Författare: vallterrier

Gnällblogg inom (mycket kort) räckhåll, så de som inte orkar med det kan klicka sig vidare på internettet – NU!

Att jag inte tycker om snö kommer väl inte som någon överraskning, men nu spyr jag snart, bokstavligen, på skiten. Jag får nästan panik vid tanken på att det kommer vara så här i minst tre månader till. Om vi nu bor i ett land med fyra årstider, och året har tolv månader, så vore väl en rimlig fördelning – tre månader för varje årstid? Right?

När det är vinter i fyra-fem månader på ett år så är det något som är galet. Och ja, jag har sett The day after tomorrow (TV 4 ikväll kl 21) och även om förloppet här och nu är något långsammare så…? För övrigt den enda film i katastrof-genren som jag sett på de sista 35 åren. Jag fick nog efter Skyskrapan brinner…

Nu har det snöat oavbrutet i ca ett dygn, och ska fortsätta i ett dygn till enligt de som tror sig veta. Det snöar bara smått, smått, smått, men det hjälper inte, snödjupet ökar ändå. Ca 10 cm senaste dygnet.

Hundpromenaderna är som sagt skittråkiga. ”Fjam” gick väl an idag, men ”tebaka” var vidrigt. -9, nordanvinden rakt i ansiktet, kryddad med små stickiga snökorn. Bläk! Tanken var att träna en stund med Karlsson vid hemkomsten, men nä! Åtminstone inte utomhus.

Dock fick vi till ett pass igår, till hans (och min) stora lycka. Vädret var då också ganska mycket mindre obehagligt. Han är lite udda min lilla terrier. När det blir dåligt med träning blir han apatisk och deppig. Istället för att pocka på uppmärksamhet, klättra på väggarna och bli allmänt odräglig så … sover han. Och när han flyttar sig från punkt A till punkt B orkar han knappt hålla upp huvudet. Jag har ju observerat detta tidigare, men varje gång så blir jag orolig att han är sjuk, för han ser så eländig ut. Men det räcker med att plocka fram ett paket Hot-Dogs, en skärbräda och en kniv så är han ”på” igen. Det gjorde vi alltså igår, och tränade därefter en bra stund, kombinerat med mycket lek och bus, och sen är han glad, pigg och tillfreds, åtminstone till dagen efter.

En annan punkt på gnällistan är lagårdsrenoveringen/-lagningen som för tillfället vilar i godan ro på försäkringsbolagets bord. Snickarna står beredda bara försäkringsbolaget bestämmer sig. Det ska ju göras i vilket fall, men frågan är vem som ska betala, och innan försäkringsbolaget funderat färdigt kan vi inte göra någonting… Och på grund av detta har jag inte tillgång till den delen som är inomhusträningslokal eftersom den är full med saker som flyttats pga renoveringen. Moment 22, typ.

Den där TV:n vi köpte för ett par veckor sedan (istället för att tramsa med julklappar åt varandra) är fortfarande inte på plats. Det är nog bara en tidsfråga innan jag och säljaren på SIBA börjar skicka julkort till varandra för just nu känns det som om jag träffar honom mer än jag träffar husse… Senaste budet är att en saknad sladd ska levereras på tisdag. Fan tro’t… Men, de gör så gott de kan och är verkligen serviceminded. Och TV:n blir billigare och billigare för varje dag som går. Just nu är den nere i 1000:- under utgångspriset, och då var den redan prissänkt + att vi har fått med diverse tillbehör gratis eller till kraftigt reducerade priser. Så serviceambitionerna är det inget fel på, men Murphy verkar ha ett eller flera fingrar med i spelet.

Att jag träffar säljaren på SIBA oftare än husse kanske är tur iofs, för när husse är hemma är han en tämligen sur figur, pga för mycket jobb och för lite sömn. Också det är naturligtvis snöns fel.

Min hemdator krånglar, och när jag skulle installera en router i tisdags gick det åt h…te. Väntar på insats från ”min” guru, men än har han inte hunnit med det, så det lär inte ske på den här sidan julafton.

Det finns ytterligare ett antal punkter jag skulle kunna sätta på gnällistan, men det får räcka där.

På den positiva sidan är att; alla julklappar är inhandlade, pepparkakorna bakade, chockladtryfflarna tryfflade och köttbullarna färdiga. Julgran och det mesta av julmaten är inhandlad, och igår kväll gick årets ”julklappsrace” av stapeln. Glögg, god mat, lekar/tipspromenad (jag vann) och julklappsspel (jag vann inte). Men trevligt hade vi, i goda vänners lag.

