Kategori: Uncategorized

Nåja, hav har det väl inte varit hela tiden, men i alla fall någon form av vatten, ibland även där det inte riktigt var meningen.

Igår kom vi – lite otippat – hem, tre dagar för tidigt. Fördelen med att ha husvagn istället för en hyrd stuga är ju att man kan åka hem när man vill (om t ex vädrets makter är emot en) utan att det ”kostar något”, typ…

Det känns som om vi varit borta i en hel evighet, men det är faktiskt bara en dryg vecka. Här kommer en sammanfattning av den veckan, mestadels bestående av bilder. En salig blandning av dvärgkamerabilder och iPhone-bilder. Ibland, om förutsättningarna är bra, tar den faktiskt helt OK bilder, min lilla fån. Och för de som hänger med på Facebook blir det nog en del upprepningar.

Vi styrde alltså mot Rättvik det första vi gjorde, för att slutföra tömningen av mammas lägenhet. En övernattning på vägen fick det bli eftersom vi inte kom iväg förrän på fredag eftermiddag. När vi landade på Siljanscampingen mitt på dagen på lördagen så frågade vi, vår vana trogen, efter en sjötomt. Och se på f… Vår favorittomt var ledig?! Samma som vi hade i påskas, men då var det ju lite mer lågsäsong… Tror inte killen i receptionen någonsin varit med om någon som bestämt sig så snabbt. 🙂

Uppe på en kulle, endast två (mycket rymliga) campingtomter, och … sjöutsikt. Egen rabatt med nyponrosor ingår. Och sandstrand. Den är man dock inte helt ensam om. 🙂

På lördagen fick vi väl inte så hemskt mycket gjort i lägenheten men på söndagen körde vi hårt, och sände en tacksamhetens tanke till min gamla ridlärare som numera, bl a, driver loppmarknad. Hon kom och hämtade allt som var kvar och som vi ville bli av med! Superskönt! Ett par vändor till sopstationen blev det också, men det var ju ”peanuts” jämfört med om vi behövt köra iväg allt själva till något välgörenhetsprojekt. De har ju ändå fått sin beskärda del under de föregående röjningarna.

Måndagen tillbringades bl a med att leka gallerist hos mamma och hänga tavlor. Inte min bästa gren, men upp kom de i alla fall.

På tisdagen tömde vi det sista, och … mindes det här inlägget! Även dessa dagar hade vi, precis som jag förutspådde fint väder. Några regnskurar kom det på måndagen, men det var ingen större fara. När vi skulle bära ner det absolut sista till bilen brakade det loss! Ett fruktansvärt åskoväder med hagel och skyfall!!! Vi blev sittande i lägenheten (nåja det fanns ju inga stolar eftersom den var tömd, men en toastol med nedfällt lock funkar ju också att sitta på) i en timme och väntade på att kunna bära ut det sista. Och då var det ca 10° kallare… Att väderomslaget skulle vara så klockrent hade ju inte ens jag kunnat drömma om. 😉

Vi sa i alla fall hej då till lägenheten med en blandning av lättnad och sorg…

När vi kom tillbaks till campingen såg det ut så här efter skyfallet. Det kändes rätt skönt att ha husvagnen placerad ovanför slänten som syns till vänster i bild. 🙂

På eftermiddagen träffade jag mäklaren för att lämna över nycklarna för vidarebefordran till nästa hyresgäst! Själva flyttstädningen ingick i avtalet med mäklaren vilket kändes ljuvligt.

På tisdag kväll åkte vi till Falun för att besöka pappas grav och hälsa på hans fru och Gino. Vi ställde även dit en del saker som så småningom ska transporteras hit, men inte fick plats nu.

På onsdagen packade vi ihop och åkte vidare. Målet var norra Bohuslän, men även den här gången blev det en övernattning på vägen och ett riktigt guldkorn till campingplats hittade vi. I Säffle, av alla ställen! Duse Udde kan varmt rekommenderas. Välordnat och fint, precis vid Vänern, även om vi inte hade strandtomt just den gången. Fina omgivningar och mysiga promenadvägar även om vi bara hann prova en bråkdel. Där skulle jag faktiskt kunna tänka mig att tillbringa några fler nätter vid tillfälle. En skön kvällspromenad hann vi i alla fall med på klipporna och utmed strandkanten.

