Matte med guldfiskminne?

Igår var det dagen efter. Inte pga något omåttligt alkolholintag på midsommarafton utan snarare pga dåligt med sömn. Det blev inte särskilt mycket vettigt gjort, men ibland har man väl rätt att slöa lite också, eller vad tycker Luther?

Hundarna var också märkbart tagna av midsommarfirandet. För första gången i sitt liv sov Karlsson i mitt knä under en hel film som vi slötittade på under eftermiddagen. Han brukar föredra att ligga på fotpallen med mina ben som huvudkudde men att vara knähund är inte riktigt hans stil. Men är man trött så är man. 🙂 Samma sak upprepades sedan på kvällen, och inte mig emot. Det är mysigt med en hund i knät!

Idag ”pisseregnar” det. Trots det tog jag mig samman och lade ett lååångt spår åt den lilla. Det var nog det längsta i hans karriär. Uppskattningsvis ca 1000 meter. Började med ett upptag som idag var vinkelrätt. Det var egentligen inte tanken men så blev det. (Ska jag vara helt ärligt hade jag inte tänkt alls, förrän precis i sista sekunden och då blev det som det blev.) Han plockade upp spåret jättefint men sen funderade han en stund innan han kom iväg åt rätt håll. Och ska vi vara riktigt ärliga så höll jag emot i linan när han ville gå bakspår, alternativt rakt fram vilket han också provade. Men sen kom han iväg rätt och då blev det massor med beröm.

På flera ställen hade jag lagt pinne mitt i vinkeln och det hade han inga större problem med.

Enda riktiga strulet kom vid spetsvinkeln som låg efter ungefär halva spåret. Där ville han snedda över eftersom han fick andra ”benet” på vinkeln i näsan men se det var inte matte med på. Matte krävde att han gick ända ut i spetsen! När han inte får som han vill tenderar han att bli frustrerad och irrationell så där snurrade vi en bra stund men till sist, med lite hjälp på traven från matte, kom vi iväg igen och resten av spåret gick som på räls. Riktigt, riktigt bra! Att vi gick över en grusväg tror jag inte ens han märkte? Nosen i backen som en dammsugare.

Nu känns det som om han börjar bli en riktigt duktig spårhund. Längden på spåren verkar inte vålla några problem utan han spårar nästan bättre i slutet. Pinnarna plockar han också fint för det mesta. Det som däremot kan bli problem på tävling är tiden. Det går inte jättefort… Delvis för att jag håller emot i linan naturligtvis, även när han är rätt, men blir farten för hög har han en tendens att glida av spåret. Sen MÅSTE vi träna med andra spårläggare! Dock lider matte av ett minne i paritet med en guldfisk och ibland har jag inte en susning om var jag gått även om jag tycker att jag tar ut massor med riktmärken under vägen? Fördelen är ju att jag måste lita på min hund och inte kan ”styra”, så på det viset blir det ju som om någon annan gått spåret. 😉

Härnäst på programmet står grovtrim här hemma, och kl 17 ska vi vara hos V för fintrim inför lördagens utställning.

****************************

Dagens husmorstips

http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=41584224

Har ni inte provat denna kan jag bara säga – gör det! Igår kväll stängde jag av frysen (efter att jag tömt den naturligtvis) och stoppade i en sådan ”duk” längst ned och stängde dörren. I morse när jag kom upp var det mesta av isen borta och allt vatten fint samlat i denna som vägde sina modiga kilo. Helt suveränt!

En reaktion på ”Matte med guldfiskminne?

  1. Vad roligt att spåren börjar kännas ”genomarbetade” 🙂 Duktig K! Och du..du är inte den enda som lider av guldfiskminne alternativt teflonminne i spårskogen. Jag är hopplös…försöker ta ut riktmärken och kommer ihåg en tredjedel max… Har börjat fuska med snitslar vid apporterna för att kunna berömma precis rätt. Vad göra?!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s