Författare: vallterrier

Den senaste (dryga) veckan har mitt liv till stor del kretsat kring den gröna lampan på modemet. Den som större delen av tiden har behagat vara släckt.

Igår gick Telias deadline ut. Igår kväll var det fortfarande lika instabilt. Uppkopplad 30 sekunder, nedkopplad 2 minuter, uppkopplad 93 sekunder, nedkopplad 14, osv… Rent privat är det ett irritationsmoment, inte mer. Arbetsmässigt däremot har paniken varit nära. Under veckan kommer jag att behöva sitta konstant uppkopplad mot servern på jobbet för att bli klar med det jag ska innan semestern.

Jag hade laddat upp rejält inför ytterligare ett samtal till Telia och se … nu har den lilla lampan lyst konstant i 45 minuter. Vågar man tro att det är sant?

(När den gröna lampan på skrivaren på jobbet också började krångla förra veckan trodde jag knappt det var sant…)

***********

Sen jag skrev sist har Karlsson hunnit med att bli jättehalt och att bli frisk igen. Och senaste inlägget var för 1,5 dygn sedan! I söndags eftermiddag busade han och Iza runt lite, precis som de brukar. Helt plötsligt hade jag en trebent hund som inte ville stödja på höger bak?! Han tar sig ju fram nästan lika bra på tre ben så han hoppade glatt fram ändå. Han stödde på benet ibland men såg inte överdrivet förtjust ut. Paniken var nära men samma sak har ju hänt en gång tidigare, för något år sedan, och då var han ”frisk” dagen efter och historien upprepade sig. Igår morse fanns inte ett spår av någon hälta och på den vägen är det?! Man blir ju onekligen fundersam men å andra sidan; jag kan ju inte gå till veterinären med en hund som ”var halt i söndags”? Skulle det inträffa oftare får jag naturligtvis göra något åt det, men en gång om året…?

***********

För övrigt är semesterstressen total. Massor av saker som måste vara klara på jobbet senast torsdag nästa vecka, men det löser sig förmodligen den här gången också. Det brukar det göra!

***********

Och lagom när jag publicerat ovanstående slocknade den gröna lampan – igen…

Igår var det dagen efter. Inte pga något omåttligt alkolholintag på midsommarafton utan snarare pga dåligt med sömn. Det blev inte särskilt mycket vettigt gjort, men ibland har man väl rätt att slöa lite också, eller vad tycker Luther?

Hundarna var också märkbart tagna av midsommarfirandet. För första gången i sitt liv sov Karlsson i mitt knä under en hel film som vi slötittade på under eftermiddagen. Han brukar föredra att ligga på fotpallen med mina ben som huvudkudde men att vara knähund är inte riktigt hans stil. Men är man trött så är man. 🙂 Samma sak upprepades sedan på kvällen, och inte mig emot. Det är mysigt med en hund i knät!

Idag ”pisseregnar” det. Trots det tog jag mig samman och lade ett lååångt spår åt den lilla. Det var nog det längsta i hans karriär. Uppskattningsvis ca 1000 meter. Började med ett upptag som idag var vinkelrätt. Det var egentligen inte tanken men så blev det. (Ska jag vara helt ärligt hade jag inte tänkt alls, förrän precis i sista sekunden och då blev det som det blev.) Han plockade upp spåret jättefint men sen funderade han en stund innan han kom iväg åt rätt håll. Och ska vi vara riktigt ärliga så höll jag emot i linan när han ville gå bakspår, alternativt rakt fram vilket han också provade. Men sen kom han iväg rätt och då blev det massor med beröm.

På flera ställen hade jag lagt pinne mitt i vinkeln och det hade han inga större problem med.

Enda riktiga strulet kom vid spetsvinkeln som låg efter ungefär halva spåret. Där ville han snedda över eftersom han fick andra ”benet” på vinkeln i näsan men se det var inte matte med på. Matte krävde att han gick ända ut i spetsen! När han inte får som han vill tenderar han att bli frustrerad och irrationell så där snurrade vi en bra stund men till sist, med lite hjälp på traven från matte, kom vi iväg igen och resten av spåret gick som på räls. Riktigt, riktigt bra! Att vi gick över en grusväg tror jag inte ens han märkte? Nosen i backen som en dammsugare.

