Hur svårt kan det va’?

Jo, ganska svårt faktiskt! Eller jetesvårt, som Mullehästen skulle ha sagt.

När matten har tråkigt kan vad som helst hända. För ett par år sedan var det söket som ”hände”. Den här gången hände det rallylydnad! Utan att någon egentligen förstod hur det gick till. 😉 Jag har alltså inte ens sett en rallylydnadstävling ”live” förrän idag.

Att gå, läsa skyltar (och förstå vad det står på dem!), ”handla” hund (med koppel!!!), tänka och uppmuntra hunden samtidigt satte mattehjärnan (och fotarbetet) på rejäla prov.

130929C

Vi började träna lite i tisdags, på ren impuls, med lite råd och tips från ett mästarklassekipage. I onsdags körde vi med skyltar för första gången, men inte på något som liknande en bana utan bara skyltar som stod på rad efter varandra.

På onsdag kväll efteranmälde vi oss, mycket förvånande, till tävlingen på hemmaklubben som alltså gick av stapeln idag!

I fredags och igår tränade vi lite hemma på gräsmattan,som i allra högsta grad var skyltfri.

Idag tävlade vi – och fick ett kvalificerande resultat på 88 p av 100!? (Allt över 70 räknas som ”kvalificerande” och efter tre sådana resultat är man behörig att gå upp i nästan klass.)

För de som inte är insatta; man börjar alltid på 100 och får avdrag av olika grad för missarna som görs.

Det enda Karlsson behövde lära sig, som han inte redan kunde, var väl i princip att inta position sittande framför mig, nos mot näsa, och därifrån göra ingång på höger sida och runt mig. Det gick betydligt enklare än vad jag hade förväntat mig.

Det jag behövde lära mig var som redovisats ovan betydligt mer. Inte minst att lära mig tolka de olika skyltarna, som ibland är förvillande lika. Gör man fel kostar det mycket.

Jag får ju erkänna att jag tycker regelverket känns rätt absurt med sina poängavdrag. Vissa saker som i min värld känns som rätt grava fel ger 1 poängs avdrag. Andra fel, som t ex att föraren inte stannar med fötterna sida vid sida vid en skylt (där man ska göra det), ger -10?! Nåja, reglerna är som de är men i en bruks- och lydnadsskadad hjärna känns det lite märkligt.

130929A

130929B

Om inte om hade varit och matte klantat sig och gått för nära en kon i slalom så att det lilla djuret var tvungen att gå på fel sida konen (-10 p) hade vi landat på 98 p.! Klubbens rallylydnadsinstruktör, som stod utanför banan, hade dock haft hjärtat i halsgropen ett antal gånger i tron att vi skulle skena vilse på banan men som genom ett smärre mirakel hittade vi (jag) rätt hela vägen.

Ja, ja… vi får väl se hur vi (jag) känner, om det blir en fortsättning? Som det känns nu kommer vi inte åka land och rike runt för att vimsa omkring på rallylydnadsbanor, för det var verkligen det vi gjorde idag – vimsade omkring. Jag antar att träning ger färdighet men vi får väl se hur vi gör med det. Träningen alltså. 😉

Direkt när tävlingen var klar körde jag som en skållad iller till sökskogen, där vi känner oss betydligt mer hemma numera. 🙂

Det var ingen skånsk finruta idag men han höll ändå bra tempo den lilla, trots tjock mossa och blåbärsris. Vi körde figge-figge-tomt-figge-tomt-tomt-tomt-närfigge-figge och han tappade inte sugen det minsta trots tomslagen. Han skällde dessutom duktigt ända tills jag kom fram och beodrade figgen att kasta leksaken till honom. Det tar sig!

Nu sussar han sött och det gör kanske jag också snart?

130929D

 

 

Lipizzaner-komplex?

Vår läsare Irene kom på svaret. Det är varken en antilop- eller känguruimitation.

130925C

Det är en (nästan) klockren lippizaner-imitation! Skolorna ovan mark och närmare bestämt capriole! Han bör dock slipa lite på frambensföringen, fast jag tycker nästan hans frambensföring är elegantare, eller…?

130928CBild hittad på: http://www.humanimafoundation.org

Det får nog bli youtube- och googleförbud för den lille terriern nu, annars vågar jag inte tänka på vad han hittar på nästa gång? 😉

Back to basics!

Om vi nu ska tävla lägre sök till våren så är det bara att inse att ett par moment som vi inte har tränat på ganska exakt fem år åter blir aktuella. Vem hade trott att vi någonsin mer skulle behöva träna budföring och framförgående t ex? Dessa två moment har vi inte ägnat en tanke sedan uppflyttningen ur lägre i september 2008.

