Ett fritt land!

Idag kände jag inget större sug efter att åka till klubben och träna. Jag fyllde väl min kvot av brukshundsklubbsvistelse under gårdagen. Men så kom jag på att vi faktiskt lever i ett fritt land och att man inte måste träna hund (på klubben) varje måndag och onsdag praktiskt taget året runt.

Jag bestämde mig alltså för att ge blanka f*n i klubben och göra ett nytt besök på huppegupprundan. Med tanke på att man numera är jagad av mörkret så fick Karlsson vara kvar hos dagmatte/svärmor i avvaktan på husses hemkomst. Det blev alltså bara jag och en galen schäfer på promenaden. Ganska skönt ibland faktiskt. 🙂

När vi gick där i lördags så var jag mest fokuserad på hur det såg ut bakom oss eftersom jag var helt övertygad om att vi skulle bli tvungna att vända och då behövde hitta tillbaks samma väg. Följdaktligen så körde det ihop sig på ett ställe och jag kunde inte för mitt liv känna igen mig och förstå var vi gått? Till sist siktade jag bara ”rakt in i skogen” med ledning av min inbyggda kompass som faktiskt är ganska tillförlitlig. Så även den här gången för det visade sig att vi ”genat” och kom ut ungefär där jag tog bilden i lördags. Men nyfiken som jag är var jag ju tvungen att gå den stigen bakåt för att se hur det såg ut där vi kom ner senast. Hann även kolla upp några andra vägar innan jag fann för gott att ta ”rätt” väg tillbaka till bilen innan mörkret föll på allvar. Men det finns potential i den skogen, helt klart. Huppegupptäcktsfärden fortsätter en dag med mer ljus, och gärna sällskap av husse också.

Det är bara ett problem; Iza var på helspänn, och var likadan i lördags. Mest stirrade hon dock mot trädtopparna så jag beslutade att det var ekorrar eftersom varken älgar eller vildsvin klättrar i träd. Det skulle kunna vara lodjur för området borde tilltala dem, men jag tror ändå mer på ekorrarna. 🙂