Fräsch pensionär!

Igår tog jag med mig båda (o)djuren och åkte till Elfsborg. Jag fick hjälp med kommendering av lkl I-momenten, och senare ett separat kryp. Krypet var det en av årets SM-förare som kommenderade. Han är iofs inte domare, men hans omdöme var … 10-10! 😀

Lydnads-ettan gick också helt OK, i synnerhet med tanke på att den delen av planen där vi körde några minuter innan begagnats av flera löptikar. På linförigheten var kontakten lite sämre än vad den brukar vara. Han var med mig men med liiite mer dragning till marken än normalt. 🙂 Van vi Iza nos-monster tyckte jag ändå att det var helt OK. På tävling ska det väl förhoppningsvis inte vara så purfärska löptiksdofter på plan, men man vet ju aldrig.

Tog ut Iza ur bilen två gånger men det blev inte så mycket mer. Första gången fick jag stoppa in henne igen för att Karlsson skulle få köra platsliggning med skott (det gick bra) och andra gången för att det fanns möjlighet till budföring. Budföringen blev lite rolig. Vi körde på en sträcka precis bredvid framåtsändandefigurerna. Tror inte att det var fulla 100 meter som i lägre klass, men åtminstone betydligt längre än i appellen, och mitt på sträckan stod figurerna. Både på fram- och tillbakavägen siktade han på en av dessa, så både mottagaren och jag fick tjoa och vinka för att han skulle hitta riktningen. Det är inte lätt att vara liten terrier när jorden är rund och mottagaren kort. 🙂

Sedan var det dags för simning med Iza, och den här gången MED simfröken (=träningskompis L). Simningen såg jättebra ut. Hon jobbar jämnt, bra och koordinerat med alla ben. Direkt när hon kom upp, efter 23 minuters simning, togs pulsen på henne. 128! Detta är tydligen mycket bra efter så pass mycket intensivt arbete. Nu ska jag kolla hennes vilopuls också, tre dagar i rad och så ta snittet. Den säger väl egentligen mer om hennes kondition. Hon blev sedan igenomklämd, och i ryggmusklerna hittade L några triggerpunkter där hon ömmade lite. Detta är tydligen mycket vanligt och motsvarar de muskelknutor vi själva får i ryggen. Så nu är det upp till matte att massera. Igen… Det hela skulle ju underlättas om Iza uppskattade det, men hon har liksom inte … tid. *suck* L sa dock att hon skulle vara väldigt glad om hennes egen riesen var lika fräsch i kroppen vid närmare nio års ålder, så nå’t har man väl gjort rätt, och lite goda arvsanlag är ju inte heller fel. 🙂 När Iza föddes levde fortfarande hennes mormors mor och fanns kvar hos uppfödaren. Hon var då 11 år och visst var hon lite stapplig, men hon blev nog 12 år om jag inte minns fel.