Lättroad pyssling

Ge K en latex-pip och lag lovar … han skulle kunna roa sig i timmar. Alldeles på egen hand. Jag tog två pipar i fickan och gick ut i ”närskogen”. Där gav jag honom den ena. Och han sprang, och han sprang, och han sprang… Hela tiden inom en viss radie från mig (20-30 meter) men till synes utom kontroll. Han har dock järnkoll och håller sig på samma maxavstånd hela tiden. När han rasat ur sig det värsta började öronen fungera och då kom han förbi och hämtade en godbit och bytte pip med jämna mellanrum.

För de som trodde att jag överdrev när jag i somras beklagade mig över att skogsmaskinerna kört sönder min fina spårskog, här kommer bildbeviset. Och vi snackar inte om ETT sån’t här dike, hela skogen är genomkorsad av dom… (Känner ni igen er; Agnetha och Mysla?)

(By the way, ska nog putsa objektivet i mobilkameran. Riktigt så dimmigt som det ser ut här var det inte i verkligheten.)

071004c.jpg

Karlsson tycker oftast det är rätt OK med dikena och använder dom som dubbelvattengravar. Flyger över som värsta tävlingshästen. Det är bara det att inom hästhoppning förekommer inte dubbelvattengravar… Idag fann han dock något inte ens han fixade. Att han hann uppfatta situationen och faktiskt stanna fyller mig med beundran. Hade han misslyckats hade jag haft en mycket blöt, mycket lerig och mycket nysimmad terrier nu.

071004d.jpg

Lite svårt att uppskatta storleken på de olika delarna i bilden kanske, men grästuvan är uppskattningsvis 40×20 cm.

När vi kom hem började jag träna ingångar med uppletandeföremål. Vore väl f*n om jag inte kunde få till det lika snyggt som med apporten. Slängde ut ett 10-tal saker på garageinfarten och så fick han hämta. Det kanske blir ordning på det också. Om några år… 🙂

Nu sover han faktiskt ganska sött. Iza fick en promenad med husse trots att han också är krasslig. Normalt brukar vi planera in (hm?) så att vi är sjuka en i taget men nu har vi tydligen blivit smittade samtidigt. Dålig timing!

Dagens reflektion

Hur kommer det  sig att påfallande många av de människor som verkar gilla statistik (och använder sig av det  i mer eller mindre säkerställda former och i olika, mer eller mindre vederhäftiga sammanhang) inte kan stava till ordet?

Det heter STATISTIK! Inte statestik…

Revolution?

Klockan 10.55 startade fyrfotingarna en smärre revolution för att upplysa mig om att det faktiskt är hög tid för lunchpromenaden. Har inte berättat för dom att det inte blir någon… När jag blir helt slut av att gå till brevlådan (15 meter) känns det som ett svårartat projekt med hundpromenad. Med endast Iza hade detta inte varit något som helst problem. Hon klarar några vilodagar utan att klättra på väggarna, men terriern…? Jag säger bara … terriern. Eller snarare, kombinationen av de två?! Hoppas husse kan promenera ikväll.

Förnekelsefasen

Som jag konstaterade i en kommentar igår så infann sig förnekelsefasen. ”Jag är inte sjuk, jag har inte feber, det gör inte ont i halsen, jag är inte snuvig.”

Följdaktligen packade jag in pysslingen i bilen och åkte till klubben iaf. Storasyster fick husse ta hand om, hon kändes som lite ”too much”.

Tanken var att träna passivitet, och det gjorde vi. Men jag kunde självklart inte hålla mig ifrån att träna lite annat också. Han skötte sig jättefint. Fick även till en budföring med den roliga mottagaren från i lördags. Jobbar nu stenhårt på att han inte ska tjuvstarta från mig. Vi får se om det fastnar?

Konstaterade även att olika människor har lite olika krav på sig själva (och sina hundar). Han som vann KM i bruks i lördags tillhör kategorin med mycket höga krav. Det var debut för hunden och de fick ihop 308,5 poäng i appellklass! Av 320 möjliga! Och han var inte riktigt nöjd för på ett par moment hade han bara haft 9/9,5…. Det är självklart upp till var och en men någon sådan perfektionist kommer jag nog (tyvärr?) aldrig att bli. Tycker det är rätt skönt att kunna glädja mig även åt mer blygsamma poängsummor. Å andra sidan är det väl därför vi aldrig lär hamna på SM.