Igår kväll meddelade jag styrelsen att jag ”kliver av” som ansvarig för klubbtidningen. Jag har ju legat lågt här i bloggen med detaljerna om vad som hänt (eller snarare – inte hänt) efter debaclet med hemsidan i februari. Jag tänker fortfarande ligga lågt med detaljerna, och nöjer mig med att konstatera att styrelsen har hittat ett mycket effektivt sätt att döda engagemanget hos vissa medlemmar.
Eftersom mitt engagemang numera kan betraktas som extremt avlidet så kommer jag alltså bara att göra ett nummer till, ett litet ”sommarnummer” på åtta sidor, av tidningen och sedan är det nog. Men det är med blandade känslor jag gör detta. Efter 14 (eller 15?) år går det inte att komma ifrån att tidningen blivit mitt skötebarn som jag nu bara ”släpper taget” om. Jag betvivlar inte alls att någon annan kan göra det lika bra, och även bättre, men det känns ändå tomt på något konstigt sätt. Samtidigt känns det oerhört skönt. I år slipper jag t ex slita som en idiot under hela juni månad för att få iväg augustinumret till tryckeriet innan semestern… På framtida klubbmästerskap kan jag bara ”vara” och tänka på mig och min egen hund, och slipper tänka på att fotografera allt och alla till tidningen. Jag slipper tjata på folk om material som inte lämnats in. Jag slipper… ja jag slipper en hel del.
Mina hundar (och jag) kommer få massor av mer tid att göra annat än sitta vid datorn, som jag för övrigt gör alldeles tillräckligt på arbetstid. Ja det finns helt enkelt massor av fördelar med att INTE ha ansvaret för tidningen, men ändå är jag ledsen och mår dåligt? Sömnen i natt har varit kort och urusel. Förmodligen är jag jättefånig som inte bara kan ruska av mig hela den här historien och gå vidare, men det är så jag är. På gott och ont.
I övrigt så var det tävlingsmässig sjuhäradsträning igår, och för vår del kunde det inte ha gått sämre. Det började med att Karlsson fullständigt tappade bort sig och ”låste” på något annat (till höger utanför plan) redan när vi skulle ställa upp inför första momentet. Vet inte vad som hände, men han var på en annan planet. När jag gick iväg för fria följet så – satt han kvar?! Nä hela programmet var en katastrof och det var riktigt pinsamt. Möjligen kan det hela till viss del berott på min sinnesstämning också, att jag hade i bakhuvudet vad jag strax skulle göra (se ovan) men det var inte bara det.
Kvällen avslutades med ett rejält simpass för Iza, och sedan ett pass med sömnlöshet för matte…
vallterrier.com 
Jag förstår dina känslor helt och fullt! ”Min” klubbtidning togs ju över av en, två, tre personer innan styrelsen till slut la ner den. I min ”gamla” klubb alltså. Och jag känner viss förtvivlan över det beslutet – trots att jag inte ens är särskilt aktiv i den klubben längre! Vidare har jag ju också varit inblandad i ett föreningsmässigt ”tjafs” det senaste året och ja – vissa saker dödar engagemanget! Det är ju dock fördelen med föreningsliv – man KAN ta sitt pick och pack och gå, utan att det får några alarmerande konsekvenser för en själv. Alltså inte som ett jobb som man ju faktiskt är beroende av för att få ihop ekonomin… (Nej, jag vantrivs inte på mitt nuvarande jobb, det var bara en liknelse)
Satsa nu på att ta hand om dig själv och dina hundar en tid, det är bra med en time-out ibland!!
Usch, vad trist när det blir otrevligheter. Du har gjort ett enormt arbete med tidningen och självklart är det inte lätt att bara släppa ett så mångårigt engagemang med bara en axelryckning.
Men när det värsta lagt sig kan du njuta fullt av tiden du får över till dina hundar…Njut nu av det fina vädret o klappa hundarna från mig.
Jag förstår att du inte kunde sova. Även om det var ditt beslut att hoppa av så känns det ju likväl! Och 14 år är ju ingen kort tid heller som du hållit på.
