Jag älskar verkligen den digitala tekniken. Man kan experimentera hej vilt med ljus, vinklar och motiv utan att det kostar ett öre (mer eller mindre än kameran och objektivet).

Gryningsljuset gillar jag men nu blev det en liten fototur i det absoluta närområdet i skymningen. Risk för lite gryniga bilder med högt ISO, men … man har ju råd att testa som sagt. 🙂

Överblommade hundkex är rätt läckra!

Rudbeckia växer i massor precis utanför vår tomt.

Det lilla fotoljus som erbjöds ikväll.

Floxen som jag planterade i rabatterna fick jag aldrig ha ifred för bambi och hans
vänner men de som växer vilt i åkerkanten får vara ifred?!

Praktlysing. Jag köpte ett antal plantor och planterade på tomten första våren
vi bodde här. Sen insåg jag att de växer vilt i drivor, både på tomten och strax utanför.
De jag planterade har omplacerats (till annan plats på tomten) och sprider sig som … ogräs.

Detta är också något som jag planterat och som faktiskt överlevt.
Namnet är dock glömt sedan länge.

Stjärnflocka. Arvegods från någon tidigare ägare och finns faktiskt på tomten.
Anspråkslösa men vackra om man tittar lite närmare.

När vi tidigare på semestern mellanlandade och blev bjudna på lunch i Uppsala togs det några ljuvliga bilder på hundarna. Att jag aldrig kommit på tricket att locka med paj och vaniljsås när jag ska ta bilder? Funkar ju uppenbarligen kanonbra! 😉

Foto: Stig Hellberg

Sakta men säkert jobbar jag mig upp ur postläger-koman. Att vara sammankallande i lägerkommittén för Kindslägret (aka lägerhäxa/lägergeneral) samtidigt som man är kontrollfreak är en både lyckad och olyckad kombination. Att dessutom köra hund på ”heltid” hela veckan gjorde att man kom hem som ett vrak för cirka två dygn sedan. Men nu har jag nog snart nosen ovanför vattenytan igen. 🙂

Veckan har varit mycket rolig, varm, jobbig, trevlig, svettig, lärorik och … nyskapande. Vi har faktiskt, med gemensamma krafter, byggt en liten skallhund! Men det gick faktiskt väldigt lätt och var nog inte det som framkallade mest svett under veckan, hos någon av deltagarna. 🙂

Redan när vi påbörjade vår sökträning, för 1,5 år sen, la jag fram idéer om att han nog skulle passa utmärkt som skallhund. Jag fick dock tipset (som jag fortfarande tror stenhårt på) att börja med rulle eftersom det är enklare att gå från rulle till skall än omvänt. Vid ett par tillfällen har jag på allvar funderat på att ta steget men tänkt ”vi testar ett pass till med rullen” och då har det gått jättebra och så har det bara rullat på. Men nu har vi alltså nått ”point of no return”. 🙂

När vi körde första sökträningen på lägret i tisdags så gick han bra i två skick sen föll han (återigen…) tillbaks i liggahosfigurantenochtuggapålösrullen-syndromet. Då glappade käften på matte och jag yppade mina tankar om skallhund. Vår instruktör (Mette Klavenes) tyckte det lät som en fantastiskt bra idé med tanke på vilken typ av hund han faktiskt är och vad han är avlad för. Sagt och gjort, på eftermiddagspasset rotade jag fram lite pipleksaker ur ryggsäcken och så påbörjade vi projektet. Det uppstod dock ett lite problem eftersom Karlsson hade en date med en flock rödmyror på grusvägen när vi väntade på vår tur. Detta resulterade i en liten terrier som tyckte oerhört synd om sig själv, hoppade på tre ben och febrilt slickade/tuggade på sin högra baktass. Efter att ha kollat igenom tassen noga för att kolla att det verkligen inte var något annat som felade så körde vi på. Och trots att det var sååå synd om honom så studsade han ut till figgen och skällde loss sina pipisar.

Nästa pass, på torsdagen (vi körde lydnad varannan dag) gick det framåt i rekordfart. Då körde vi sök på riktigt, med tomslag, figgar på fullt djup och hela ”kitet” och han gick som tåget, typ. 🙂

I lördags eftermiddag på sista passet började vi till och med köra ”flying” (sök-nördar vet vad jag menar, ni andra får sväva i ovisshet, åtminstone just nu) och allt kändes riktigt, riktigt bra. 😀 Nu är det ju mycket kvar att jobba på; mattes motorik, uthållighet och avstånd i skallet, kondition hos terriern (och matte med för den delen), agerandet hos figuranten när jag kommer fram, transporterna tillbaks till stigen etc, etc. men det känns iaf väldigt hoppfullt nu. 🙂

Innan lägret hade jag mer eller mindre undermedvetet bestämt att om det inte hände något radikalt under den här veckan så skulle vi lägga ner söket men nu är jag jättesugen på att fortsätta och utveckla detta!

