Imponerad…

…är jag av mina hänglobelior. Nedanstående bild tog jag i förrgår – den 24 oktober! Tror att jag kan skylla även detta på Ingrid. 🙂 Eftersom hon beordrade gödning varje gång jag vattnade pelargonerna så kom detta även att drabba lobeliorna som fann sig väldigt väl tillrätta trots att de har hängt ganska mörkt. Att de överlevt alla frostnätter är dock lite mer fascinerande och kan nog inte ”skyllas” på Ingrid. Naturligtvis har de varit mycket vackrare under sommarmånaderna, men jag tycker ändå det är tappert att hänga i så länge när man är lobelia. 🙂

071026b.jpg

(Men har nu människan inget annat (läs: bättre) för sig en fredagkväll än att sitta och blogga om lobelior undrar säkert vän av ordning. Och jo, det kan jag försäkra att jag har. Var dock tvungen att tömma kameran på bilder innan vi beger oss till Malmö och då dök den här upp. Nu ska jag gå och packa … tror jag. Eller också skiter jag i det och packar imorgon bitti. Hur komplicerat kan det va’? För en natt liksom?)

Spännande bilhaveri

Idag när jag åkte hem från jobbet, som tur var en timme ”för tidigt”,  så small det helt plötsligt till i bilen. På motorvägen i 110 (nåja 120 då) km/h. Första tanken var ”punktering!” Och inte någon mesig ”puspunka” utan ett rejält exploderat däck. Styrde ut på vägrenen men tyckte bilen gick ovanligt stadigt för att bara ha tre fungerande däck? Det kan ha berott på att den hade fyra fungerande däck… Inget spår av någon punktering. Kolla underredet så gott det gick men kunde inte se något som hängde ner och skrapade i asfalten. Satte mig i och körde lite försiktigt och upp till 40 km/h gick det bra, men inte i 50. Då blev det ett herrans liv under bilen. Pratade med husse (som inte är någon expert) och med vår bilmekaniker som fortfarande befann sig på jobbet, beläget ungefär vid nästa avfart från motorvägen. Vi kom överens om att jag i sakta mak skulle försöka ta mig dit, och det gjorde jag. Jag lärde mig dock en sak; att ta sig över påfarten mot stan, från Borås i särklass största industriområde, vid 16-tiden  en fredag är … inte roligt men  … mycket spännande. Jag skulle alltså ta mig från vägrenen, snett över påfarten ut till nästa vägren. Det gick, men pulsen var hög en stund. Väl framme på verkstan konstaterades att plåten  längst fram, under motorn, släppt taget och fladdrade lös när luftmotståndet blev för högt, dvs i 50 km/h. Detta är nu åtgärdat och jag är såå glad att jag faktiskt gick en timme för tidigt från jobbet så att bilmeken fortfarande var kvar. Iofs har han lite ”udda” arbetstider men just en fredag kan jag tänka mig att t o m han går hem i tid.

Igår knatade jag och Iza runt huppegupprundan igen, med en avstickare. Jag konstaterade att hela rundan faktiskt inte är ”a walk in the park”. Första biten, några hundra meter, lutar det rejält uppåt och ser ut ungefär såhär. Lutningen framgår inte riktigt av bilden men det är rejält stenigt och det gäller att ha koll på var man sätter fötterna.
071026a.jpg

Men sen blir det bättre. 🙂 Kollade av lite andra områden också, och det finns, som sagt, potential. Nu har t o m Iza förstått att det varken finns katter, hästar, får, kor eller galna italienska vinthundar där ute i skogen och följdaktligen ingen anledning att stressa upp sig. Vi hade alltså en supermysig promenad. Riktig avkoppling för oss bägge.

Onsdagens träningspass med Iza gick; inte alls. Alldeles för stökigt i omgivningen. Med Karlsson gick det jättebra. Nu körde vi för första gången riktigt apportering med metallapporten och det var inga tveksamheter. Förutom att han helt plötsligt fick en flash-back från tisdagens träning av inkallning med ställande och på vägen in tvärnitade med apporten i munnen och tyckte att han var jätteduktig. 🙂 Men när han väl kommit över det så gick det lysande med det mesta.

Nu ska det packas ihop lite pinaler inför morgondagens resa till Malmö där vi ska umgås med K:s uppfödare och deras hundar. Dessutom har jag ett viktigt uppdrag; att räkna valparna i 6-veckorsdräktiga Mandas mage för att kolla om de räcker till pappa. Det blir dock lite svårt  att kolla vilket kön det är på dom, även om man nu skulle lyckas räkna dom. 😉  Och det är hane som gäller. Så nu är det bara att hålla tummarna för att det levereras minst två hanar om tre veckor när det är dags.