Dag: 29 oktober, 2007

…valpar finns det i Mandas mage? Det var ett ständigt återkommande ämne hela helgen. Förra året träffade vi henne som sagt ca 3 dagar innan nedkomsten och hon var då inte nämnvärt mycket tjockare än nu.

Då såg hon ut så här:

Den gången blev det sex valpar.

Nu, när det är ca tre veckor kvar, ser hon ut så här:

…och så här:

Det vore väl själva f*n om det inte skulle finnas en liten hane där inne till min pappa?

Matte Karin gissar på sju valpar och jag gissar – fler? Nä, kanske inte ändå. Sju är nog mer än tillräckligt men det är inte ovanigt att borderterriers får så många valpar trots sin ringa storlek. En regel brukar ju annars vara att små hundar = färre valpar men även i det avseendet så matchar dom brukshundarna. 😉

Lite kuriosa är att Manda blev ”Årets border”, dvs snyggast i Sverige, förra året. Lite svårt att tro kanske när man ser detta men det är faktiskt sant. 😀

Hon hängde glatt med på samtliga våra promenader och verkade må som en prinsessa. Förutom att hon naturligtvis fick för lite mat, åtminstone enligt egen utsago. 😉 Jag är ganska säker på att hon får fullt tillräckligt, men hon var var inte mottaglig för sådana argument.

Som jag skrev i förra inlägget så blev det inte så mycket fotat den här helgen. Det var ju ganska mörkt, även när det var ljust (!?), så att ta actionbilder utomhus med min kamera var ingen större idé. Och blixtbilder på hundar inomhus är tämligen meningslöst så kameran fick vila större delen av tiden.

Dock undrade Pernilla hur en hålögd borderterrier ser ut. Bildbeviset kommer här. Och inte nog med att han är hålögd, han är apatisk också. Nå’t fel måste det väl vara när man frivilligt låter sig draperas i en MFF-halsduk? 😉

Fotograf: gammelmatte Karin, Öresunds kennel.

Kanske ska tillägga att huvudsyftet med resan, åtminstone för vissa av oss (och varken jag, Iza eller Karlsson var med bland dom), var att se Elfsborg möta Malmö FF, därav halsduken. Elfsborg vann matchen men några guldmedaljer blev det inte i år.

Det var en trött terrier vi stoppade in i bilen igår kväll när det var dags att åka hem. Den lilla tuppen i hönsgården har haft fullt sjå hela helgen med att försöka förhålla sig på rätt sätt till alla damer han har haft omkring sig. Mamma Lucia är ganska okomplicerad och enkel att förhålla sig till, och likaså kusin vitamin – Yla. Däremot var det lite värre med sexveckors-dräktiga Manda som lugnt och stilla sa ”mrrr” (ja, utan ”o) när K tassade fram första gången. Andra gången sa hon också ”mrrr” och sen hade han förstått vad som gällde och behandlade henne mycket respektfullt. Åtminstone tills igår eftermiddag när hon helt plötsligt fick för sig att hon (och den mycket tjocka magen) skulle rejsa runt i trädgården tillsammans med K och dottern Mercedes. 🙂 Lilla Mercan var också lite jobbig tyckte han. Hon är lite försiktig och undergiven och slängde sig på rygg så fort K tittade på henne första timmarna. Och hur skulle man nu hantera detta? Han nosade lite försiktigt på lämpliga ställen och sen la han sig ner jämte henne och ålade för att visa hur liten och ofarlig han var. 🙂 Behöver jag säga att det lossnade där också innan helgen var över? Förutom dessa fyra damer så har han ju haft storasyster att hantera också…

Han har verkligen skött sig kanonfint hela helgen men som sagt; det tar på krafterna. Framåt eftermiddagen igår kväll började han se riktig hålögd ut den lilla fyrfotingen.

Det har ju även blivit ett antal promenader i såväl stadsmiljö som skogsmiljö och med hela den flocken (sex hundar och fyra människor) har man ju en del att fundera på när man är vallterrier.

Det är skönt att se hur väl hundarna fungerar ihop. OK, inomhus släpper vi ju inte ihop tikarna och Iza. Det är möjligt att det skulle fungera utmärkt men det är lite dumt att chansa. På promenaderna går det hur bra som helst. T o m Karlssons mamma Lucia, som varit i rejält konflikt med en schäfer en gång i tiden och då blev något av en rasist, har accepterat att Iza hör  till flocken och tar det lugnt och fint. Iza bjäbbar ju aldrig i dom här lägena så det förvånar mig inte.

Som vanligt, när vi hälsar på hos familjen uppfödare, har vi blivit ompysslade så det räcker och blir över. Jag ramlar in i någon form av pinsamt hotell-beteende när jag kommer dit och låter mig pysslas om och servas. Det serveras (alldeles för) stora mängder av god mat, alla tider på dygnet. Frukosten skulle passa bra på vilket femstjärnigt hotell som helst och… Ja i stort sett är det bara massage och bubbelpool som fattas. 🙂 Men OK, massage har man ju faktiskt fått, av ett otal små borderterriertassar. 🙂

Stort tack Karin och Tommie för ännu en skön Skånehelg!

Så mycket bilder har det inte blivit den här gången. Några kort har jag i kameran på Mandas stooora mage, men just nu är inte jag och kameran på samma ställe så det får vänta ett tag.