Lydnadspassen (brukslydnad) har också varit mycket givande och jag känner visst hopp även för den delen. 🙂

En jätterolig vecka i en härlig grupp för en mycket duktig instruktör, sämre kunde man ha haft det. Vädret har väl inte varit opitmalt för hundträning (jättevarmt) och vi har främst valt marker efter var vi kunde få skugga till bilarna men å andra sidan har det bara regnat på oss i en halv dag. Då kompenserades vi med ett rejält åskväder och kraftfulla skyfall…

Här kommer några bilder på terrierns sista pass som ”rullhund” och några från lydnaden. Detta var (nästan) de enda bilderna som togs i sökskogen. Det kan hända att det kommer några bilder från lydnadsplan på de övriga hundarna i gruppen en annan dag.

Nu laddar vi för nästa läger. Det blir ett kortkort besök med en övernattning på ett kennelläger (för en helt annan ras) i slutet av veckan.

Och så lite framåtsändande och kryp (ur ett annorlunda perspektiv). 🙂

Semestern har hittills varit en ganska rörig historia med klar Galenskaparna-känsla, minus matchande träningsoveraller. På knappt två veckor har vi betat av sex orter och det var – milt uttryckt – too much.

”Man ska ha husvagn – tänk vad man får se:

5 minuter Falsterbo och 5 minuter Koster!
5 minuter Flen och Hjo och 5 minuter Kloster.
5 minuter Örebro och 5 minuter fjäll.
5 minuters rast på ett europavägsmotell…”

Nu har vi förvisso inte varit i varker Falsterbo, Koster eller Kloster. Örebro och Flen (tror jag) har vi kört igenom. Däremot har vi avverkat Nora, Rättvik, Falun, (Uppsala), Katrineholm, Västervik och Gränna… Ingen rast, ingen ro och att sätta upp förtältet har inte varit aktuellt med de korta stopp det blev. Eftersom vädret oftast varit förhållandevis gynnsamt så har det dock gått bra att klara sig utan det.

Här kommer en sammanfattning, mestadels i bilder, och eftersom det ofta sägs att den bästa kameran är den man har med sig så … är det mest ajFån-bilder, men inte bara. Det är som det är, och ett stöd för minnet när vi framåt 2018 börjar fundera på vad vi gjorde på semestern 2013.

På vägen till Dalarna tog vi ett nattstopp i Nora och konstaterade att den lilla staden nog förtjänar mer än en övernattning. En kvällspromenad på gångvägen utmed sjön in mot centrum hann vi i alla fall med.

Sen drog vi vidare mot Rättvik och lyckades, mot alla odds, kapa åt oss den (enligt oss) näst bästa platsen på campingen. På en liten kulle där det endast finns två platser, gott om utrymme och relativt lugnt för hundarna som slipper någon som går precis inpå samtidigt som de har full koll. Utsikt över Siljan åt ena hållet är ju inte fel. Tyvärr blåste det en hel del vilket ju märktes extra tydligt på vår lilla kulle.

Det kändes märkligt att vara i Rättvik utan att det fanns någon mamma att hälsa på och utan någon att göra-lista men samtidigt kändes det som något jag ”behövde” göra. Men att bara turista liksom? Vi hälsade förvisso på mamma i minneslunden men efter två övernattningar kände jag mig ganska ”klar”. Då hade jag dock fotat hundar i motljus, maffiga solnedgångar och lite annat. Det är väl för övrigt bara i Rättvik man hittar en gångvägsskylt med figurer iklädda Rättvikströja och Rättviksmössa? Kanske ganska naturligt i och för sig… 🙂

Vi drog vidare till Falun och slog läger hos A och Gino. Där fick vi en fin campingtomt, förvisso utan sjöutsikt men rymlig, lugn och nära till servicehuset. 😉 Där åt vi god mat, husse byggde garagegolv i ett par dagar och jag vallade hundar i det fina naturreservatet som ligger utanför husknuten. Hundarna åt blåbär i mängder. Medan A och husse byggde garagegolvet hann jag även med att trimma Gino. 🙂

Efter tre nätter i Falun bar det iväg igen. Kompassen var ställd på Västervik men den sträckan försökte vi inte ens fixa på en dag. Vi åkte via Uppsala och hälsade på Johanna som är en cybervän sedan många år men som jag inte träffat IRL tidigare. Där anslöt även en borderkompis (Ylva) som bor i närheten. Vi serverades en god lunch och fick prata av oss i ett par timmar. Supertrevligt var det och jag hoppas vi har lite bättre med tid nästa gång.

