Jodå, trots att minusgraderna och snön tyvärr har återvänt (även om snötäcket än så länge är måttligt) så hittade jag ett vårtecken på lunchpromenaden. Schäferrumpa där det börjar sticka ut ”lösa” hårtussar är minsann ett vårtecken så gott som något. Det börjar alltid på nedre delen av låren, sen vid svansroten och sprider sig neråt svansen, och sen framåt. Joråsåatte…

Jag upptäckte även att småsnöandet som nu pågått ett par dagar, i kombination med en rätt grinig nordanvind, har skapat en avancerad mosaik på den nygjorda/omgjorda/renoverade vägen. Men … helt ärligt hade jag klarat mig väldigt bra utan den mosaiken.