På den positiva sidan finns även den här filuren (och hans storasyster, även om hon stundtals är en riktig pain in the ass, sina snart elva år till trots).

En av de största nackdelarna med all snö är de fullständigt urtråkiga hundpromenaderna. Det går inte att ”gå runt” och jag hatar, verkligen hatar, att gå fram och tillbaks. Och ju längre jag går innan jag vänder, desto löjligare känner jag mig. Förklara den psykologin den som kan? (Och ja, man kan ta bilen och åka iväg någonstans där man kan gå runt. Och nej, det hinner man inte på lunchen!)

T o m i förrgår gick det ju att gå en liten rundsväng, men nu har den snöat igen fullständigt och är troligen helt oframkomlig, även om man är beredd att pulsa, pga av träd som lagt sig ner av snötyngden.

Idag blev det alltså fram och tillbaks på vägen, igen. Enda trösten är väl att det är rätt vackert, och så länge det inte blåser är det även rätt behagligt. Men blåser det är det vidrigt, eftersom det är så öppet (och högt). Idag är det dock nästan vindstilla, tack och lov.

Dvärgkameran fick följa med på dagens promenad. Ytterligare en fördel med min nya lilla kompis är ju att den faktiskt går att hantera med en hand när man håller de vilda djuren med den andra. 🙂

Förutseende eller negativt tänkande? Hur som helst har bonden som plogar redan börjat
”putta” ut snövallarna på åkrarna vid sidan av vägen, vis av erfarenheten från förra vintern
när det fick komma hit en gigantisk snöslunga och skjutsa iväg snön för att vägen inte skulle
”ta slut”. Av det som syns på bilden är det väl ca 50% som är väg, resten är åker…

Hästarna som syns på bilden lyckades som vanligt reta gallfeber på Iza genom
sin blotta existens. Jag förstår inte vad som är så spännande, för hon får inte
särskilt mycket gensvar på sina ”lekinviter”.

Om man skulle lägga timmer på infarten kanske? Det verkar ju inte fastna
särskilt mycket snö där menar jag. 😛

För mina FB-vänner kommer det väl inte som någon överraskning att jag igår morse vaknade med en snödriva i sovrummet. Konsekvensen av att det lilla fönstret stod på vid gavel när det började snöa samtidigt som vinden vred 180°, från nord till syd.

Nordvind = märks knappt att fönstret är öppet, eftersom det vetter mot söder.

Sydvind = märks att fönstret är öppet…

Nu var det uppenbarligen inte bara under natten vinden hade problem att bestämma sig. Under gårdagens mycket intensiva snöfall har det bokstavligen snöat och blåst ”åt alla håll”. I förrgår hade vi ingen snö fastkletad på väggarna. Idag har vi det.

Och ”on top” har Borås Tidning gjort ett riktigt scoop, i samarbete med SMHI. Det BLIR en vit jul i Sjuhärad! Surprise?! Det skulle nog vara ett större scoop att annonsera en grön jul, så här med en vecka kvar och dessa snömängder.

Efter lunchpromenaden, när Karlsson var uppvärmd (hur varm man nu blir när det är -12?) passade jag på att köra ett litet uppletande med vita miniföremål (läs strimlad vit strumpa) på garageinfarten. När han fångat första föremålet fick han kattskitsdoft i näsan, släppte föremålet och började knapra kattskit istället, trots att matte var måttligt imponerad. Men det var nu det roliga började. Och ja, jag kan vara riktigt elak ibland. 😉

Det krävs ju inte allt för högt IQ för att räkna ut att kattskit som legat ute i rejält med minusgrader är … svårtuggad. När han under djup koncentration försökte tugga i sig delar av den frusna klumpen stod han still, och fick köldkramp i alla fyra tassarna. *internetskrattar rått*

Jag hoppas innerligt att han drog slutsatsen att; slutar man leta grejor och börjar käka kattskit (eller något annat i hans tycke ätbart) så gör det j*vligt ont i tassarna! Hoppas kan man ju alltid, och under resten av passet tog han i alla fall omvägar runt resten av delikatesserna. 🙂

F ö har jag bestämt mig för att skippa ridhusträningen ikväll. I den här kylan blir det ändå ingen kvalitet på det hela, och jag har massor av saker att göra här hemma. Så det så!

Det finns ju folk som lägger en massa pengar på konstgjorda, upplysta istappar som de dekorerar sina hus med inför julen. But why?