På torsdag morgon styrde vi vidare mot Bohuslän och Garviks Camping på Rossö, någon mil söder om Strömstad. En något … udda camping med lite lätt primitiv prägel (läs: torrtoaletter=utedass). En naturcamping full av tallar och utan några direkt plana ytor. Den plats vi först blev anvisade var … omöjlig. Inte ens vaktmästaren, som tyckte vi skulle stå där, kunde förstå hur vi skulle få dit vagnen och ännu mindre hur vi skulle kunna sätta upp ett förtält. Sen kröp det fram att det fanns ett alternativ. Med sjöutsikt! Inte heller denna plats var väl av det normala slaget. Hyfsat plan, men inte i vågplanet, för att uttrycka det milt. Den lutade åt både söder och väster. Husse uttryckte starka tvivel men jag hävdade att det SKA gå! Och det gjorde det. Efter något dygn hade man vant sig vid uppförsbacken i förtältet. 🙂 Observera att tallarna i bakgrunden faktiskt är lodräta på bilden så det är inget kameralur. 😉 Varje gång vi närmade oss tältet ur olika vinklar fick vi akuta skrattkramer, för guuud så snett det var!

Första eftermiddagen tog vi en tur till Strömstad där det blev stadsvandring med hundarna i jakten på räkor och vitt vin. Vi lyckades fånga båda delarna och på kvällen såg det ut så här i förtältet. Karlsson gav inte upp hoppet om att jag skulle tappa en räka mellan knäna, och när det hände ville han vara där. 🙂

Även om dagen varit mulen så bjöds det på en spektakulär solnedgång som vi kunde njuta av på första parkett.

På fredagen regnade det i princip hela dagen. Därför bestämde vi oss för att, tillsammans med den samlade massan av turister i Bohuslän och samtliga semesterlediga norrmän från grannlandets södra ände, ta en tur till Nordby köpcentrum. Lite shoppat blev det, men vi rasslade igenom det hela rätt snabbt ändå. När vi skulle därifrån blev vi stående på E6 i en timme pga en trafikolycka… Icke en enda bild finns från denna dag.

I lördags var vädergudarna på bättre humör och dagen började så här:

Vi åkte på upptäcktsfärd söderut och inspekterade några mindre öar för att så småningom hamna i Grebbestad.

Där flaggade man hej vilt utmed hela hamnpromenaden.

Sen åkte vi vidare söderut via kusten och landade i Bovallstrand där vi åt glass. Hundarna fick varsin bägare med vaniljglass och man kan väl uttrycka det som så att … de har lite olika angreppstaktik. Och att det räcker längre för den ena än för den andra. 🙂

‘

På kvällen var vi lite wild & crazy och lämnade hundarna i husvagnen och tog en promenad ner till Rossö hamn och åt middag på Rossöbaren. Ett litet mysig och opretentiöst ställe med god fisksoppa.

När vi kom tillbaks blev vi varse vad nackdelen med vår sjöutsikt var… Vi hade väl iofs blivit förvarnade via infobladet vi fick vid ankomsten, men att det skulle vara sååå … häftigt hade vi nog inte riktigt greppat. Ungefär 15 meter från vårt förtält var det … knattedisco. Till klockan 23! Vi flydde ganska raskt ut på klipporna en bra bit därifrån för att betrakta solnedgången i hyfsad lugn och ro.

Fyrfotingarna hade lite svårt att inse charmen med solnedgången och, det relativa, lugnet. Vid vårt förtält fanns det ju massor av galna roliga barn att titta på ju! Men till sist fann de sig i sitt öde och coolade ner. Karlsson blev dock väldigt upprörd när en man nere på stranden tog ett kvällsdopp. Då verkade han tro att han var en newfoundlandshund vars livsuppgift var att livrädda människor ur vatten?! Vi lyckades dock, medelst koppel, förhindra livräddningsinsatserna. Och något får mig att tro att hans entusiasm hade avtagit drastiskt när han insåg att han var tvungen att simma för att fullgöra sitt uppdrag… 🙂

Väderleksprognoserna har vi ju följt intensivt, via ajFånen, och när vi såg vilket väder som nalkades bestämde vi oss för att åka hemåt igår. Än en gång lyckades vi bra med vår timing, och ca 10 minuter innan vi var helt klara för avfärd föll de första dropparna. Att trafiken på E6 söderut mest liknade en vardag (om man bortser från andelen husvagns-, husbils- och utländska motorcykelekipage), vid 07.30-tiden, under icke semestertid, tydde väl på att fler än vi resonerat likadant…

Nu blir det helt plötsligt lite mer andrum (och tid för hundträning) innan det bär iväg på läger till helgen. Skönt!

