Ett bra tag har jag sugit på det här blogginlägget, i några veckor har jag ”putsat” på det, och ett ännu bättre tag har jag haft en fråga i huvudet som dyker upp minst en gång om dagen och ligger och gnager i bakhuvudet praktiskt taget hela tiden.
Nästa hund?
Det bistra sanningen är ju att Iza fyller 13 om en månad. Även om hon är förvånansvärt fräsch för sin ålder så funkar inte riktigt allt som det ska. Hon är pigg i huvudet, hon ser bra, hon hör bra. Inga akuta krämpor så vitt jag kan bedöma men det är snart dags för en ny seniorkontroll hos veterinären. Dock börjar hon bli aningen ostadig i bakstället. Detta förstår inte hjärnan utan hon brakar på som vanligt, framför allt inomhus, vilket ger en viss skaderisk. Hon är inte särskilt stel när hon har legat still, och verkar inte ha ont, men däremot är det vissa problem med att få ordning på bakbenen precis när hon reser sig. Är hon ute och har styrfart är det inga problem. Det är inomhus på hala golv det kan bli lite knepigt. Det är dock inget stort problem än, åtminstone inte om man sätter det i relation till hennes ras och ålder.
Hur som helst; hon kommer inte att finnas kvar för evigt, och vad gör jag sen?
Många raser har passerat revy i tankesmedjan…
- Borderterrier? Inte så långsökt kanske? Å andra sidan är jag ”rädd” att jag blivit bortskämd av Karlsson och att jag kommer jämföra en ev. ”bror” med honom. Men praktisk hund i praktiskt format, dock inte optimal om man vill lyckas i brukset. Kanske inte optimal för lydnadslydnad heller om man ska vara helt ärlig. Å andra sidan kan man ju ha himla kul ändå, utan att ta sig till SM. 🙂 Detta är husses förstahandsval, helt klart. 🙂
- Aussie? Läckra hundar men det finns en hel del problem med mentaliteten. Förvisso har jag en kontakter så att jag tror jag skulle kunna få tag på en bra, men…? Näe, det alternativet är nog skippat. Har dessutom insett att det nog mest är utseendet som tilltalar mig. De kan ju vara oerhört vackra!
- Tollare? Tja, ja, njae… Också himla härliga hundar (om de är ”bra”) och kontakterna finns även i den ”branschen” men jag vet inte? Det klickar nog inte riktigt… Finns även en del problem med skotträdsla.
- Working Kelpie? Jag har träffat några riktigt härliga, och ett par som varit rätt reserverade. Har egenskaperna jag söker, om det är en ”bra” WK…
- Jaktlabbe? Har väl egentligen alla egenskaper jag önskar mig, men där stupar det på utseendet. Jag har inget emot utseendet iofs … men svarta hundar är jättesvåra att fota och fotning är, som bekant, ett stort intresse. (Jag erkänner; borderterrier är inte heller de optimala fotomodellerna 😉 ) De gula labbarna har jag ärligt talat lite svårt för. No offense… men jag har rent generellt lite svårt för enfärgade hundar, inte när andra har dem men har svårt att tänka mig en själv. 😉
- Jaktgolden. Hanarna tenderar tyvärr att bli lite för stora…
Sen finns det de som tycker jag ska ha en malle eller en holländare, men nej… jag tror inte det. 😉
Önskelista/kravspecifikation
- Hanhund. Inte en tik till över min tröskel, åtminstone inte med fast adress här.
- Öppen och socialt kompetent mot både människor och djur.
- Inte alltför stor hund, smidig och med lättskött päls. (Men den får vara större än 9 kg/38 cm 😉 )
- Risken för aggressivitet mot andra hundar ska vara minimal.
- Den ska vara förig och gärna lite ”förarvek”.
- Samarbetsvillig och lättlärd med god koncentrationsförmåga.
- Lättbelönad, helst med både mat och lek.
- Minimalt (helst obefintligt) intresse av att förfölja vilt (även om det till viss/stor del är en uppfostringsfråga, men ett lågt grundintresse underlättar)
- Bra förutsättningar för både bruks & lydnad.
Och nu… nu har jag börjat fundera på en ras som jag tidigare sagt att jag aldrig skulle ha, för att jag inte trodde jag skulle klara av den.
Håll i er nu!
.
.
.
.
.
.
.
Border Collie!
What? Säger vän av ordning, och även jag – lite (eller faktiskt mycket) förvånat. Blev milt uttryckt överraskad när tanken dök upp för några månader sedan.
Jag har svårt att släppa idén nu, och funderar på för- och nackdelar.
Vallning? Jo då, jag kan tänka mig att lära mig vallning. Samarbetet mellan hund och människa i vallningen är ju något alldeles speciellt. Egna får står dock långt ner på önskelistan. Men det finns väl bc som är mindre vallningsidioter än andra? Man behöver ju inte köpa från de ”värsta” vallhundslinjerna, vilket man väl troligen inte får (!) heller. Och hellre baxa runt får i en hage än att stoppa frysen full med döda fåglar, om jag skulle skaffa en retriever.
