Sällskapsdjur?

Nu tänker jag sluta be om ursäkt för att det är långt mellan inläggen, tror jag. Det blir när det blir, typ. Enough said!

I fredags hämtade jag hem Iza, i en urna (i en papperskasse). Det känns lika surrealistiskt varje gång. Har ju upplevt detsamma med en hund och två katter tidigare. 😦 Men ett visst lugn infann sig, mitt i tårflödet som fick ny kraft. Nu är hon i alla fall hemma. Vad vi ska göra med urnan och askan är oklart. I nuläget står hon/den på skänken i köket i brist på beslut.

I söndags drog jag och Karlsson till SM på Mantorp tillsammans med en klubbkompis och hennes labbe Doris. Det bidde liksom en tumme… Hade husvagnsplats bokad hela helgen sedan lång tid tillbaks men i brist på adekvat körkortsbehörighet/dragbil/chaufför med adekvat körkortsbehörighet fick det bli en dagstur istället. Nåja, det ligger ju bara två timmar bort så det var hanterbart men det är ju roligare att vara på plats hela helgen, det är det ju.

Nåja, vi minglade runt, träffade bekanta från när och fjärran, tittade på duktiga hundar och förare och shoppade … ovanligt lite? Naturligtvis knäppte jag en massa kort på de ekipage jag känner och hann se. Kanske kommer några här vad det lider men de har med nöd och näppe lyckats ta sig från kameran till datorn så det dröjer nog ett tag i så fall. Dagens höjdpunkter, rent resultatmässigt, var en bronsmedalj i spår till klubben och en silvermedalj i rapport (!) till vår sökfröken (!) från lägret. 🙂

Än en gång konstaterar jag att Karlsson är underbart cool och enkel att ha med sig i sådana där sammanhang. Inget tjafs, inget gruff – så länge ingen gruffar på honom. Då gläfser han tillbaks lite, mest för sakens skull, men han är lika glad om han slipper. 🙂

Dagens roligaste tyckte han nog var när vi träffade Runa (som blev rasklubbens klubbmästare i lydnad i år och som han hört mycket talas om) och hennes matte. Då drabbades han av ett lyckorus och gjorde som han brukar i dylika situationer; slängde sig ner på marken och ålade runt – liggande på sidan. 🙂 Borde ha filmats men vi hann inte riktigt med i svängarna.

En stillbild fick vi dock till på sötnosarna. 🙂
Foto: Rebecca Gray

130829E

I tisdags fick Karlsson post. Ett litet knubbigt paket låg i brevlådan när vi kom hem från promenaden. Det var inte från Runa (som man kanske skulle kunna tro), men väl från hans egen matte. Våra nya favoritleksaker, eller åtminstone mina. De piper, och de håller!!! Om Karlsson själv fick välja så vinner ju latexpipmedsvans men de är inte optimala ur ett finansiellt perspektiv. Han gillar de här tillräckligt mycket för att de ska vara ett bra alternativ. Man kan även fästa ett snöre mellan fötterna på dem och då har man byggt sig en kamp-/jaktleksak alt. en kastleksak för handikappade mattar. 😉 På lördag ska de få följa med på på sökträning. Dessa heter Good Cuz. Finns även som Bad Cuz, då med små djävulshorn. Vi har ett par sådana också. 🙂

130829C

I tisdags kväll tog vi oss i kragen och åkte till klubben för lite träning i det underbara sensommarvädret. Karlsson fick börja med att agera sällskapsdjur åt Vinna som behövde träna platsliggning med skott. När jag gått ifrån honom insåg jag att det var riktigt länge sen vi provade på något dylikt. Någon gång förra året troligen. I år har vi ju inte tävlat bruks så då har det inte funnits någon direkt anledning att jaga ihjäl sig efter sådana träningstillfällen. Nåja, att det var länge sedan bekymrade inte Karlsson som låg fint i 8-9 minuter med tre skott i början.

Sen körde vi några lydnadsmoment. Rutan, med fokus på fart och riktning – med kast av Good Cuz över huvudet (eller åtminstone i ungefär rätt väderstreck) när han var nästan framme vid rutan, innan han stannat. Ska nog köra några mer sansade rutpass innan nästa tävling annars kommer jag aldrig få stopp på honom i tid…

Vi körde hopp-apport med kast av först apport och sedan nätboll när han var precis över hindret. Hoppas att denna metod kan lösa upp knuten?

Vi fick även till fjärr med tävlingsledare och kast av liten Cuz (från mig) efter ett-två-tre skiften. Han pep rätt mycket men just nu känns det som ett val mellan pest och kolera; en hund som låser och missar skiften OCH piper eller en hund som piper och utför skiftena? Tror trots allt att det sistnämnda ger fler poäng i protokollet?

Efter kursen hos Jenny känns det faktiskt som om jag blivit en aning bättre på att planera träningarna och inte slaskträna lite av allt? Vi hoppas att det håller i sig…

Idag blev det en rätt rejäl lunchpromenad i alldeles förträffligt promenadväder; dvs inte för varmt. Det lilla sällskapsdjuret fick springa av sig rejält, delvis i sällskap med Good Cuz, och vilar nu upp sig inför ett ev. kvällspass.

Det gäller att vara på sin vakt, även när man vilar.

130829B

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s