I en kommentar till förra inlägget påstår sig MrArboc se fram emot min avhandling om vitlökspressar. 🙂 För att slippa städa kylskåpet (åtminstone just nu) så kommer avhandlingen här.

Jag kan konstatera att det finns väldigt många dåliga vitlökspressar, och en bra. Åtminstone av de jag har provat, och de är några stycken. *host* Är man jättestark i händer och fingrar kan man säkert hitta andra som fungerar helt OK, men saknar man råstyrkan så är nog detta den ultimata vitlökspressen. Hävstångseffekt is da shit!

Recensionen från NYT såg jag först nu, och den var inget som påverkade mig vid köpet. 🙂 Det enda negativa jag kan säga är väl att det blir lite för mycket vitlök ”kvar” i pressen, men det är ju bara att ta tre klyftor istället för två, typ. Sen är den lite pillig att få ren, men det kan jag leva med. Mycket gedigen konstruktion och tål maskindisk.  (När jag skrev den där sista meningen kändes det nästan inte som om jag har semester?!) 😉

Inköptes i vintras för ca 200 pengar (om jag minns rätt) på Cervera*.

Måste jag städa kylskåpet nu?

* OBS! Inköpt IRL, inte på nätet. 😉 Men finns även där, t ex här.

För ett ca tre veckor sedan gick min trotjänare, sedan ungefär 25 år, i tusen bitar, eller åtminstone fyra-fem… Det var vattenkannan som gav upp efter lång och trogen tjänst. Jag tror den tämligen fula plastkannan drabbades av akut utmattningssyndrom, och gick i … golvet. Tack och lov utomhus, på altanen. Handtaget sprack lite för 10-15 år sedan, och lagades med – maskeringstejp. Och på den vägen har vi varit, min vattenkanna och jag.

Jag skrev en notis om detta på FB och detektiven FB-vännerna trädde genast i funktion och jag fick några tips efter att jag skrivit en kravspecifikation som såg ut ungefär så här:

• Rymma minst två liter (gärna mer)
• Ha en förhållandevis lång ”pip” som går mer ”framåt” än uppåt

Hur svårt kan det vara liksom? Jag utnyttjade även min vän google och beställde en kanna. Den visade sig dock ha utgått ur sortimentet. 😦

I ren desperation (man blir lätt desperat när man har ca 50 pelargoner + diverse annat som ska vattnas flera gånger i veckan) gick jag och köpte en kanna hos Classe, efter ett tips på FB. Den uppfyllde kravet på två liter, men pipen var jag lite skeptisk till. Eftersom den var förhållandevis billig så slog jag till ändå, i avvaktan på bättre.

Men … brrr… Den var rätt söt, rent designmässigt, men funktionen?! Handtaget som går över påfyllningshålet gjorde att (nästan) lika mycket vatten hamnade utanför som i kannan. Det kan iofs hänga lite ihop med vår ganska speciella kökskran, men ändå. Och vattenflödet…? Kan nog funka i två rum och kök, men knappast för mina behov.

Google fick jobba vidare och så hittade jag min nya vän, till höger på bilden ovan, hos Gardenhome. Ett lysande exempel på att funktion och form kan gå hand i hand, även om jag i det här fallet skiter ganska högaktningsfullt i hur den ser ut, bara den fungerar! Rymmer fem liter, bra pip och … inget handtag ovanför påfyllningshålet. När den är nypåfylld, och tung, håller man i staget mellan hålet och pipen och då blir den lätta att manövrera.

Visst, den kostade ungefär fem gånger så mycket som den andra, men det är det garanterat värt i längden. Jag lär inte heller behöva fundera på att köpa någon ny under min livstid, och kanske dessutom borde skriva in den i testamentet? Å andra sidan, under mina turer på google hittade jag de som kostade tre-fyra gånger så mycket som min ”dyra” kanna, så…? Nu är det i alla fall (nästan) roligt att vattna blommor. 🙂

* Jag har även ett ganska spänt förhållande till vitlökspressar och pepparkvarnar. På vitlökspressfronten tror jag mig ha hittat hem, men på pepparkvarnsfronten är jag inte riktigt hemma… 😉

Förra året var det samma färg på dessa två hängpelargoner – röda, som den till vänster. I år har den högra konverterat till en rosa färg som vi kanske kan komma överens om inte är … särskilt vacker. Men annars mår den bra! Ser med stor spänning fram emot nästa år, och vilken färg den kommer ha då? Och vilken färg den vänstra kommer ha?