Nu känns det som om han börjar bli en riktigt duktig spårhund. Längden på spåren verkar inte vålla några problem utan han spårar nästan bättre i slutet. Pinnarna plockar han också fint för det mesta. Det som däremot kan bli problem på tävling är tiden. Det går inte jättefort… Delvis för att jag håller emot i linan naturligtvis, även när han är rätt, men blir farten för hög har han en tendens att glida av spåret. Sen MÅSTE vi träna med andra spårläggare! Dock lider matte av ett minne i paritet med en guldfisk och ibland har jag inte en susning om var jag gått även om jag tycker att jag tar ut massor med riktmärken under vägen? Fördelen är ju att jag måste lita på min hund och inte kan ”styra”, så på det viset blir det ju som om någon annan gått spåret. 😉

Härnäst på programmet står grovtrim här hemma, och kl 17 ska vi vara hos V för fintrim inför lördagens utställning.

****************************

Dagens husmorstips

http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=41584224

Har ni inte provat denna kan jag bara säga – gör det! Igår kväll stängde jag av frysen (efter att jag tömt den naturligtvis) och stoppade i en sådan ”duk” längst ned och stängde dörren. I morse när jag kom upp var det mesta av isen borta och allt vatten fint samlat i denna som vägde sina modiga kilo. Helt suveränt!

Rubriken säger ganska mycket om hur midsommaraftonen var. Åtminstone rent vädermässigt. På förmiddagen såg det stundtals ganska hoppfullt ut, med en sol som bröt igenom och värmde gott. Strax innan kl 15, när gästerna skulle komma, brakade det loss i ett rejält skyfall… Men med tak på altanen, fleeceplädar och varma kläder klarade vi oss trots allt ganska bra och härdade ut utomhus (åtminstone vissa av oss) till 00.30. Det regnade inte heller så mycket mer under kvällen utan vi lyckades t o m genomföra en femkamp (som jag tror innehöll sex grenar?!).

Blåste gjorde det som f*n hela eftermiddagen och kvällen. Men ska man se något positivt med det så var det att vi slapp knotten. 🙂

Hur som helst; sillen blev uppäten (nästan), snapsarna blev snapsade, jordgubbarna gick åt och köttet blev grillat så det var en ganska normal svensk midsommar trots allt.

Nu börjar hemmet och tomten så smått återta sin normala form. Nu är bara frågan om internetuppkopplingen vill visa sig från sin bästa sida en liten stund så att jag kan publicera detta också?

Kameran fick vila under större delen av kvällen, men några bilder blev det i alla fall.

Midsommarblommor? Köpta!

Ingen midsommarafton utan jordgubbar!

Kameran hade lite svårt att ställa in fokus på regnbågen. 😉

Klassisk gren i femkamp; kasta ner ölburkar med tennisbollar.

– Är inte midsommarafton slut snart så man får gå och lägga sig på riktigt?

…pågår just nu på vår sönderbrända gräsmatta. Elev är denna lilla filur.

Det går … sådär.

Mamma och pappa har många (och högljudda) synpunkter på tekniken. Frågan är hur lång tid det tar innan h*n blir kattmat?

Ibland hör man uttrycket ”mästerskapshundar”. Med det brukar man mena hundar som ALLTID gör bra ifrån sig på mästerskap, t ex SM, NM och liknande. I vår familj har vi en helt annan typ av mästerskapshund. 😉 En som rostas av när det är inofficiella agilitymästerskap på gång – Iza. Debuten var ju vid distriktsmästerskapet i höstas. Igår var det dags för vår andra agilitytävling – klubbmästerskap.

Första loppet – ett hopplopp – vill jag helst glömma, hon var inte alls med mig. Hon sprang och nosade, var ute och hälsade på fyra yngre funktionärer som satt på gräsmattan osv. Hur som helst lyckades jag baxa henne runt banan till sist, men diskade blev vi hur som helst, jag minns inte riktigt varför men det fanns nog ett antal valmöjligheter för domaren. 🙂 Underhållningsvärdet för publiken var nog, trots allt, ganska stort så det var väl alltid någon som blev glad.

Nåja, det var bara att ladda om inför agilityloppet, och se då var hon med mig, schäfertanten. Vi gjorde, med våra mått mätt, ett kanonlopp förutom lite (oväntat) strul i slalomen, som vi behövde tre försök för att komma igenom på rätt sätt. Men för övrigt – kanon! Jag var överlycklig och vi slog oss nöjda ner i ett hörn av planen och käkade laxgodisar (nåja, Iza åt laxgodis – jag tittade på) och myste och mådde bra. När jag så småningom landat och rätade på benen insåg jag mitt big mistake… Vi hade tagit hinder 7 från fel håll!!! Men ursäkta mig – hur klantig får man bli? Så pass mycket har jag tävlat i hästhoppning (på stenåldern) så att jag VET att nummerskyltarna på hindren står på den sida de ska hoppas ifrån. Denna kunskap lyckades jag dock begrava mycket djup just på hinder nr 7. Men ingen skugga må falla på Iza för hon gjorde exakt som hennes klantiga matte bad henne om.