Sen får jag väl erkänna att underhållningsvärdet är begränsat i mörker, men de är billiga. 😉

Ikväll står det ridhusträning på programmet, men det vete sjutton…? Det är -12° i detta nu, och ska bli ännu kallare framåt kvällen och då är det inte kul ens i ett ridhus. Som pricken över det vädermässiga i:et så ska temperaturen stiga dramatiskt under natten. Klart.se satsar på ett par plusgrader och regn i morgon bitti/förmiddag. Yr.no, å andra sidan, satsar på max 0° och snö. Pest eller kolera, men jag håller faktiskt på yr.no i det här läget…

Och btw… ingen träningsverk idag heller?!

Jag kan redan nu förvarna om att detta inlägg inte kommer innehålla en enda bild, av förklarliga skäl. 😛

De flesta normala människor väljer ju att börja sina nya liv strax efter nyår, för att sedan återgå till det gamla livet ganska raskt. Jag väljer att göra tvärt om; två veckor före jul börjar jag mitt nya liv, och hoppas på att det håller lite längre.

Det hela började julafton 2008, när jag öppnade julklappen från husse. Den innehöll … ett presentkort (15 ggr) på gym. Sen hände ingenting, och ingenting, och ingenting…

Något senare (läs: december 2010) uppdagades det att presentkortet var inköpt 2008-12-09, och var giltigt i två år. Alltså; den 8:e december tog jag mod till mig och klev in genom dörren på gymmet, och innan jag visste ordet av var det bokat tid med instruktör två dagar senare, dvs i fredags.

Jag kände mig ungefär som tjuren Ferdinand (på väg in på arenan), när jag gjorde entré i träningslokalen, men jag överlevde. Jag har ju styrketränat tidigare, men det är mååånga år sedan, så lite (eller mycket) råd och anvisningar var definitivt på sin plats.

Gymmet husse valt åt mig är Borås äldsta (som fortfarande är i drift). Ett traditionellt gym, utan en massa ”pass” av olika slag. Tyngder,hantlar,  vikter, maskiner, cyklar och crosstrainer är vad som erbjuds. Bra så! I brist på dubbla omklädningsrum är dock tillgängligheten begränsad. ”Damer” månd-onsd-fred + några timmar på söndag förmiddag. ”Herrar” övrig tid. Eftersom traditionella hundträningsdagar är måndag och onsdag har det ju bromsat mig en del, men nu på vintern är det ju bara spikad hundträning på onsdagar så … nu fanns det inte så mycket mer att skylla på.

Första passet var en försiktig introduktion, men jag förväntade mig ändå lite träningsvärk. Men, nä! Om jag kände efter riktigt noga kunde jag förnimma liiite träningsverk i en muskel (eller två, en på varje sida av kroppen) i söndags, men det var allt. Igår var det dags igen, och nu blev det lite mer allvar med tyngre vikter och fler repetitioner, så idag… men nä? Inte träningsverk idag heller, mer än ytterst pyttelite?

Instruktrisen hade nog inga större förhoppningar på den medelålders, rökande, tjockisen som klev in genom dörren. Det hade väl inte jag heller, ärligt talat, men antingen har jag både mer kondition och mer muskelstyrka än vad det ser ut som, eller så är instruktrisen en j*vel på positiv förstärkning. 😉

Nåväl, det är riktigt roligt, och garanterat jättenyttigt. Alldeles nyss kollade jag öppettiderna under jul och nyår och blev irriterad för att det bara är dam-öppet en dag i mellandagarna, när jag är ledig och har gott om tid att träna? Går det så fort att skapa nya vanor och behov?

En annan rolig grej är förresten åldern på kunderna…? Av de jag hittills träffat på är jag nog klart yngst! Nu har det förvisso inte varit särskilt många ”tanter” där samtidigt som jag, men ändå…? Flashfaktorn på gymmet är låg, och det ligger lite avsides, men ändå? Lite otippat att känna sig ung i på ett sånt ställe?

Så… nu hoppas vi på att detta kan hålla i sig, och att jag hittar tiden, även efter nyår och när hundträningssäsongen drar igång. För det gör den väl, förr eller senare…?

Min förmåga att kasta bollar är tämligen obefintlig. Om bollen råkar vara utrustad med snöre går det dock lite bättre, och jag är rent av ganska pricksäker. Eller … brukar åtminstone få iväg dem hyfsat rakt. Dock inte alltid…

På eftermiddagens träningspromenad lyckades jag kasta lite snett. Så pass snett att bollen hamnade i ris, täckt av bedräglig skarsnö, vid sidan av vägen. Men eftersom terriern är en terrier så var det ju inget som hindrade. Snöret stack upp ur snön så jag trodde ju det skulle bli en lätt match, men se det tyckte inte terriern. Han skulle prompt ha tag på själva bollen och grävde och rotade en bra stund, med matte elakt skrattande i bakgrunden. Men att han skulle ge sig? Det fanns inte på kartan! Nu är han ju på intet sätt främmande för att bita i, och hålla i, snöret,  Det händer ju titt som tätt att han tar det istället för bollen och rusar omkring med, men inte idag.

