Krypet kryper!

Ikväll var min tanke att åka till Elfsborgs BK och träna. Dock drabbades jag av viss självinsikt. Sömnbrist med åtföljande trötthet gör mig inte till någon bra matte. Åtminstone inte i stökiga miljöer. Insåg också att den sanitära olägenheten dit vår post är adresserad behövde en, åtminstone ytlig, avskrapning. Vi blev alltså hemma. Men inte träningslösa. 😉

Jag och krypet gick ut och tränade på rutan. Nu har jag tagit bort tasstargeten. Det kändes inte som om den tillförde något. Eller … det gjorde den ju på så vis att han hade jättebråttom att ta sig fram till den och på så vis hamnade på rätt ställe. Men att den råkade befinna sig mellan fyra koner var inget han noterade. Idag tog vi alltså några steg tillbaks (eller åt sidan?) och började om, utan target. Nu fick han tänka lite mer och katten vet om det inte började rassla ner lite poletter på slutet? Vi får se nästa gång vi försöker.

Sen avslutade vi med kryp för det lilla krypet. Och han kröp. I sex meter!!! Stegade upp avståndet, 4 meter som i lägre klass, från rutkanten och sen kröp han hela den sträckan OCH genom hela rutan, som var av det mindre formatet idag, dvs 2×2 meter. Vi fick in ett riktigt bra flyt där min förflyttningstakt passade hans, och det är nog A och O nu. Men om han har för avsikt att genomföra momentet över huvud taget i en tävlingssituation, DET vet man inte. Det blev jag brutalt påmind om igår, även om det inte handlade om just kryp då.

Tack för alla stöttande och värmande kommentarer till förra inlägget. Det behövde jag idag! Och sen vill jag bara påpeka att rubriken kanske var lite missvisande. Slutet på rubriken; ”Och lite saknad” avsåg alltså att jag skulle sakna tidningen, inte att jag inbillar mig att någon skulle sakna mig.