Nysvängda lurviga … igen!

Då har vi varit ute och svängt våra lurviga på tävlingsbanan igen, men mer om det strax.

Förmiddagen igår tillbringades på SKK:s utställning här i staden. Den här gången utan egen hund. Jag undrar om han insåg hur tacksam han faktiskt skulle vara när han slapp följa med? För mig blev det mingel, koppleri vid bt-ringen (i form av att introducera snart bt-ägande kompis med familj för diverse trevliga hundar) samt – naturligtvis – shopping.

Sen var det bara att dra hem i ett par timmar innan det bar iväg mot Varberg och Bockalydnaden. En halvtimme innan vi skulle åka såg det ut så här i hallen och ”skeptisk” var bara ett av orden som kunde beskriva min sinnesstämning inför kvällen.;-)

Det är ju möjligt att han bara produkttestade den sprillans nya fällen?
(Och nej, de fanns inte i enfärgat grått…)

Kvällstävling på en lördag? Nåja, alla har vi våra nöjen, mer eller mindre udda, och det blev faktiskt en riktigt trevlig kväll även om slutsumman på protokollet lämnade en del övrigt att önska. På hemmaplan var det inte så varmt i antal grader räknat, men luftfuktigheten var inte att leka med. Jag inbillade mig, naivt nog, att det skulle vara lite ”friskare” vid kusten, men ack vad jag bedrog mig. När vi närmade oss Varberg visade bilens termometer stundtals 29°, och när vi landade på klubben vid 18-tiden visade den 27°! Hej och hå, hur skulle det gå med min rätt värmekänsliga velourterrier? Bilen öppnades upp på alla håll och kanter och solskyddsfilt applicerades på utsidan. Efter en kort rastning fick han ligga där och vila så länge som möjligt.

När det drog ihop sig till lottning mullrade åskan i fjärran, och när det var dags för plats och sitt i grupp närmade den sig och det började skvätta från himlen. Jag var inte orolig för Karlsson men blev lite stressad av vissa andra förare som hade åskrädda hundar och ivrigt pratade om detta. Vi var 10 ekipage i klass III, och vi drog starnummer 5. Kantposition i första gruppen i gruppmomenten alltså, och långt ifrån en av de åskrädda hundarna. Den andra hamnade i andra gruppen. På sitt i grupp lyfte han en tass en gång, och vred lite på huvudet, men 10 poäng fick vi. Platsen blev också en 10-poängare. Den åskrädda hunden gick upp, men det rörde honom inte i ryggen.

Han verkade förvånansvärt pigg med tanke på värmen, men å andra sidan är han ju en ”kvällshund” så det kanske jämnade ut sig?

Fria följet är jag nöjd med, trots att betyget bara blev 7. Mitt i alltihop fick han en nysattack och hamnade lite på efterkälken, och uppenbarligen blev han så tagen av detta att han glömde sätta sig i den efterföljande halten vilket jag inte märkte då utan först när jag såg filmen. Sen har domaren anmärkt på ”hoppig i språngmarsch”, men wtf… han galopperar ju, och det gör han lite ”luftigt” när det inte är full sula som gäller. Nåja…

På rutan susade han iväg spikrakt mot rutan och jag kände nästan 10:an fladdra i ryggen, men ack vad jag bedrog mig. För högt tempo, ut genom rutan, nosade på konen, och när jag försökte med ett halvförsiktigt ”häråt” blev det full fart åt andra hållet och jag hann inte lägga honom förrän han hunnit ut ur rutan på väg tillbaka mot mig och nollan var ett faktum. Men annars var det snyggt… *host* 😉 Där var ju dock chansen till förstapriset jätteborta. 😦

På apporteringen glömde (?) han att det stod ett hinder i vägen och sprang på sidan av det tillbaka, vilket ”aldrig” händer, och ytterligare en nolla var ett faktum.

Vittringsapporteringen, som var skälet till att jag inte bestämde mig för att åka förrän i fredags kväll, fungerade dock över förväntan, och fjärren som också kändes som ett mycket osäkert kort (framför allt med den värmen) gav också poäng. Man upphör aldrig att förvånas över vilka otippade saker som händer på tävling, men jag är mycket positivt överraskad över att han var så pigg, och höll ihop så bra i värmen?!

Jag inser också vilken nytta man har av videokameran! (Tack och lov hittade jag en icke tävlande bekant på plats som fick sköta filmandet.) På filmen ser jag ju saker som behöver rättas till men som inte är omnämnda i protokollet, t ex snett sättande vid ingången med metallen, det uteblivna sättandet i fria följet, etc.

Kvällens poäng och domarkommentarer: (domaren var visst mycket för att räkna steg? På ställandet köper jag det, men inte riktigt på läggandet, och definitivt inte på sättandet, men poängen blev ju rätt OK ändå.)

Sitt i grupp: 10

Platsliggning: 10

Fritt följ: 7 stannar till och nyser, SS, hoppig i språng, sen i sväng, dk

Sättande under marsch: 9, 2 steg före sättandet

Inkallning med ställande och läggande: 8, 6 steg ställandet, 6 steg läggande

Rutan: 0 (helt utanför rutan)

Apportering m hopp över hinder: 0 utför ej momentet

Apportering metall: 8, några tugg

Vittringsprov med apportering: 8, gnäller vid start, lätt tugg

Fjärrdirigering: 6, förflyttar sig framåt

Slutsumma: 199 poäng och ett ”tredjepris”. En tröst kan ju vara att inget av de 10 ekipagen fick ihop till ett förstapris! Vinnaren i klassen var förvisso bara en poäng ifrån, men…? Hur som helst var det en trevlig kväll och en mycket välarrangerad tävling, men när vi var hemma strax efter 23 var vi rätt möra.

Här kommer så veckans avsnitt i dokusåpan. 🙂

10 reaktioner på ”Nysvängda lurviga … igen!

  1. Vi tyckte att det såg alldeles jättebra ut, vad dommarna än sa! Klart att man kommer av sig när man nyser så vådligt, eller hur?
    Krma L8 o Co

    • Ha ha… ja hade det varit JAG som börjat nysa hade man brutit tävlandet på alla omkringliggande planer, och vi hade fått bryta tävlingen. Jag tycker han skötte sig bra trots attacken. 🙂

    • Hoppsan… Är inte van vid så många siffror utanför betygsraden, så jag glömde visst själva betyget. Tror det var 8? Har inte protokollet här just nu.

  2. Jag tycker Karlsson är helt underbar ! Och jätteduktig även matte är jätteduktig som lärt honom allt 😀

  3. 😆 Vilken syn som mötte dig i hallen! Obetalbar!

    Härligt program ni gjorde! Skrattade på rutan, vilken fart han hade….förbi 😉 Synd att han inte har längre kropp, då hade han kanske hamnat rätt? 😛

    Så har Rut gjort jämnt, hon hittar på något, jag jobbar som attans rent med det momentet och då ändrar hon på ett annat! Men till sist har man gått igenom hela programmet i olika varianter och då sitter det ;)….kanske 🙄

  4. Vad söt han är och vilket driv på alla apporteringar- härligt. Attans synd med rutan, såg så bra ut. Jag håller med dig om språngmarschen- det var hårt dömt.
    Har han nytt halsband?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s