För övrigt körde vi framåtsändande, där tempoväxlingen helt plötsligt kom för tidigt (?), men i övrigt var bra. Långa inkallningar med stå och ligg samt fritt följ hann vi också med. Just nu tränar vi fritt följ mest för min skull. Jag måste lära mig att sakta ner tempot och ta det lugnt i svängarna för att han ska klara att hänga med på ett bra sätt.

I förmiddags var det simning för Iza, och stora julbadet (läs: schamponering) hann vi också med, till hennes stora förtvivlan. 🙂

Gårdagens skumma väder ledde inte till plusgrader på vårt ”fjäll” utan det höll sig runt nollan, och alltså finns det en del spektakulära skapelser kvar på växtligheten, och när det kombineras med solsken så kliar det naturligtvis i avtryckarfingret, så jag tänker alltså plåga mina stackars läsare med några vinterbilder till. Eller också klickar ni helt sonika vidare till en annan blogg. 😉

Igår var det dags för den traditionella luciakröningen på Stora Torget i stan, och därmed även dags för klubbens engagemang som går ut på att eskortera ”stor-lucia” med en ”lill-lucia” (som i år blev en tomte) dragen av hundar. Ett par varv runt torget brukar det bli, och efter lill-lucias vagn går ett gäng mer eller mindre julklädda hundar. I år var vi tyvärr inte så många som vi brukar vara, men det var ett uppskattat inslag ändå, tror jag.

Eftersom det nyligen inköpta täcket hade ”rätt” färg så åkte det på, under den glitterklädda selen.

Draghundarna väntar, och väntar, och väntar…
Värt att notera; fyra tikar som samsas fint om det hedrande uppdraget.

Eftersom Lill-Lucia fick förhinder fick Lill-Tomten rycka in som vikarie.
Han har nog träningsvärk idag, för han vinkade hela vägen tillbaks till
utgångspunkten, efter slutfört uppdrag. 🙂

Kalle i tomteinspirerad pyjamas.

Karlsson fick en liten entusiastisk groupie på fem månader, i likadant täcke.

Den här bilden säger en del om vad Karlsson tycker om att vara fotomodell. 😉

Ibland får man försöka hitta fördelarna med nackdelarna. Och sen går man in igen…

Just nu balanserar termometern precis runt nollan. Lite över, lite under – beroende på vilken termometer man tittar på. Under natten har det kommit underkylt regn, och gör så fortfarande. Världen är glaserad med en isskorpa och väglaget är perfekt för Icebug. Operfekt för nästan allt annat…

…är till för att hållas, och eftersom det första digitala julkortet nu har anlänt blir det alltså en egen sida med fådda julkort även i år. Länk finns längst upp, ovanför headern, och sidan fylls på efter hand.

(Och btw… jag överlevde gymbesöket med hedern i behåll, tror jag. Idag kändes det onekligen lite mesigt, blev inte ens svettig?! Men det var ju mest demonstration och ”prova på” i de olika maskinerna. På måndag kör vi igen, och då blir det nog lite mer ”allvar”.)

Så här ser det ut utanför fönstret (bokstavligen – bilden är tagen från skrivbordsstolen, genom rutan!) just nu. Och vad jag än tycker om snö så kan jag ju inte förneka att det är vackert. Nu hotar väderleksprognoserna med regn framåt lördag morgon och övergång till plusgrader under några timmar för att sedan sjunka under nollstrecket igen. Måtte de ha fel, för det enda som är värre än snö är … is. Eftersom prognoserna ser ut som de gör så känns det helt onödigt med några timmars plusgrader. Ge mig ett par veckor däremot så tar jag tacksamt emot dem.

