Gårdagens ganska ledsamma inlägg fick mig att minnas den här bilden.
Karlsson var knappt fyra månader och tränade på att gå i trappan. Izas uttryck säger väl allt om hennes förtroende för hans förmåga? Om hon tvivlade på att projektet skulle lyckas tycker man ju att hon kunde ha överlåtit den breda ”yttersvängen” i trappan till den lilla amatören, men det gick bra ändå till sist.
Nu är det jag som lotsar henne nedför trappan och fungerar som någon slags krockkudde. Karlsson springer i full fart både upp och ned sedan många år.
vallterrier.com 
Vilken härlig bild! ❤
Åh, så ljuvligt! Ser ut som hon säger: ”Hur går det lillgrabben?”
Tycker nog snarare att det ser ut som ”Hur tänkte du nu? Tror du att du ska klara det där?”. 🙂
Ha! Kanske hon hade plats för båda tankarna?
Inte alls omöjligt. 🙂
Men gulle vilken underbar bild! ❤
Nu blir man ju rent varm om hjärtat – vilken gullig bild!
Underbar bild!