inte ön? 😉
Jessika; men jösses så tråkigt, att alltid äta soppor?! 😉
Jag har då alltid sagt på Lidingö, tror aldrig jag har i Lidingö under alla mina år i Sthlm 😉
Du vet väl vad fåglarna säger när dom flyger över Lidingö? Piiiiiiip piiiiiip piiiiiip (i:na ska så klart uttalas överdrivet och långt preciiiiiiis som dom gör på Liiiidingö 😛 )
skulle ju stå: tror aldrig jag har hört
Pernilla; du har sagt ja, och jag har sagt, men jag vet att när jag bodde i Sthlm så var det någon debatt där de som bodde där ville att det skulle heta ”i”. 🙂
*gråt*
Folk skulle se de grodor som INTE publiceras, eller de som är med i varje nummer av vår facktidning Journalisten. Där är det några riktiga pärlor. 😉
På vår redaktion hade vi tidigare ett vandringspris, en gräsligt ful blå Anka, som gick till den som gjort årets stora – just det – anka. Jag vann den en gång, p g a en fotobyline. Det handlade om ett mord i Dalsland. Vår lokalredaktör i Mellerud hade fått låna en bild av polisen, från en kamera som man trodde använts av mördaren. Bilden föreställde den plats där mordet misstänktes ha skett. Prydligt och ordentligt skrev jag i bildtexten att ”enligt polisen är det bara mördaren som kan peka ut platsen på bilden”. Och noggrannt la jag till en fotobyline – där jag i ett tillstånd av allmän förvirran skrev vår lokalredaktörs namn. 😀
Jag får väl försvara mig med att jag egentligen var nattchef och hade tusen saker att göra med ettorna och löpen, och dessutom ett gäng ovanligt slöa medarbetare som inte gjorde vad de skulle. Det var därför jag satt och redigerade (och bröt) en vanlig nyhetstext. Men jag lovar att allt blod försvann från huvudet när JAG SJÄLV såg det i tidningen på morgonen … 😮
Jo jo, många gör fel i sitt yrke med det är få yrken där det märks så tydligt som för journalister. 😉
Agnetha; den var bra. Vad sa lokalredaktören? 😉