Skott? Jo skotträdsla kan vara ett problem för vallhundarna, men är man klok ska man väl fixa den biten? Och det finns ju en herrans massa bc som inte är skottberörda.
Too much? Ja det är väl det som är det största frågetecknet egentligen. Fixar jag en bc? Det är den biten som egentligen bekymrar mig mest. Det går fort, de är extremt lättlärda och de lär sig lika snabbt rätt som fel. Men en bra bc på lydnadsplan eller i brukset är trots allt häftigt att se.
Sen snubblar man över en film på en bc som maxat poängen i elitklass (320) och tänker att nej – det fixar jag aldrig! Alltså fixar inte att hantera en hund som är överallt, ingenstans och exakt där den ska vara – samtidigt. Häftigt att se på men helt säkert inte okomplicerat att hantera. Nu finns det väl varianter och alla är väl inte riktigt så här … intensiva?
I söndags träffade jag dessutom den här lilla filuren.
Kompisens Working Kelpie-valp på 3,5 månad. En riktigt mysig liten hund utan ett spår av reservation. Enligt matte dessutom väldigt stabil och orädd, åtminstone så långt i sin levnad. Och där väcktes drömmen om en WK till liv igen. Den något ”lömska” blicken på bilden berodde uteslutande på att jag kommenderat ”sitt” för att Fånen skulle hinna fånga honom på bild och att sitta still när man bara vill pussa på fotografen är en stor prövning. 🙂
Nåja, jag hinner nog fundera några vändor till på det här och jag har en känsla av att jag på vägen kommer fega ur och så slutar det med border. Terrier alltså. 😉
Synpunkter? Åsikter? Tips? Kommentarsfältet är öppet! 😉 OCH SNÄLLA… har ni något att säga, säg det i kommentarerna här på bloggen, inte på FB. Där ”försvinner” ju kommentarerna liksom och hänger inte ihop med själva blogginlägget.
vallterrier.com 
Nu är det ju några år sedan jag var aktiv i brukshundsklubben och på tävlingar, vilket jag förstått är ett stort intresse hos dig. Jag har dock gått några vallkurser tillsammans med bordercollies, och jag är djupt imponerad av att se en tränad bordercollie valla! Men jag skulle aldrig vilja ha en själv, för mig hade det varit för mycket jobb.
working kelpie har jag nog aldrig stött på någon – men jag gillar ju vallhundar och jag gillar skarpt den intelligenta blicken hos valpen på bilden!
…sen har vi ju västgötaspetsen :-). Den uppfyller en del av dina krav, men det faller nog på det där med ”bra förutsättningar i både bruks och lydnad”…. plus att min egen huligan kan vara svår med andra hanhundar och är tämligen osocial mot människor som han inte bryr sig om. Han gillar sin flock, och en del andra som han känner, resten skiter han i, vilket passar mig utmärkt.
Alltid svårt, det där med att välja ras – blir spännande att höra vad du så småningom fastnar för!
Vättar är mysiga Irene men så länge jag har några som helst planer på att tävla i lydnad eller bruks är det nog inte förstahandsvalet. Men senare i livet kanske? Träffade en som var färgade precis som en schäfer en gång, och föll pladask. 🙂
Border Collie finns ju i en uppsjö varianter. Min ”bästa” träningskompis i agilityn fick fatt i en hane för 1½ år sen, som rent fysiskt är väldigt liten och smidig (vissa BC-hanar kan ju vara rätt stora). Han är dock rädd för åska, skott vet jag inte riktigt (och det är agility som är hennes främsta intresse så det är ju inte jätteviktigt med skottfasthet, om man inte tävlar på t.ex. Halmstad BK där skjutbanan ligger granne). Vet även en annan agilityhund som, enligt ägaren, är totalt ointresserad av att valla.
Men – om du nu tittar på WK så är det väl ungefär samma ”problem” i båda raserna…? Och då kanske du ska gå på det som hjärtat säger. Vad nu det är?
Jag kan ju annars rekommendera jaktcocker – men där riskerar du också att få en hund som är överallt och ingenstans på en gång, men han är väldigt praktisk i formatet. Finns i flera olika färger och det är 2 kullar på G hos Lazers uppfödare under våren (hon är inte främmande för att sälja även till icke-jägare bara hunden får andra aktiviteter att syssla med)… 😉 Visst, ska man ägna sig åt ”rätt” saker så får du samma problem som med en retriever nämligen frysen full med fåglar men det är inget MÅSTE. Och Lazers ”kusin” (de är inte ens släkt, men mammorna bor i samma familj) blev ju lydnadschampion redan vid 2 års ålder, typ. (och är i högre klass spår)
Ska jag ha en liten hund så blir det garanterat en bt till. Jaktcocker känns inte som ett alternativ för mig faktiskt. 😉 Vad det gäller bc kontra WK så har väl wk kanske tassarna i backen lite mer än bc, om man ska generalisera. Snäppet ”lugnare” har jag fått intrycket av.