Tänk vad massa tid du nu får över till hundarna 🙂
Hur kom ni på namnet Karlsson? Bara lite allmänt nyfiken så där 😉
Ha en bra dag!
Tack för stöd och förståelse, det värmer!
Pernilla; haha, det du! Det började redan på 80-talet, när jag skaffat min andra katt. Strax efter att jag döpt honom till Skorpan ångrade jag mig att jag inte döpt honom till Karlsson. Fråga mig inte varför men jag tyckte nog bara att det hade varit lite ”fräckt”. Men i samma veva hade jag haft ett förhållande med en karl som hade det efternamnet, så det hade nog inte varit aktuellt ändå. 😉
Sen kom schäfertik 1 = ingen Karlsson. Sen kom schäfertik nr 2 = ingen Karlsson. Och sen kom KARLSSON! Det fanns liksom inget annat alternativ efter att ha ”sugit” på namnet i närmare 20 år. Husse protesterade, och försökte med motförslag, men det var inte förhandlingsbart. Dessutom är han ju Världens bästa… och propeller har han också. 😀
Förstår att det känns konstigt och är med mixade känslor du släpper det där projektet. Men jag tror du gjort ett bra beslut. 🙂
Tack för tipset. det finns en massa inställningar på den, och jag satt o ”lekte” med den häromdagen:-( Så nu måste jag hitta tillbaka till ursprungsläget igen…För det är mycket trååkigt när alla bilderna blir så tokfel!!!
Och vilken Karlsson sen då! Med egen fanclub och allt! 😀
Jag undrade om det kanske var 91:an Karlsson som gett han namnet men så var det då inte 😉
Jag har nästen helt bestämt mig för namnet Arthur, vad tycks om det?
Nä, 91:an hade inget som helst med det hela att göra. Snarare tvärtom…? Hade jag tänkt på honom hade jag nog valt ett annat namn. 😉 Arthur blir väl bra. Då förmodar jag att du även bestämt dig för en hane?
*nickar jakande*
Sorgsen och sömnlös kan man bli även om beslutet är det rätta… och det låter det som det är. Hoppas första jobbiga perioden snabbt går över så du släppa det jobbiga och känna tillfredsställelse över ditt beslut.
Kram
Förstår att det känns att lägga av med tidningsmakeriet efter så många år..och synd att det skulle sluta på ett trist sätt.. Men Karlsson & co lär bli nöjda med att ha en matte som får mer tid att träna och mysa 😀
Jag applåderar ditt avhopp från tidningen, varför vet du. 😉 Men självklart förstårt jag din sorg över det hela; så lång tid och så mycket jobb och slit och också MASSOR av erkännade för gott jobb (Sveriges bästa klubbtidning!!!) – det är inget man bara stoppar undan i ett skåp och glömmer av, precis, Särskilt när omständigheterna är som de är.
Världens bästa Karlsson skulle givetvis inte kunnat heta något annat än Karlsson. Det borde hussen ha förstått från start! 😉
Ha det gott! Och du – försök att lägga det hela bakom dig, åtminstone nattetid. 😉
Vet hur du känner… Har själv försökt ”hoppa av” från JBK’s hemsida ett par år, men eftersom det inte finns nån som vill ta över så har jag fått fortsätta. Men jag tror nog att jag på allvar lämnar skeppet till nästa årsmöte…
Ja ha kul och få veta hur Karlsson fick sitt namn !!
Ha det gott och var rädd om dej !!
kram Pia
Haha, känner igen det där med när folk börjar fundera över varför hunden heter som den gör. Min far hade en teori om att i Knasen-serien heter ju Schassens hund Otto, är det honom vi har döpt Otto efter…? Men nej. Det bara blev en Otto – det var ju ”arbetsnamnet” medan han låg i mammas mage liksom…
Time-out Lotta! Kan behövas ibland, eller rättare sagt behövs time-out från tjafs!?
Vad det gäller herr K så kanske det berodde på sinnesstämningen, usch sånt påverkar ju enormt.
Bättre lycka nästa gång med lugn och avslappnad Lotta i snöret 😀
*krama*
rätt beslut, tungt men rätt!
Hur i hela friden ska de få nån som gör tidningen lika bra? Som man bäddar får man ligga eller hur säger man?