Hundarna utmanade

Mina hundar har blivit utmanade av Xsita och Bucks, eller snarare av deras matte, Agnetha. Det handlar om att lista sex egenheter som ens egna hundar har, och DET ska väl inte vara så svårt. Frågan är väl snarast om jag klarar mig med sex punkter/hund? 🙂

För de som läst här ett tag lär det nog inte dyka upp några överraskningar, det mesta är förmodligen avhandlat här tidigare i en eller annan form.

Vi börjar med Karlsson – the bruksterrier!

070906f.jpg

1. Gillar att hångla. Med i stort sett vem som helst. Bara han får tungkyssas, kramas och slicka öronen på folk så är han lycklig. Lätt översocial men jag tror INTE det beror på osäkerhet (som det kan göra på vissa hundar) utan det är ärligt och uppriktigt. Han ÄLSKAR människor!

2. Lider av tvångstankar. När han ska gå/springa från vardagsrummet till köksdörren MÅSTE han ta (om)vägen under köksbordet. Det går inte att ta närmaste vägen över det öppna golvet. Annars går det utmärkt att gå just där men inte när man kommer från vardagsrummet.

3. Ingen knähund. Han ligger aldrig i knät utom när han tuggar på ett tuggben. Helst ska man då hålla i det läbbiga benet åt honom. Och så ska han byta tuggsida på benet ungefär var tionde sekund, från den ena änden till den andra, vilket han mycket tydligt meddelar.

4. Knölig sovplats. När han sover vill han ha det knöligt under sig. Helst ska han ligga på någons ben/fötter. Mattes eller Izas spelar ingen roll, bara det är knöligt. Och i bilburen bäddar han så att han får huvudkudde. Kudde är generellt sett – bra! Oavsett vad den består av.

5. Tuggar på storasyster. När han blir lite uppvarvad, t ex inför promenader, så ”hugger” han storasyster i benen vilket resulterar i att hon hoppar omkring som en känguru.

6. Handduksskräck. Om man ska torka av honom efter en blöt promenad ser han ut som om handduken är ett mordredskap när den närmar sig.

Bonus: måste ta med denna också.

7. Saknar högertass. När det är dags för kloklippning är det alltid cirkus. Men när det är dags för höger framtass så – finns den inte!? Han är helt fantastisk att parera så att man inte får tag på den. Jag vinner alltid till sist, men det tar ett tag. T o m i sömnen är han mycket rädd om just den tassen. De andra tassarna får man pilla på utan problem, men inte den!

**********

Då var det dags för storasyster, Iza.

izapres.jpg

Problemet är att jag vant mig vid hennes egenheter så att jag knappt märker dom  längre, men jag ska göra ett försök.

1. Äskar datorn. Eller snarare när matte sitter vid datorn. Hon står i trappan och väntar utanför dörren långt innan jag ens vet att jag ska dit.

2. Lyfter lillebror i bakbenen. Detta är en talang som hon använde även på katterna när hon umgicks med dem. Hon tar tag i bakbenen  och lyfter/drar när hon vill ha stopp på honom/lugna ner honom. Hon har tydligen järnkoll på hur hårt hon ”biter” för varken katterna eller Karlsson har någonsin protesterat mot denna behandling.

3. Oerhört ”svartsjuk”. Nåde den hund som kommer i närheten av hennes matte! Då kan hon läxa upp t o m sina bästa kompisar. Det tog ett bra tag innan hon insåg att hon var tvungen att dela mig med Karsson. Enda gångerna hon skäller i bilen är om jag hälsar på en annan hund i hennes åsyn, eller (gud förbjude) går iväg med någon annan hund för att t ex följa med på ett spår.

4. Extremt känslig för mitt humör. Men det tog några år att komma på varför hon gör som hon gör när jag är missnöjd med henne. Detta har jag ventilerat förr så jag går inte in på detaljerna.

5. Var extremt tyst under sina fem första år. Hon skällde nästan aldrig, utom möjligen i situationer liknande punkt 3 ovan, men då var det mer ylanden/gnällanden. Hade stora problem att få igång skallet på henne, hon tyckte att det var läskigt att skälla och när hon fått ur sig ett skall ville hon helst springa och gömma sig. Nu skäller hon som den värsta skyddshunden under bevakning så det har lossnat. Kunde hon bara lära sig att sitta still också så…

6. Hennes ansikte! Det är väl egentligen ingen ”egenhet” på det viset, men jag kan inte låta bli att ta upp det. Hennes ovanligt vältecknade och uttrycksfulla ansikte, med bekymmersrynkor i pannan, får de flesta att reagera och t o m gamla garvade ”schäfergubbar” brukar kommentera det, på ett positivt sätt. 😉

Det var allt. Eller, det var det väl inte egentligen. Men sex punkter var anbefallda och på den ena hunden blev det t o m sju.

Det känns som om de flesta av mina bloggkompisar redan gjort den här utmaningen så jag skickar inte vidare utan lämnar öppet för de som är sugna på att hänga på – varsågoda!