 

 

 

 

 

 

 

Bäva månde de som inte sköter sig…  😉

 

Förra veckan ägnade jag mig, på Facebook, åt lite allmänt hissande och dissande av olika kundservicefunktioner.

Det började med en hiss av Telias chattsupport som faktiskt fungerar utmärkt. Alltid snabba svar, och åtminstone den gången fick jag även ett snabb hjälp med mitt problem. Tyvärr förutsätter ju den funktionen att det inte är bredbandet man ska felanmäla… Men äsch, det går säkert att utnyttja från iPhonen också, även jag inte är lika kvick på tangenterna där som här.

Nästa hiss var Gardenhome. Skickade en fråga till deras kundtjänst, och sex (6) minuter senare hade jag svar! Jag lade en order direkt, dagen efter packades och skickades den, och dagen därpå låg (det stora) paketet på ICA. Här var ju även Posten inblandade, men det bär emot lite att hissa dem… 😉

Ytterligare en hiss går till Foderbilen. I fredags kväll beställde jag hundmat. Och en stund senare kom jag på att jag glömt en grej. Hittade inget sätt att komplettera den befintliga ordern så jag lade ytterligare en och skickade ett mail till kundtjänst och bad dem, om möjligt, lägga samman dessa ordrar till en. I morse kom det svar. Att lägga samman dem var tydligen inte tekniskt möjligt, men man skulle se till att jag bara behövde betala en frakt även om det skulle komma två försändelser. Nu har vi ju inte sett att detta fungerar ännu, men än så länge ligger de på hissa-listan.

Och så veckans diss (som gäller retroaktivt även förra veckan)!
Den går till Bonniers Bokklubb! I denna har jag varit medlem sedan någon gång i höjd med jesu födelse. Och oftast sköter jag våra kontakter den analoga vägen, dvs via svarskort och post, och det skulle visa sig att Bonniers är väldigt analoga… Förra veckan fick jag idén att beställa en ljudbok till semestern, att lyssna på i bilen. Men eftersom jag var mån om att den verkligen skulle levereras innan semesterstarten skickade jag, förra tisdagen, alltså för nästan en vecka sedan, ett mail till deras kundservice med en kort och enkel fråga; ”hur lång leveranstid har ni om jag lägger en beställning idag?”

Idag kom svaret – efter nästan en vecka! ”Leveranstid 7-10 dagar.” Och där kunde jag ju ha nöjt mig. I synnerhet som jag hittade den tilltänkta ljudboken på Akademibokhandeln i torsdags, till ett lägre pris. Men, då rann sinnet till och jag kunde inte riktigt hejda mig utan svarade: ”Eftersom det är nästan en veckas leveranstid på ett enkelt svar från kundtjänst har jag nu tillgodosett mitt behov på annat håll och kommer inte att lägga någon order.” Kanske dags att vakna Bonniers? Välkomna till cyberspace!

Sån är jag! 🙂

Då har vi varit ute och svängt våra lurviga på tävlingsbanan igen, men mer om det strax.

Förmiddagen igår tillbringades på SKK:s utställning här i staden. Den här gången utan egen hund. Jag undrar om han insåg hur tacksam han faktiskt skulle vara när han slapp följa med? För mig blev det mingel, koppleri vid bt-ringen (i form av att introducera snart bt-ägande kompis med familj för diverse trevliga hundar) samt – naturligtvis – shopping.

Sen var det bara att dra hem i ett par timmar innan det bar iväg mot Varberg och Bockalydnaden. En halvtimme innan vi skulle åka såg det ut så här i hallen och ”skeptisk” var bara ett av orden som kunde beskriva min sinnesstämning inför kvällen.;-)

Det är ju möjligt att han bara produkttestade den sprillans nya fällen?
(Och nej, de fanns inte i enfärgat grått…)

Kvällstävling på en lördag? Nåja, alla har vi våra nöjen, mer eller mindre udda, och det blev faktiskt en riktigt trevlig kväll även om slutsumman på protokollet lämnade en del övrigt att önska. På hemmaplan var det inte så varmt i antal grader räknat, men luftfuktigheten var inte att leka med. Jag inbillade mig, naivt nog, att det skulle vara lite ”friskare” vid kusten, men ack vad jag bedrog mig. När vi närmade oss Varberg visade bilens termometer stundtals 29°, och när vi landade på klubben vid 18-tiden visade den 27°! Hej och hå, hur skulle det gå med min rätt värmekänsliga velourterrier? Bilen öppnades upp på alla håll och kanter och solskyddsfilt applicerades på utsidan. Efter en kort rastning fick han ligga där och vila så länge som möjligt.

