Med risk för att bli tjatig…

…ska jag ännu en gång lovsjunga den lilla pysslingen. 🙂

När det var dags för kvällens träningspass var jag sugen på att börja träna något nytt. Först var jag inne på rutan (har ju t o m köpt egna koner!!!) som vi bara testat lite, för några månader sedan, men sen kom jag på; fjärrdirigeringen!

Inte för att jag är någon direkt älskare av lydnadstävlingar men jag har insett att ska vi få den erforderliga tävlingsrutinen så är det ett måste att ägna sig även åt det då och då.

Och han är så fantastisk. Det tog väl i runda slängar 55 sekunder så hade han förstått vad det gick ut på. Nu körde vi förvisso bara skiften ligg-sitt-ligg men snabba skiften blev det och nio gånger av tio utan att han förflyttade sig framåt. Kan tänka mig att vi stöter på lite mer patrull när det är dags för stå-skiftena, men den dagen den ”sorgen”.
Men det som fascinerar mig mest är ändå hans fokus. Han är 100% koncentrerad på mig. Nu ska det väl erkännas att störningarna hemma på garageinfarten inte var överväldigande men Iza hade, i motsvarande situation, ändå lyckats hitta ett antal luktfläckar och annat som bara måste kollas.

Vet inte om det beror på att hon är ”kvinna” och tror att hon besitter mer simultanförmåga än vad hon egentligen gör? Eller om det är Karlsson som har ”sjukdomsinsikt” och inser att hans manliga kromosomuppsättning endast tillåter en sak i taget så han försöker inte ens med mer. 😉

Hur som helst så gick jag in i huset igen med ett stort, lyckligt leende på läpparna och efter en strulig och trist jobbvecka så var det välbehövligt.

Nu blir det fredags-mys … eller nå’t…? 🙂