Sökdjur!

Idag har vi tränat sök på hemmaplan. Dvs… vi hade bara ca fyra mil till sökrutan och det är ju nästan hemma. 🙂

Det lilla sällskapsdjuren från i tisdags fick bli ett arbetande sökdjur och det tyckte vi om, både han och jag. Det är sååå roligt att se honom nu, sen bytet från rulle till skall. Det blir mycket mer flyt i allt, motivationen är högre och han är betydligt mer fokuserad på vad som ska göras. Att gå (planerade) tomskick gör honom inte det minsta ledsen utan snarare mer taggad. 🙂 Vi slipper bök, stök och frustration på stigen i samband med påvisen. Och framför allt – vi slipper de kopplade påvisen. En högvinst framför allt för Karlsson som slipper släpa på mig ut till figgen. Jag måste ju gå sträckan ändå, och bör naturligtvis skynda mig så gott jag kan, men jag behöver inte känna att jag hindrar honom.

Nu gäller det bara för tävlingssugen matte att hålla sig i skinnet ett tag till innan hon börjar läsa tävlingskalendern allt för noga. Det finns ju onekligen ett par detaljer kvar att slipa på, det gör det ju. Vi behöver prova halvdolda och dolda figgar och putsa lite på rutinerna när jag kommer fram till figgen och det vilt gafflande lilla djuren. Dessutom behöver vi fixa lite bättre ordning på transporterna tillbaks till stigen. Och … säkert en massa annat. Men att ha gjort ett sånt jättekliv framåt, som jag tycker vi har gjort i sommar, känns oerhört skönt.

Idag är han dyr den lilla! 🙂

(På den mentala inköpslistan står det förresten ”hörselskydd till figuranter”. Insåg att det kanske behövs när jag kom fram till andra figgen för dagen – som satt med händerna för öronen. 🙂 )

I brist på bilder får det bli en film från vår promenad här om dagen där jag körde skallmarkeringar på mig själv.