I tisdags testade vi av budföringen. Jag var inte alls främmande för idén att han skulle springa till mottagaren och … skallmarkera. Men icke! Vi körde en gång på ca 50 meter och en gång på ca 75 och han skötte sig fint. Lite svårt att sitta kvar hos mottagaren men det löste sig. 🙂

Framförgåendet sitter också som en smäck, nästan iaf. Det går naturligtvis att putsa på det, och det ska vi göra, men med tanke på hur länge sen det är så är jag glatt överraskad.

F ö ägnade vi oss bl a åt lite mondioringapportering! I mondioring kan ju apporteringsföremålen se ut i princip hur som helst. T ex så här:

130928A(iPhone-bild)

Det är väl något oklart om man kan kalla det ”apportering” (med svenskbruksmått mätt) men han lyckades åtminstone förflytta föremålet ca 20 meter. 🙂 Kan mallen apportera den så kan väl jag tänkte Karlsson, antar jag.

Idag har undertecknad gjort studiebesök på söktävlingen på Borås BK. Om vi nu ska tävla kan det ju vara ganska bra att ha sett hur det ska gå till i verkligheten. Att ha sett ett ekipage på SM förra året kanske inte räcker? Det var väl inga större överraskningar idag iofs och vi kan nog fortsätta på inslagen bana så får vi se hur långt det räcker.

Här om dagen kom jag på att det är ett betydligt enklare, och mer riskfritt, projekt att ta med finkameran på promenaden när man inte har en kopplad schäfertant att hålla ordning på. Sagt och gjort. Det blev en himla massa bilder, vara en hel del skräp. För att inte matta ut vår ”publik” fullständigt portionerar jag ut dem lite pö om pö. Här kommer en första liten bildserie som var en rejäl överraskning när jag jag tittade på bilderna efteråt. Antilop-/känguruhoppet på tredje bilden är helt underbart och troligen en once in a lifetime-bild. 🙂

 

130925A

 

130925B

130925C

 

130925D

 

130925E

Tour de Skåne 2013

Jag gillar Skåne. Det kanske inte kommer som någon större överraskning? Jag kan möjligen ha nämnt det någon gång tidigare. 😉

I år har det dock varit sällsynt tunt med resor till nämnda landskap (=vi har inte varit på andra sidan Hallandsåsen en enda gång!) så jag kände att det var dags och planerade in en liten rundtur för mig och Karlsson till helgen som just passerat.

130922A

I fredags gav vi oss alltså iväg söderut, för en första övernattning hos M & S en bit utanför Ljungbyhed. God mat, god dryck och massor av hundprat i trevligt sällskap ägnades kvällen åt.

På lördag morgon var det dimmigt, men solen kämpade på och trängde snart igenom dimridåerna.

130922C

 

130922D

 

 

 

130922E

På lördagen var det planerat sökträning i ”finruta”, och sökträning blev det. I ”finruta”.

Bokskog!

Har jag nämnt att jag älskar bokskog? Ja det har jag kanske… 😉

130922FHär började jag ana hur fin ruta det verkligen skulle bli!

130922GDet var inte exakt här vi körde söket, men det var minst lika fint. 🙂

När det blev Karlsson tur, som sista hund efter vederbörlig lottdragning, var han laddad till tusen. Att han för första gången skulle råka på en figge i trälåda och en annan i kompostgallerbur anade han föga. 🙂 Men oj så duktig han var! Det var utan konkurrens hans bästa sökpass någonsin (och totalt det tionde som skallhund, inkl lägret). Det ska ju förvisso erkännas att det var en sällsynt lättsprungen ruta men ändå… Full fart hela tiden! Väldigt lite ”tafsande” på figuranterna och när han konstaterat att det inte gick att få ögonkontakt med de dolda figgarna kom skallet igång. Efter tomskicken körde jag någon slags flying som han köpte med hull och hår. (Nu ska bara matte få ordning på motoriken också, på den typen av skick och i några andra situationer). Något som säkert taggade honom lite extra var att figuranterna försetts med olika typer av (pipande) leksaker på varje skick så det blev ett överraskningsmoment varje gång och det verkade han uppskatta. 🙂

Det var verkligen en kanondag bland trevliga människor och i underbar natur! Batteriladdning på hög nivå! 🙂

Tyvärr var kameran lite ur funktion efter en natt i kall bil vilket resulterade i en kondenschock med imma både här och där. Att förra helgens inlånade fotograf ändrat en massa inställningar som jag inte riktigt lyckades ändra tillbaks som jag ville ha dem ledde till att det inte blev en enda ”riktig” bild tagen, ens när imman försvunnit. Mobilbilder fick det bli istället.

