Förbrukningen av pappersnäsdukar är alldeles för låg. Och trycket i bihålorna (och öronen) alldeles för högt. Huvudet känns som om det är stoppat med några hekto bomull och det är inte jättekul, men – I will survive. Ont krut förgås inte så lätt säger dom ju. 😉
Med andra ord händer det inte så mycket. Älgjakten har lagt hinder i vägen för mer avancerade skogspromenader och någon träning på klubben har det inte blivit den här veckan. Däremot har vi ägnat oss åt lite hemmaträning, framför allt med lille K. Bl a har vi tränat platsliggning på nytt sätt. Läste en artikel i senaste Hundsport och fick en liten påminnelse. Nu lägger jag K med koppel och halsband på. Sen drar jag lite försiktigt i kopplet så att han måste anstränga sig för att ligga kvar. Han måste bli medveten om att han faktiskt ”gör” något och inte bara lita till gravitationskraften som funkar ”sådär” när det finns fyra pigga terrierben på undersidan. Första gången jag drog flög han upp, lätt som en fjäder. Men jag sa ”nej, ligg” och han la sig. Och sen har han legat! Han klamrar sig desperat fast med klorna i grässtråna – och det funkar. Men ni kan vara lugna. Det är ingen misshandel det är frågan om. Det är mycket lätt drag i kopplet, bara lagom så att han får hålla emot lite. Och under tiden öser jag beröm över honom, och en och annan godbit. 🙂
Har börjat träna om ställande under gång också. Om jag piper ”stå” i värsta falsett-läget så funkar det riktigt bra. 🙂
I måndags var jag på föreläsning om ”hundspråk och flockdynamik” med den norska vargforskaren Runar Naess. Det blev väl inga större aha-upplevelser eller revolutionära sanningar som avslöjades men han är väldigt underhållande att lyssna på. Bl a drog han ett exempel om ineffektiva korrigeringar och det handlade om ”herr Karlsson som vänder sin schäfer upp och ned”. Kunde inte låta bli att visualisera lille K försöka vända storasyster upp och ned!? Mycket har han lyckats med men där någonstans tror jag att hans åtta kilo inte riktigt räcker till. 🙂 Det var flera av klubbkompisarna som tydligen sett samma scenario framför sig…
En fördel med att vara krasslig är att arbetsgivaren ser MYCKET positivt på att jag sitter hemma och jobbar. Den här veckan blir det alltså tre dagar hemma och bara två på jobbet. Underbart! Å andra sidan är det så mycket annat med jobbet som är o-underbart för tillfället så det kan behöva kompenseras.
vallterrier.com 