När det drog ihop sig till lottning mullrade åskan i fjärran, och när det var dags för plats och sitt i grupp närmade den sig och det började skvätta från himlen. Jag var inte orolig för Karlsson men blev lite stressad av vissa andra förare som hade åskrädda hundar och ivrigt pratade om detta. Vi var 10 ekipage i klass III, och vi drog starnummer 5. Kantposition i första gruppen i gruppmomenten alltså, och långt ifrån en av de åskrädda hundarna. Den andra hamnade i andra gruppen. På sitt i grupp lyfte han en tass en gång, och vred lite på huvudet, men 10 poäng fick vi. Platsen blev också en 10-poängare. Den åskrädda hunden gick upp, men det rörde honom inte i ryggen.

Han verkade förvånansvärt pigg med tanke på värmen, men å andra sidan är han ju en ”kvällshund” så det kanske jämnade ut sig?

Fria följet är jag nöjd med, trots att betyget bara blev 7. Mitt i alltihop fick han en nysattack och hamnade lite på efterkälken, och uppenbarligen blev han så tagen av detta att han glömde sätta sig i den efterföljande halten vilket jag inte märkte då utan först när jag såg filmen. Sen har domaren anmärkt på ”hoppig i språngmarsch”, men wtf… han galopperar ju, och det gör han lite ”luftigt” när det inte är full sula som gäller. Nåja…

På rutan susade han iväg spikrakt mot rutan och jag kände nästan 10:an fladdra i ryggen, men ack vad jag bedrog mig. För högt tempo, ut genom rutan, nosade på konen, och när jag försökte med ett halvförsiktigt ”häråt” blev det full fart åt andra hållet och jag hann inte lägga honom förrän han hunnit ut ur rutan på väg tillbaka mot mig och nollan var ett faktum. Men annars var det snyggt… *host* 😉 Där var ju dock chansen till förstapriset jätteborta. 😦

På apporteringen glömde (?) han att det stod ett hinder i vägen och sprang på sidan av det tillbaka, vilket ”aldrig” händer, och ytterligare en nolla var ett faktum.

Vittringsapporteringen, som var skälet till att jag inte bestämde mig för att åka förrän i fredags kväll, fungerade dock över förväntan, och fjärren som också kändes som ett mycket osäkert kort (framför allt med den värmen) gav också poäng. Man upphör aldrig att förvånas över vilka otippade saker som händer på tävling, men jag är mycket positivt överraskad över att han var så pigg, och höll ihop så bra i värmen?!

Jag inser också vilken nytta man har av videokameran! (Tack och lov hittade jag en icke tävlande bekant på plats som fick sköta filmandet.) På filmen ser jag ju saker som behöver rättas till men som inte är omnämnda i protokollet, t ex snett sättande vid ingången med metallen, det uteblivna sättandet i fria följet, etc.

Kvällens poäng och domarkommentarer: (domaren var visst mycket för att räkna steg? På ställandet köper jag det, men inte riktigt på läggandet, och definitivt inte på sättandet, men poängen blev ju rätt OK ändå.)

Sitt i grupp: 10

Platsliggning: 10

Fritt följ: 7 stannar till och nyser, SS, hoppig i språng, sen i sväng, dk

Sättande under marsch: 9, 2 steg före sättandet

Inkallning med ställande och läggande: 8, 6 steg ställandet, 6 steg läggande

Rutan: 0 (helt utanför rutan)

Apportering m hopp över hinder: 0 utför ej momentet

Apportering metall: 8, några tugg

Vittringsprov med apportering: 8, gnäller vid start, lätt tugg

Fjärrdirigering: 6, förflyttar sig framåt

Slutsumma: 199 poäng och ett ”tredjepris”. En tröst kan ju vara att inget av de 10 ekipagen fick ihop till ett förstapris! Vinnaren i klassen var förvisso bara en poäng ifrån, men…? Hur som helst var det en trevlig kväll och en mycket välarrangerad tävling, men när vi var hemma strax efter 23 var vi rätt möra.

