Sov gott Iza…

130801A

Idag har Iza fått somna in, nästan 13,5 år gammal, och mina tårar slutar inte rinna…

För en månad sedan ungefär började jag ge henne Rimadyl eftersom hon såg ut att ha det lite jobbigt i framänden. Vingligheten bak leder ju ofta till överbelastning fram. Hon blev gladare och fick upp farten på promenaderna igen. Om det var Rimadylen eller något annat kommer vi aldrig få veta men igår kraschade hennes mage. Det började med att hon var lite lös i magen på dagen. Detta eskalerade och sent igår kväll började hon även kräkas. Sen gick det fort. Innan natten var över var det blod i både avföring och kräkningar och hon fick inte ens behålla vatten. När djursjukhuset öppnade ringde jag direkt och fick en ”akuttid” (tre timmar senare!).

På en yngre hund hade man säkert kunnat sätta in åtgärder i form av dropp och mediciner men jag är glad att inte ens veterinären föreslog det utan att vi fick stöd i vårt beslut att avsluta hennes liv där och då.

Beslutet var ”lätt” att fatta, och på sätt och vis är jag tacksam att det blev ”akut” så att man inte hade några alternativ. Hennes dagar var ju ändå räknade och en vinter till med halka skulle vi inte ha utsatt henne för. Saknaden är dock inte mindre för det. Jag är glad att hon fick de här semesterveckorna som avslutning. De livade upp henne. Husvagnsliv, promenader i nya miljöer, nya människor och glass tyckte hon om.

Hon har gjort ett djupt intryck på många människor och det är inte bara våra hjärtan som värker nu. Och att få tillbringa så lång tid med denna hund har varit en ynnest även om det inte alltid har varit helt lätt.

Denna tokiga, galna, glada, snälla, kloka, morgonpigga hund som inte var särskilt lätt tränings- och tävlingsmässigt men hade ett hjärta av guld. Hon har dessutom gjort ett fantastiskt jobb med att uppfostra sin ”lillebror”.

Det fysiska tomrummet kommer också bli stort. Vem ska nu tassa efter mig i huset var jag än går? Eller stå framför mig, vara i vägen och undra vart jag är på väg? Vem ska nu lägga sig utanför dörren och vänta när jag går på toaletten? Vem ska nu…? Hon var helt enkelt väldigt ”påtaglig”, hela tiden.

Jag är oerhört tacksam att jag iaf har Karlsson. Idag har han mest betett sig som en liten tårslickande, varm vetekudde och att något inte är som det ska är han helt på det klara med. Han är också ”låg” och känner naturligtvis av vår sinnesstämning, och saknar sin storasyster – det är det ingen tvekan om.

Sov gott Iza. Hoppas att du nu får jaga allt du vill, att det finns gott om mat och glass och att du hittat dina kompisar; Simson, Frida, Sudden, Skorpan och alla andra.