Här kommer ”schema” över dagens övning – endast för nördar, och för mig själv. 😉

130922J

På eftermiddagen körde vi vidare söderut, mot Malmö till K & T, Karlssons uppfödare. Där blev det (som vanligt) rena rama hotellvistelsen med allmän ompyssling, god mat och dryck samt trevligt prat. Karlsson roade sig med Yla, Manda och Mercedes i olika omgångar samt myste omkring i trädgården i största allmänhet., Det gjorde jag med även om jag inte var riktigt lika jordig om tassarna som vissa andra. 😉

130922BiPhone, actionbilder och skymningsljus är en inte särskilt lyckad kombination… 😦

130922HOm man bad dem kunde de faktiskt sitta still också – sötaste
halvsysterdotter Yla (som är äldre än sin halvmorbror) och Karlsson himself. 🙂

Eftersom söndagens planerade träningssällskap fått förhinder åkte jag istället mot Oxie BK och hälsade på B som tävlade agility där. Vi fick oss en liten pratstund innan jag styrde hemåt igen.

En riktig feel good-helg blev det. Mycket välbehövligt!

Än en gång; tack alla för gästfrihet, god mat och trevligt sällskap!

Husse då? Jo tack, han var i New York hela förra veckan så han fick klara sig utan Skåne den här gången och jag tror faktiskt han tyckte att det bytet var rätt ok. 😉

 

Men va’ f…?

Kommer ni ihåg det här inlägget?

Igår såg det ut så här på den (fd) mysiga vägen in mot den fina skogen vi nyligen erövrat. 😥

130918A

Stenkross från helvetet och ett tecken på att skogen troligen inte klarar sig ett år som jag gissade på… 😦

(Terriern är inringad – för säkerhets skull.)

Old news, bad news & good news

Har ingen direkt plan för hur jag ska få ihop det här blogginlägget – på fem minuter. Det är ungefär så mycket tid jag kan avsätta om jag ska hinna med övriga fritids- (läs: hushållsrelaterade) och ideella projekt. Sammanfattning av den sista dryga veckan får det bli i alla fall, för mitt eget minnes skull om inte annat.

Old News

Förra söndagen tränade vi sök. Ganska tuff ruta och varmt, men vi har varit med om värre både jag och den lilla terriern. Han jobbade på bra och klarade även sin första (praktiskt taget) heldolda figge. I en liten grotta, med kompostgaller och pressenning framför öppningen. Först kom det ett lite förvånat ”gläfs” men sen skallade han på nästan lika duktigt som vanligt. 🙂

Mot slutet kändes han lite avslagen i leken med figuranterna, men so what … det var varmt och kuperat?

När vi kom hem gick han och la sig. Inget konstigt det heller men när han efter några timmar fortfarande var jätteslö började klumpen i magen växa och det gjorde den fort. Termometer fram och – 39,5?! Hans normaltemp ligger på ca 38. Det blev telefonkonferens med Blå Stjärnan i Göteborg och iltransport. Åtminstone så fort husse vågade ila med bilen. Karlsson fick ligga i baksätet där jag satt för att jag skulle ha koll på honom. Inte för att jag vet vad jag skulle ha gjort, mer än bett husse köra fortare, men ändå.

När vi landade i Gbg verkade han aningen piggare, men nytt ställe, nya dofter etc… svårt att avgöra vad som var hönan och ägget. Först fick vi träffa en sköterska i väntrummet som förhörde sig om läget, kollade lite ytligt och tog tempen. 38,1?! Från ena timmen till den andra? Han verkade på det stora hela rätt ok då men vi var ändå på plats och väntetiden verkade inte bli alltför lång så jag bestämde att vi skulle gå vidare med undersökning av veterinär. Veteßrinären kom, pratade i rappar-fart och klämde igenom hela det lilla djuret grundligt utan att hitta något speciellt. Vi tog även prover på borrelia och anaplasma som jag inte fått svar på än. Sen åkte vi hem. Fortfarande trött hund men åtminstone feberfri.

På måndagen var han precis som vanligt och har sedan varit störtpigg hela veckan, nästan piggare än vanligt. Hoppas verkligen han fortsätter på det spåret. Jag skulle bra gärna vilja veta vad som hände men det verkar inte troligt att vi får det. Att det skulle vara borrelia eller anaplasma (erlichia) känns inte troligt eftersom han mig veterligen inte har haft en fästing i hela sitt liv. Men som sagt, provsvaren borde komma senast i morgon.

Bad News

I lördags var det dags för årets sista officiella lydnadstävling och det kunde vi lika gärna ha avstått, med facit i hand.