För övrigt fick jag en flygande start på dagen (i mycket långsam takt) när jag ringde polisen angående ett misstänkt rattfyllo. En bil som körde mycket osäkert i 20 km inne i stan, nästan körde mot rött (=jättegult), med bakre vindrutetorkaren gående i full speed och en backspegel krossad och hängande på tre kvart. Det slutade med att jag körde efter (åt helt fel håll) och guidade polisbilen. Jag fick se en skrämmande körning, stundtals nästan på vänstra sidan av (den breda) vägen trots möten, och stundtals ute i snövallen. Polisen lyckades genskjuta oss och ta över och fick till sist stopp på ekipaget. Det visade sig vara en nykter men mycket gammal man som lånat en bil! Tyvärr krävs det ju i princip att äldre förare orsakar någon form av allvarlig olycka innan man börjar ifrågasätta körkortsinnehavet. Man kan alltså bara vara tacksam över att det inte hände något den här gången och hoppas att mannen fick sig en rejäl tankeställare och förhoppningsvis avstår från bilkörning hädanefter, men det är väl troligen att hoppas på för mycket…

Om nu någon minns den där ruskigt jämna födelsedagen som utspelade sig i augusti, så kan jag meddela att den varade, om inte till påska, så åtminstone till jul. Igår kom det nämligen ett mystiskt paket i brevlådan. 🙂

Paketet visade sig innehålla en kraftigt försenad present, men den finaste av dem alla.

Vi firade ju födelsedagen tillsammans med Karlssons uppfödare, och då fick jag veta att den här tavlan var beställd men ännu inte levererad. Konstnären har haft en strulig höst och det har tagit längre tid än beräknat, men det var verkligen värt all väntan. 🙂 Stort tack till Karin och Tommie på Öresunds Kennel!

Nästa fråga på agendan är; ska jag beställa en likadan tavla på Iza? Det finns nog ett par fina bilder på henne, tagna vid samma tillfälle. Det får nog bli så!

Och här är originalet, som legat till grund för oljemålningen.

Den började i lördags med den nya (LED)TV:n och den (nästan) trådlösa manicken som ska överföra musiken från datorn till stereohögtalarna. Manicken funkade bra. TV:n är fortfarande inte inkopplad eftersom bordsstället fortfarande lyser med sin frånvaro.

Idag brakade det loss igen. Har hämtat ny skärm till datorn, 22″ widescreen, och efter vissa komplikationer är den nu inkopplad och inställd, men … allt är så smått? Hoppas jag vänjer mig.

Ett nytt flashigt tangenbord införskaffades också.

I motsats till det gamla så går det här att läsa vilka bokstäver som hör till vilka tangenter! Att detta inte var möjligt insåg jag inte förrän husse inledde sin datorkarriär med internetbanken för ett par år sedan. Jag blev mäkta irriterad när han hela tiden frågade var bokstäverna satt?! Va’! Hur svårt kunde det va’? Sen insåg jag att det nog var rätt svårt…

E   R   T

Med gammaldags korrekt fingersättning på tangenbordet bryr man sig liksom inte om vad det står på tangenterna så jag hade inte ens märkt detta.

Att se det gamla tangentbordet rejält uppförstorat på skärmen var f ö ingen uppbygglig upplevelse. Guuud så skitigt?! Det nya borde ju, med sin slimmade design, inte kunna dölja så mycket, och vara lättare att hålla rent, eller…?

Nästa projekt är att koppla in hemdatorn som fått ny hårddisk, och se om den också vill samarbeta med den nya skärmen.

Därefter (men inte ikväll tror jag) är det den nya routern som ska kopplas in och konfigureras.

Och sen står väl TV:n på tur förmodar jag, men som sagt; inget bordsställ än. Hoppas det kommer innan helgen, för på lördag kan jag nog inte göra så mycket mer än sitta still och försöka få TV, DVD och boxar att samarbeta. På fredag kväll är det nämligen dags för ytterligare en teknisk aktivitet, men mer av det fysiska slaget. Då ska jag nämligen *plats för läsare att hålla andan* börja … styrketräna! Jag har en känsla av att det inkluderas en helt annan typ av maskiner i det konceptet nu för tiden.  Senast jag ägnade mig åt styrketräning är för 17-18 år sedan… Så det kommer nog också kunna räknas som en teknisk aktivitet. Har dock bokat tid för guidning i teknikdjungeln, så jag ska väl förhoppningsvis komma ut hel, om än mörbultad.

Vem kommer hit och tar hand om hundarna på lördag när jag inte kommer ur sängen/soffan/fåtöljen?

Ikväll är det ridhusträning igen. Segt att det inte börjar förrän 19, för jag vill gärna komma iväg så snart jag slutat jobba, och inte gå och vänta. Blir sällan särskilt produktiv under sådana väntertider. Men… Karlsson har uttryckt en stark önskan om någon kvällsaktivitet, så så får det bli!

Helt plötsligt hade himlen en väldigt konstig färg. Inte fullt så konstig som kameran har tolkat det, men ändå…