Iza uppvisar förvånande egenskaper i ögontjäneri för tillfället. Så länge jag är i närheten (vilket jag är ca 99,5% av tiden) visar hon inte minsta intresse för såret. MEN, lämnar jag arbetsrummet i några minuter så är hon tydligen där och slickar… När jag kommer tillbaks ligger hon orörlig, i samma ställning som jag lämnade henne och tittar på mig med sina oskyldiga bruna ögon. Om jag då känner på huden jämte såret, vilket hon gärna låter mig göra, så är det lite fuktigt. Och det är INTE sårsekret. Ajaj … inte bra. Nu får husse hålla järnkoll på henne när jag åker iväg och lånar K för ett träningspass, och så blir det tratt till natten. Tyvärr.
Ny kamera är på väg! Naturligtvis lyckades de inte provocera fram felet vid test men det var ändå lite ”skumt” så till slut bestämde dom sig för att skicka en ny. Så kanske, kanske har jag den här på fredag. Inget särskilt är planerat i helgen och med en konvalecent Iza och en utarrenderad Karlsson finns det således tid att plugga kamera.
För övrigt har jag redan börjat fundera på att byta upp mig. 😉 Fick ”provskjuta” fotografens (som jag anlitar i jobbet) Nikon D2x och, tja, DEN sekvenstagningen kändes helt OK. 8 bilder per sekund, och ännu mer i något specialläge. D80 tar tre… Men priset är liiite (läs MYCKET) avskräckande. 38.000 någonting… Då vill det till att man kan försörja sig på sin fotning och inte bara fota träsktroll till husbehov.