Således blev vi dubbeldiskade, men uppenbarligen kan man på KM bli mer eller mindre diskad (?)för det var två ekipage som hamnade efter oss i resultatlistan. Jag misstänker att det baserades på tiden?

Nu har jag sommaren på mig att fundera på om vi ska ställa upp på KM i bruks och lydnad framåt höstkanten. Om vi gör det kan vi ju fortfarande konkurrera om titeln Årets Allroundhund. Så vitt jag vet är det bara ett ekipage till av de som var med igår som är aktuella för det. Ett ekipage med kanonlydnad men med något sämre special i brukset (eftersom de bara kör bruks på KM och inte tränar speciellt). Och vad som helst kan ju hända… 😉 Och om vi gör det så får vi köra lydnadsklass I eftersom Iza aldrig någonsin startat i lydnad, inte ens på KM. Problemet är bara att jag tänkt köra Karlsson i båda grenarna i träningssyfte, men det är ett tag kvar innan jag behöver bestämma mig. För att köra en hund i lägre spår (K) och en i högre spår (Iza) är knappast praktiskt genomförbart.

För övrigt blev (inte helt oväntat) vår Svenska Mästare från i söndags även klubbmästare. 🙂

*****************

För övrigt fortsätter det däringa internettet att strula något enormt. Vid ny kontakt med Telia igår fick jag beskedet att det minsann inte var något fel, och någon felanmälan tog de inte emot innan jag provat ett annat modem för att kontrollera att felet inte fanns i modemet. Nu har jag ju inte direkt ADSL-modem liggande på hög, vilket jag upplyste ”nisse” på Telia om. – Nej men då får du låna ett på Teliabutiken fick jag till svar. Fick alltså ta mig en tur till stan och självklart hade de alla lånemodem – ja just det – utlånade. Det resulterade i att jag fick KÖPA ett modem, bara för att testa. Det får jag iofs lämna tillbaka, vilket jag kommer att göra, för helt enligt min prognos kvarstod problemet även med det nya modemet. I värsta fall händer inget förrän på måndag, och det är ju ingen garanti för att de hittar felet då heller… Nu lever jag alltså i en något ”darrig” värld, framför allt rent jobbmässigt, eftersom man aldrig vet vilket humör den extremt lynniga gröna modemlampan är på för tillfället.

Glömde berätta att pm:et till utställningen i Borås kom förra veckan. Det är endast 23 borderterrier anmälda. Någon form av bottenrekord? Antar att de som har ”snygga” hundar är hemma och laddar för världsutställningen i Stockholm en vecka senare.

Hur som helst; 23 hundar, fördelat på två kön ger 11,5 hanar och 11,5 tikar. Dessa ska sedan fördelas på sex klasser; valp-, junior-, unghund-, öppen-, champion- och bruks/jaktklass. Det blir 1,91 hundar i varje klass, eller hur? 😉 Domaren är från Uruguay och vem vet; där kanske den ideala borderterriern är ”luftig”, högrest och lätt karpryggig? Nu kan vad som helst hända… 😉

På eftermiddagen åkte jag upp till klubben för att köra ett agilitypass med Iza innan det var dags att simma. De flesta hindren på banan låg på mediumhöjd (40 cm) och jag lät det vara så. Det var liksom inte höjden som var det viktiga, utan ordningen. Mer dirigeringsövningar för matte så att säga. Iza var dock mycket tveksam, halvt ointresserad och ville ibland inte ens hoppa?! Första tanken var; hon HAR ont någonstans! Men… efter åtta år känner jag den lilla kärringen mot strömmen ganska bra, och tvärt emot vad de flesta förmodligen gjort så höjde jag hindren istället. Till large-höjd, 60 cm. Och se då blev det fart på schäfer-tanten. Uppenbarligen tycker hon att småhinder är för mesar i stil med lillebror och andra liknande kreatur. 😉

Efter det bar det iväg till ett simpass. Där fick Iza vara demo-hund för ett studiebesök. Det har hon ju varit förr, även om det är länge sedan. Hon blev lite förvånad när det ramlade in ett gäng människor och radade upp sig efter bassängkanten men när hon simmat några varv och ”hälsat” så fortsatte hon med det vi höll på med.