Här kommer så veckans avsnitt i dokusåpan. 🙂

Som tidigare skrivet; rensning av ”elförrådet”* (aka: soptipp nr 2) har skett. Där fanns drivor av krukor, gamla cyklar, arvegods från förrförra ägaren (lieslip och diverse andra oidentiferbara prylar). Golvet syntes knappt… Det är numera inte alls ett elförråd! Och icke heller en soptipp! Äntligen har min dröm (en utav dem) åtminstone delvis blivit verklighet. Ordning och reda! De sista tio åren har jag ideligen köpt nya krukor bara för att drivan varit fullständigt omöjlig att överblicka. Nu har jag överblick! Hyllorna kom jag över nästan gratis i samband med att ett företag la ner för några år sedan. Det finns fler, men tyvärr saknas en del viktiga detaljer för monteringen så mer än så här blir det nog inte. Men – det är ett otrolig lättnad och en härlig känsla!

I detta utrymme har det förresten, enligt hörsägen, bott en kossa eller två någon gång på 60-talet. Spåren syns fortfarande, och golvet lutar åt diverse håll men huvudsakligen mot gödselrännan. 🙂 Nästa dröm får väl bli att gjuta nytt golv samt tvätta och måla väggarna. Jag menar – drömmar måste man väl ha? 😉

I måndags var jag på klubben och genomförde ett, i stort sett, helt meningslöst träningspass. Varken jag eller terriern verkade vara i form och då blev det som det blev. Igår nöjde vi oss med två vittringsapporteringar på hemmaplan. Nu väljer han rätt pinne efter mycket (för?) noggrann kontroll men har återgått i beteendet att slänga den på mina fötter vid det så kallade ”avlämnandet”? Nåja, vi tragglar väl vidare.

För övrigt känns det som om schäfertanten missuppfattat det här med att fina flickor ska hålla benen i kors, eller hur det nu var?

Gårdagskvällen tillbringades med en god bok och ett glas rosé på altanen i den ljuvliga värmen. Inte många kvällar på ett år som är sådana! Ikväll blir det tävlingsträning på klubben är det tänkt? Det är något lite svalare idag, och blåser lite mer, så det kanske är genomförbart?

*Benämningen ”elförrådet” kommer sig av att elektrikerkompisen som bistod oss vid totalrenoveringen av huset förvarade sina saker där mellan arbetspassen.

Ännu en midsommar avklarad. Den här gången i hemmets lugna vrå. Jag, husse, hundar och svåger. Vi åt gott, drack gott, spelade Yatzy och nostalgitrippade på Spotify. Allt från 70-talsdisco till nutidens hårdrock hann vi med, och det fanns mycket däremellan upptäcke vi. 🙂 Vi försökte sitta ute i stormvindarna men tröttnade (läs: höll på att frysa ihjäl) efter tio minuter. Till och med jag, som brukar vara ett under av envishet och SKA sitta ute på midsommarafton, gav upp… 😦

Denna lugna afton resulterade ju i att man (läs: jag) var förhållandevis pigg igår. Jag avstod dock från större projekt på hemmaplan men på eftermiddagen bar det iväg till Kinds BK för ett lydnadspass med bästaste pt:n S. 🙂 Som alltid är det nyttigt med någon som tittar på, kritiserar (konstruktivt) och kommer med roliga (lätt mondioring-inspirerade) idéer . 🙂 Till exempel fann vi oss helt plötsligt uppkommenderade, under fritt följ, på altanen bland bord och bänkar! Några fjärrdirigeringar med K stående på ett bord på altanen och mig i diverse udda positioner både på, utanför och nedanför altanen blev det också. På det stora hela skötte han sig bra det lilla livet, men just nu känns fjärren onekligen som det största problemet eftersom han lätt ”låser” i framför allt ligg-positionen. Jag har dock vissa idéer, som jag praktiserat förr men glömt bort, som jag nu tagit till heders igen. Vittringen börjar kännas rätt hyfsad igen så där har nog taktiken fungerat.