Vi avverkade några mil till efter det stoppet och inför natten hamnade vi på Djulö Camping utanför Katrineholm. Ett bra val! Så bra att vi blev kvar en natt extra faktiskt. Trevlig camping, lugnt och skönt (utom när det var dans på utedansbanan på lördag kväll). Hundarna fick bada och vi ägnade oss åt att ”bara vara” i en hel dag i det fantastiska vädret.

På söndagen bar det iaf av mot Västervik som var tänkt att bli slutmålet med ett lite längre stopp. Så blev det inte. Jag hade försökt boka men kom inte fram på telefon och när vi landade visade det sig att vi bara kunde stå där i två nätter. Lysingsbadet (campingplatsen) var väl både bu och bä. Trånga platser och rätt rörigt men … gott om natur med fina promenadvägar utmed havet. Någon sjöutsikt hade vi dock inte.

Första kvällen regnade det faktiskt rätt rejält en stund så då fick det bli filmkväll vilket uppskattades av framför allt Karlssons som fick vila sitt söta huvud på en kudde som omväxling. 🙂

Eftersom det var nära mellan husvagnarna kunde Iza drömma inte bara om resterna av vår frukost utan även om grannarnas frukost. 🙂

Avslutningsvis blev det två nätter i Gränna, på vägen hem liksom. En camping där man kanske borde ha lagt lite mindre krut på kakel, klinker, speglar och fake-marmor i servicehuset och lite mer krut på fungerande duschar och krokar i duschutrymmet? Man hade dessutom lagt mycket krut på staket som gav en viss koncentrationslägerkänsla. Runt servicehuset kunde man nästan misstänka att det var el i staketet och åt ena hållet runt campingen var det halvhögt stängsel med taggtråd längst upp?! Åt andra hållet var det inget staket alls? Kändes aningen ologiskt. Trots att jag bett att få en plats i ”utkanten där man lätt kan komma av och rasta hundar” så hamnade vi i den mest inhägnade delen där det var långt (och omöjligt) att ta sig iväg utanför campingen med nödiga hundar på morgonen. 😦 Gränna bjöd iaf på blå himmel och det är ju en mysig liten stad.

På onsdagen blev det en utflykt till Visingsö där jag aldrig varit tidigare. Det var oerhört vackert och eftersom vi hade bilen med oss hann vi avverka hela ön från norr till söder. Jag försökte ta några fina bilder på hundarna i Ekskogen men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. 😉 Glass fick vi iaf, allihop, men Iza tyckte bägarna var lite för små eftersom hon inte kunde få ner hela nosen. 🙂

Igår kom vi hem, mitt på dagen. Igår kväll landade min kusin med make här för en övernattning. Det blev en jättetrevlig kväll även om man var aningen trött. Idag har lägerfixet tagit full fart med diverse inköp och administration och i morgon bär det iväg med husvagnen till lägret och en del pyssel där. En natt till hemma får det dock bli innan vi installerar oss ”permanent” på Kind BK. Iza och husse får vara hemma och passa huset.

På clinicen förra veckan demonstrerade Siv Svendsen ”lek-karusellen”. Idag har vi provat själva för första gången, men i en något nedbantad variant. Vi är ju nybörjare liksom. 🙂

Teckning av Annika Öberg. Själv är jag USEL på att anteckna, rita och berätta…

Tanken är att hunden ska skickas till konen alt. till en tasstarget och med utgångspunkt därifrån utföra olika övningar beroende på vad man säger och/eller vart man pekar/dirigerar. Vi körde utan kon/tasstarget men med uppställd hund framför mig ”nos mot näsa”, ruta åt vänster, metallapport åt höger, fjärrskiften på ”punkten” och inkallning från punkten. Det var bara en gång det blev tokfel när han valde den nykastade metallapporten istället för rutan. Han var verkligen tvungen att vara skärpt och lyssna på mig och det tog på den lilla hjärnan.

Efter varje ”moment” toklekte vi med den bästa uppfinningen sedan hjulet (enligt Karlsson).

Jag har satt fast den i ett långt snöre så att han får jaga efter den och på slutet av träningspasset var han lite mosig i hjärnan och glömde släppa apporten när han jagade efter nätbollen. 😀 Tyvärr går min begränsningar ungefär där för vad jag ens försöker fotografera på egen hand men jag kan rapportera att det såg oerhört komiskt ut med en liten terrier som rusade säkert åtta varv runt mig med en metallapport i schäferstorlek i munnen, hysteriskt jagande bollen och inte kunde förstå varför han inte fick tag på den?! Sen släppte han apporten… 🙂

Avslutningsvis gjorde vi några high five. 🙂

Det känns som om det här är exakt vad vi behöver. Bus, lek och skoj!