Karlsson har fått ett spår som han faktiskt löste riktigt, riktigt bra! För första gången på länge försökte jag med ett upptag. Gjorde ett av tårtbitsmodell för att hjälpa honom att göra rätt. Vi hade perfekt motvind också, vilket var planerat, så att han skulle få spåret i näsan på ett tidigt stadium. Jag gick med honom i kort lina fram till spåret men där var det ingen tvekan. Han tog spåret kanonfint. Och åt rätt håll! Han jobbade jättefint även under resten av spåret och plockade t o m skogspinnen sååå fint. Visst tappar han spåret ibland men jobbar sig snabbt och metodiskt tillbaks på egen hand. Det ska nog bli en riktig spårhund av honom också. 😉

Det mesta av midsommarmaten har vi också hunnit inhandla, så nu kan jag börja lägga in sillen när jag vill. 🙂

Avslutningvis kan jag meddela att två klubbkompisar idag kapat åt sig både guld- och bronsmedaljen i small-klassen på agility-SM! Vilket kanonjobb! Jag är grymt imponerad. Inte för att jag tror att dom läser här, men; GRATTIS!

Jag är nästan lite rörd… Jag har fått prata med en alldeles levande (om än något förvirrad) människa på Telias felanmälan.

Gjorde ett nytt försök att kolla om de visste något om mitt svajiga bredband. När jag kom fram till den automatiska sockersöta rösten som ber en berätta vad man vill sa jag; ”j a g   v i l l    t a l a   m e d   k u  n d t j ä n s t” med min alla mest bestämda röst. Efter ytterligare lite tråcklande i talsvarsmaskineriet och några minuter i kö så hände det; en levande människa svarade!!! Människan hade vänligheten att meddela att felet var känt och att förra veckans åtgärder inte varit tillräckliga utan att man skulle göra mer i morgon. Bara att hålla tummarna för att det hjälper.

Men ändå; jag har talat med en människa på Telia. Värt att notera!

(Jag har tidigare försökt samma taktik, men misslyckats, så det här känns som ett stort steg för den lilla människan.)

Det är gott att åtminstone ha ett brukselitmoment och ett lydnadselitmoment klart! Eller klart, och klart…? Jag syftar iaf på sådana moment som inte också förekommer i de lägre klasserna. Dvs ”slät” metallapportering och hopp-metallapportering. Men det kanske är att ta i att kalla hopp-apport klart? 50% av gångerna sprang han bredvid åt ena eller andra hållet, men ibland blev det hopp antingen fram eller tillbaks, så det finns potential.

För övrigt har hundarna fått var sitt spår. Det var ju ett tag sedan, vilket jag skyller på värmeböljan som var. Karlsson löste sitt ganska bra, men Izas vill jag helst glömma. Den här gången har det uppenbarligen INTE fungerat att vila sig i form. Varvad och virrig till tusen var hon. Upptaget var full panik åt alla möjliga håll, och när hon väl kom fram till spåret var det klockrent bakspår. Sen rusade hon förbi två pinnar och två snusdosor med godsaker och dem brukar hon aaaldrig missa?! Nu ska det erkännas att spåret innehöll en hel del svårigheter, men att det skulle vara så knepigt för henne trodde jag inte?

Jag och Karlsson har även hunnit med lite annan lydnad, förutom metallapportering, och lätt förvirrad var han mellan varven. Trött efter spåret kanske?

Bredbandet är fortfarande högst instabilt. Ibland blinkar den lilla gröna lampan på modemet så hemtrevligt så, i ungerfär 30 sekunder, och sen blinkar den inte alls i ett par minuter? Extremt irriterande, i synnerhet som jag tänkt sitta hemma och jobba väldigt mycket fram till semestern, men funkar inte bredbandet så går ju inte det… *suck* Vi får väl se om jag lyckas publicera det här inlägget som avslutas med lite annan ”apportering”. 🙂

Nu tar jag dig!

Se så’n stil han har!

Passa dig!

Ja ja, jag kommer!

Full fart!

Är det detta som kallas ”flying”?

Framme!

Och må Sverige vinna kvällens fotboll, även om dom får fixa det huvudsakligen utan mitt bistånd!

… och mina vilda blåklint överlevde tydligen, och grävskopan är puts väck borta! Faran över för den här gången. Diket utanför vår stenmur lyser också med sin frånvaro, tack och lov!