Idag släpade jag med husse till klubben för att filma Iza på agilitybanan. Det är väl minst tre år sedan vi körde med någon som helst kontinuitet, även om det även då var rätt sällan. Det lilla jag en gång lärt mig av handlingsteknik är saligen bortglömt, men Iza bryr sig inte särskilt mycket om det. 😉 Med min hårt lindade fot, och min ständigt onda höft hade jag föresatt mig att inte ens försöka springa men på vissa ställen blev det i alla fall något sorts ”lunkande”, dvs något mellanting mellan gång och spring, typ. Och med tanke på Izas aktningsvärda ålder fick hinderhöjderna hålla sig på medium för att inte belasta i onödan, så vi kan väl kalla det handikapp-agility. 😉 Någon ”bana” orkade jag inte heller bygga (hur gör man?) utan körde på de befintliga hinderplaceringarna och försökte få ihop något användbart av det. Visst syns det att vi är ringrostiga, men vi har i alla fall roligt. 😀 Och tänk om hon haft en mer ”fartfylld” förare som ung, då kunde hon nog blivit kanon för hon har naturligtvis varit betydligt snabbare och smidigare än vad man ser här.

Innan agilityn körde vi lite lydnad, som uppvärmning, men där blev det bara stillbilder.

Karlsson har fått sig ett lydnadspass på hemmaplan eftersom jag inte vågade fresta mer på husses tålamod genom att stanna på klubben ännu längre.

Eftermiddagen har ägnats åt fortsatt lagårdsröj, och nu är snart ”elförrådet” i ordning också och byter namn till kruk-förrådet. Nu måste vi bara bli av med en del mycket skrymmande sopor innan vi kan fortsätta.

Avslutningsvis några bilder från trädgården, som bevisar att det faktiskt finns en del blommande växter som som inte slutar på -pelargon. 😉

La ut den här på Facebook, men kom på att det kanske finns folk som läser här men inte där, så…

Eventuellt kan det vara så att jag börjat bli lite gnällig, men fattas det inte något på den här bilden?

Kortet kom i brevlådan idag, naturligtvis adresserat till husse. Avsändare är Elfsborgs IF.

För övrigt är jag också lite gnällig… men igår kväll bestämde vi oss slutligen för att tillbringa midsommaren hemma. Att sitta på en camping någonstans med en (förutspådd) maxtemperatur på 15° och hyfsade nederbördsmängder känns inte oemotståndligt lockande. Då har vi det bättre hemma. Och så kan vi ju städa i lagården. 😉 (Ja, jag erkänner, jag börjar bli lite manisk.) I morgon ska jag dock försöka hålla mig ifrån just det projektet, men beware of midsommardagen, då kör jag (vi?) igen. Och så har jag tänkt hinna med lite hundträning. Jag har funderat lite i uppfinnarjockebanor och inhandlat diverse materiel som förhoppningsvis kan leda till att jag lyckas snöra på mig kängorna och ge mig ut i spårskogen? Men vi får se om min plan fungerar… Lydnadsträning ska det i alla fall bli. Basta!

Igår kväll gjorde jag ett mänskligt mentaltest, eller deltog möjligen i ett mänskligt experiment, och klarade mig faktiskt med bravur! ICA (City Knalleland, för boråsarna), och i synnerhet färskpotatisbingarna där man fick köpa färskpotatis för ett öre kilot (!), var inte att leka med, men jag kom ut därifrån med lite random midsommarmat (grillkött, potatis, gräddfil, sill jada, jada, jada…) med förståndet i behåll. På FB konstaterade jag att jag nog kan bedömas som nervfast och med ett kontrollerbart aggressionspaket. Men gårdagskvällen kan ha varit undantaget som bekräftar regeln? Jag tyckte mest synd om det lilla (ja, de var verkligen pyttesmå, typ 150 cm) (spanska?) paret där hon lyckades stå i vägen för mig och min vagn stup i minuten, och han liksom fick flytta på henne. Men … jag tog det med fattning. 🙂

Men nu ska jag faktiskt fixa en sillinläggning och sen se vad jag, foten och hundarna ska våga hitta på idag?

Ha en trevlig midsommar, och glöm inte regnställ/paraply/flytväst/vadarstövlar!

…går jag och hundarna, på väg till och från huset.