Det började bra med 10 på sitt i grupp och det var ju ett fall framåt jämfört med de senaste tävlingarna. På platsliggningen fick vi 9,5 (nosade) och jag tackade ödmjukast för att domaren missade mina extra kommandon för att få honom att lägga sig…

Sen fick vi vänta en stund (startnr 3) men när det var dags för vårt fria följ rasade allt. Han var ljusår från förra tävlingen och det var helt enkelt jättekass. Det förvånade mig att vi ens fick poäng men 5,5 var det tydligen värt?

Sen var det dags för hans lilla paradnummer (10 på förra tävlingen med samma domare); sättande under marsch. Där blev det en nolla eftersom han inte satte sig på första kommandot utan det krävdes två. Suck… Å andra sidan var det nästan ingen av hundarna i trean som satte sig. Vi undrade onekligen varför?

Inkallning med ställande. 0 (som i noll). Ingen av kompisarna i publiken förstod varför men jag antar att det var längden på ställandet?

Då bröt vi!

Jag har aldrig brutit en lydnadstävling förut, och trodde väl inte att jag skulle göra det, men nu var det dags. Jag var ur fas och form och humör, framför allt efter det usla fria följet, och kände inte att något skulle kunna bli bättre när vi hade våra svåra moment kvar, där det brukar låsa sig i den lilla terrierhjärnan. Det hade inte gjort mig på bättre humör och inte på något sätt förbättrat utsikterna inför nästa tävling – om det blir någon.

Det är inte helt omöjligt att inkallningen på bilden nedan (foto: Daniel Grönbek, med min kamera) var det sista Karlsson gjorde på en officiell lydnadsplan. Vi får väl se vilka beslut som mognar fram under vintern men just nu är jag rätt less. Trodde verkligen att vi skulle få till ett förstapris i år men istället har det bara gått sämre och sämre för varje tävling utom förra som var en liten uppryckning även om det var långt från förstapriset… 😦

130916A

Good News

Igår var det dags för sökträning igen. Vi fick sällskap av A och Gino som hälsade på under helgen.

Ganska tuff bana den här gången också, men betydligt svalare och lite regn till och från. Han skötte sig rätt bra den lilla så man får väl glädja sig åt det och möjligen känna en stilla förhoppning om start i lägre klass till våren.

Den ena figgen var han lite *host* närgången på men inte alls på den andra? Det är ju liksom inte riktigt meningen att man ska stå på figuranten och skälla, även om vederbörande har camouflagenät över sig… Det får vi jobba vidare på och det planerar vi att göra till helgen när det blir skåneturné med hundträning i olika former (bl a sök) och massor av trevligt umgänge, hela helgen. Längtar verkligen!

A och Gino var som sagt här hela helgen och åkte hem i morse. Jättetrevligt har det varit.

Igår när vi kom hem från söket ägnade vi en stund åt att bära pelargoner, in till vinterförvaringen. Vi tog i första hand de jag är extra rädd om och tur var väl det, även om det svider att flytta in dem när de blommar för fullt. Eftersom hösten klampade in med dunder och brak idag har några av de kvarvarande ägnat sig åt att göra frivolter i kastvindarna…

Då var det äntligen slut på den här överslagshandlingen*. Hade onekligen haft användning av elva dagar i veckan just nu så blogga var väl egentligen inte det som stod högst upp på listan.

*En överslagshandling är inom etologin ett beteende som bryter fram när en individ befinner sig i konflikt mellan att utföra två eller flera handlingar.

Ny, gammal skog…

Igår lyckades vi äntligen hitta en väg igenom skogen som jag sneglat på ett tag. Vi har varit inne och vänt några gånger men alltid fått vända. Nu antog vi utmaningen från andra hållet istället och då gick vi bara lite vilse. 🙂

Det är den enda gammelskogen som är värd en omväg numera, allt annat är ju jämnat med marken. Inser dock att jag nog inte ska förälska mig allt för mycket i den här skogsplätten heller eftersom den troligen är nästa på tur. När jag hittar något nytt mysigt skogsparti brukar det bara ta ett år eller så innan skogsmaskinerna är på plats. 😦

Nåja, vi får glädja oss så länge det varar och den utgör onekligen ett mysigt alternativ (bilden till vänster) till den f d mysiga skogsstigen som numera ser ut som på bilden till höger. (iPhone-bilder, ursäktelse för kvalitén…)

130904A

Annars ser ju det mesta av omkringliggande skogar numera ut som något av de två alternativen nedan…

130904B

Offpist-promenader, som på den övre vänstra bilden, gör ju bara gott för fysiken hos både matte och hund. De två nedre varianterna utgör däremot en stor brytabenen-risk för åtminstone den tvåbenta i promenadsällskapet.

F ö är det mycket skallmarkeringar, och träning på att hålla avstånd till figgarna, på promenaderna. Hoppas det inte kommer någon när jag har vält omkull i skogen och Karlsson står två meter ifrån och vrålskäller… 🙂