…att detta är det sista som hörs härifrån på ett par dagar. Grävskopan har nämligen börjat gräva det fullständigt onödiga diket. Då kan vad som helst hända med telekablarna, och det breda bandet…

Yesss! Telia har tydligen gjort någon nytta för det breda bandet funkar igen, och här kommer de utlovade apporteringsbilderna.

Apportering är skitkul. Vilket material det är i apporten har mindre betydelse.

Och är man brukshund så ska man ju ha en rejäl apport!

Tungapporten kräver lite mer arbete…

…och är lite svår att balansera, men full galopp är det ändå! 🙂

Man får ta i rejält ibland, för att hålla tempot uppe.

Avlämnandena var lite si och så när matte satt på knä och fotade. Slänga på marken framför var populärt.

Vi avslutade med lite framåtsändande ut på åkern. Inte helt olik ett rådjur när han studsade fram i det höga gräset.

Och när han studsade tillbaks.

Så högt var det, och det förklarar studsandet.

Avslutningsvis ställde han upp sig så här tjusigt, alldeles av egen kraft! Liiiite överdrivet bakställ kanske, men ändå?! Vad gör man inte för att slippa sluta träna? 🙂

Så, det var de utlovade bilderna. Och det breda bandet verkar inte vara helt i sin ordning. Det har sackat avsevärt under tiden så detta har tagit en bra stund!

(Är fanclubs-ordförande nöjd nu? 😉

Dagsverke har väl de flesta hört talas om? Igår utförde jag, förutom ett betalt dagsverke, ett obetalt kvällsverke. Det är sällan jag är jätteeffektiv på kvällarna men igår borde jag nästan fått medalj, i motsats till husse som sunkade ihop framför någon jäkla fotbollsmatch på TV.

När arbetsdagen var slut började jag med att ta en hel del apporteringsbilder på Karlsson (enligt önskemål från fancluben), både med metallen och tungen. Tyvärr kunde jag inte lägga ut dem här eftersom Telia klippte av mitt bredband (eller nå’t) igår vid lunchtid. Enligt den pestiga ”talsvararen” skulle det vara lagat kl 18.00 igår men pyttsan! Det funkade inte i morse heller. Men bilderna kommer så fort jag är on-line hemifrån igen.

Därefter körde vi ett pass med stadgeträning men det blev rätt kort eftersom knotten retades oss båda till vansinne.

Det fick bli inomhusaktiviteter en stund. Jag jobbade mig ner till botten i strykhögen, och sen – tvättade jag alla fönster på nedervåningen! Ivrigt påhejad av ca 0,7 miljarder utsvultna och extremt sällskapliga knott!!! De har tydligen vaknat till liv nu, när det blev lite svalare och fuktigare. Jag brukar inte vara så besvärad av dem, men den mängden som var igår höll på att göra mig galen. Eftersom fönstren är utåtgående måste jag tvätta utsidan från utsidan, om ni förstår, och DET gick fort!

Sen satte jag mig med gott samvete i fåtöljen och såg näst sista avsnittet av den danska serien Brottet. Del 19 av 20. Nu börjar det bli lite tjatigt faktiskt…

***************

Gårdagens långpromenad bjöd på ett oväntat inslag. Redan på morgonrastningen ”spanade” Iza in en kattskit som låg mitt på vägen, strax utanför tomten. Jag lyckades dock manövrera henne förbi. Samma sak på lunchpromenaden, vi tog oss förbi. När vi kom tillbaks från promenaden hade jag glömt denna delikatess. Det hade inte hon! Hon slängde sig fram, mycket målmedvetet – och nådde. Det gjorde även Karlsson. Resursförsvar är inte särskilt högprioriterat hos Iza men den här gången tänkte hon INTE dela med sig! Vilket hon mycket tydligt talade om för lillebror. Som, förmodligen av pur förvåning, svarade upp?! Tänk Kalle Anka på crack så får ni en ganska bra uppfattning om hur han lät. Jag röt i ordentligt (tänk farmor Anka på crack) och jag tror alla blev lika chockade. Det hela var över lika fort som det började och sen traskade vi hem de sista 30 metrarna…

****************

Som sagt; om Telia behagar laga det breda bandet kommer det apporteringsbilder ikväll eller under helgen. Och om inte … så hörs jag av tidigast på måndag.

Det är ett tag sedan jag gick in på statistiksidan och kollade detta, men när man gör det kan man hitta ett och annat lustigt.

Jag undrar vad det är för stackare som tänkt lasera sin husvagn på undersidan? Nu har jag inte skärskådat undersidan på en husvagn, men att det är ett område som lämpar sig för lasyr betvivlar jag?