Eller så är det helt enkelt våra rhododendron som blommat färdigt för i år? 🙄

Ur dagens Borås Tidning:

Och nej, det är INTE jag som vunnit de 105 miljonerna på Lotto… 😦

…går till skogsmaskinerna och själva riset är något mer påtagligt än det i förra risinlägget. De har lämnat oss för den här gången, men det är inte vackert det de lämnat efter sig. ”Närskogen”, bakom huset, står förvisso kvar till största delen men enligt husse är det väldigt sönderkört. Jag och min fot har inte vågat oss dit än… Något mer otippat var att de även härjat runt i en annan liten skogsplätt där vi också brukar spåra. Att använda den har lett till att man kunnat få ut lite längd på spåren, men nu är det också kört. Det var dessutom en ”nödutgång” när den märkta vandringsleden, där vi avslutar de flesta av våra promenader, förvandlas till ett krondike efter ett regnväder. Men nä… nu är det också i stort sett kört, för så här ser det ut nu. (Bilderna är tagna tidigare i veckan när solen sken. Det har den inte gjort idag…)

Här har maskinen för säkerhets skull kört rakt över vandringsleden…

F d spårskog. Allt ris sedan förra gallringen (för 10-15 år sen?) har legat kvar
och det har varit något av en hinderbana men ändå hanterbart.
Men nu, för en klumpfot som mig … skulle inte tro det. 😦

Ytterligare ett exempel från samma skogsområde…

Jag har dessutom kollat med mina kontakter, jo jag har minsann sådana 😉 , på Skogsstyrelsen och nej, markägaren har tyvärr ingen skyldighet att ”återställa” skogen efter gallring, eller ens efter kalhuggning (mer än att det ska nyplanteras), om det inte är särskilt känslig mark. Jag betvivlar tyvärr att denna räknas som sådan…

Den här dagen har också, till viss del, ägnats åt lagårdsröjning. När jag skulle gå ut och börja tyckte husse att jag skulle sätta mig vid datorn istället, och ”chatta eller maila eller nå’t”. Nu ska man betänka att han inte vet hur man gör varken när man chattar eller mailar, och inte ens vet hur man sätter på datorn. Det normala brukar vara klagomål på att jag tillbringar för mycket tid framför burken, så när han uppmanar mig att sätta mig där får det mig att tro att han är rätt less på att städa lagård? Hur som helst gick jag ut och började röja i det som av någon outgrundlig anledning gått under namnet ”elförrådet”, och som till 90% innehöll icke elralterade prylar. Nu är det inte mycket kvar därute, eftersom husse fick dåligt samvete när jag varit där ute själv i en timme eller två och därför kom ut och hjälpte till. Nu står det ett nytt släplass, eller två, och väntar på transport till ÅVC. Har de öppet på midsommardagen tro? 😉

Jag börjar misstänka att det här städandet och röjandet (i lagården) är någon form av substitut för spårträning? -Jag kan inte gå med kängor i skogen så alltså går jag på betonggolv och asfalt i vanliga skor istället.

I förmiddags körde vi iväg två släplass med allt som var tänkt att lämna oss förra helgen, men som vi ju mycket snöpligt fick stuva tillbaks in i lagården. Möjligen var det fler som gjort samma upptäckt som vi gjorde i söndags, för oj vilket kaos det var på återvinningscentralen?! En stund påminde det rätt mycket om Rom, eller någon annan överbefolkad storstad vid/i medelhavet/Asien/Sydamerika. Alla bilar stod bara still i en enda gröt, och tutade!

Eftermiddagen har jag ägnat åt att återställa f d kontoret, numera träningslokalen/förrådet i någorlunda organiserat skick. Eftersom en av väggarna renoverades i vintras hade vi röjt undan allt som stod där, och försatt resten av lokalen i kaos. Nu är det fint och organiserat igen (nåja, åtminstone för att vara i en lagård) och hela den delen som ska vara träningslokal är åter – just detta. Det blir skönt för mig och Karlsson när snön kommer… 😉

Dessutom har jag inrett en alldeles egen liten återvinningscentral. Flyttkartonger märkta med el, well, kem och metall samt säck för brännbart. Tanken är att ett liknande kaos aldrig mer ska uppstå där vi städade förra helgen. Allt ska sorteras korrekt från början och så kan man bara ta en kartong och åka och tömma när den är full. Nåväl… ambitioner måste man ju ha. 😉

Tanken är att fortsätta projektet i morgon, men vi får väl se vad min fot tycker om det? Något som också ska göras är att återuppta träningen av vittringsapporteringen. Efter gårdagens blogginlägg fick jag diverse tips via fb och sms och de ska nu praktiseras. Inte alla på en gång förstås, utan vi börjar med att backa och börja om från början med den metod vi hittills har kört och håller tummarna för att velourhunden köper det.