Men för h-e… jag skrev en LÅNG kommentar och den försvann?!
Och nu är den där?
Jodå, den är där. 🙂
Bordercollie!!!!
Det får du nog motivera lite bättre Jennie? 😉
Kolla i Krokasmedens tollare… Men det har du nog redan gjort 😉
Själv är jag inne på mellanpudel medan barnen är små och sedan en räserhund… Kanske en kelpie till (men har stora krav på föräldrar efter Drago) (vickulas/busligan/grejaskogens) eller en WK (kogårdend) eller BC (seglinge) Beror helt på hur familjen ser ut om några år. Roys morföräldrar blev visst 17-18 år!! Och innan hans situation har permanentats så blir det ingen valp. Men först en mellanpudel från SeUpp. Kanske blir jag pudelkärring!!!
SeUpp så att du inte blir en pudelkärring Ylva. 😉 F ö så kan pudlar vara nog så mycket ”räserhundar”, så det så.
Vad det gäller tollare så har jag kompisar som föder upp bra sådana som har tassarna en aning mer i backen än de jag sett från Krokasmeden.
Jag har också gått i tankarna kring BC, men jag ser alldeles för mycket tokigt i rasen. Ja, alltså tokigt sett ur mitt perspektiv. Och då är jag ändå vallningsintresserad. 😉
Jag håller fortfarande på att en BRA aussie skulle passa dig ypperligt, för den uppfyller verkligen alla krav på din lista. T o m Bucks gör ju faktiskt det, tro’t eller ej. 😉
Och ja, jag finns här när det är dags. Och hjälper dig att hitta den bästa!
Vem vet, när det är dags för dig kanske det är dags för mig också. 😉
Kan du specificera det där med ”tokigt i rasen”? Är det något jag missat?
Om det skulle bli en aussie, vilket just nu känns föga troligt, så lovar jag att konsultera dig. 🙂
Och då kanske jag har blivit av med min smileysjuka också. 😛
Smileysjuka går att leva med, för både avsändare och mottagare. Man får vara glad så länge det inte är värre sjukor.
Åååh vad spännande! Du vet ju vad jag kommer säga om BC… Jag är visserligen lite partisk men jag tycker att de är FANTASTISKA. Javisst är det en speciell ras och det är ju alltid en omställning att gå från en ras till en annan, men de är i grunden ganska lättsamma hundar egentligen. Och risken finns ju att när du väl provar vallning så kommer du att bli såld, för man blir oftast det. Jag började ju också med vallningen mest för att det ”hör till” men nu tycker jag att det är det allra roligaste att träna. Jag kan se dig med en liten bäääs faktiskt! 😉
Ha ha… ”se dig med en liten bäääs”… 🙂 Kul att någon kan det för själv har jag inte riktigt vant mig vid tanken. 😉 Ja jag misstänker ju att man fastnar i vallningen, men den smällen tar vi när/om den kommer.
Står det egentliga valet mellan bc och wk? Bc!! De wk’s jag träffat har inte varit direkt lättränade. Sen har man så klart hört om de där riktigt bra varianterna, men jag tycker att det verkar som att bc generellt är mer lättränade. Tusen linjer att välja mellan, det är väl både bra och asjobbigt! Lycka till med valet!
Ja det är ju en stor skillnad i population vilket påverkar både valmöjligheter och väntetider. Det här lär nog snurra några vändor till i tankekvarnen.
Jag tror visst att du fixar en bc! De är hundar precis som alla andra i slutänden och inte några överhundar som de ofta framställs som. Och känner du är det är vad du vill ha (och är noga med att hitta rätt, men det vet jag ju att du är) så blir det nog jättebra! 🙂
Nån gång vill jag testa att ha bc för där finns individer som imponerar på mig men de allra flesta irriterar mig faktiskt. De eyear andra hundar (vilket stressar de andra och ibland leder till bråk utan att det var meningen), de är hyper och de är så förarveka att de aldrig skulle överleva mina PMS-dagar. Och så har jag svårt att förlika mig med matadoraveln i rasen. Men det är såklart att dra alla över en kam och bara min åsikt. Rätt bc i rätt händer är däremot skithäftigt!!
Oavsett vad du landar på för ras så hoppas jag att du får tag på en som passar just dig!!! Kram!
Tack Sandra. Ja de värsta ”vallningsidioterna”, och de där som på lydnadsplan ser ut som om de får stryk 18 gånger under varje träningspass, är inte roliga. Någon sån vill jag inte ha… Fan vad svårt det ska vara?
Jag tycker att det låter som att du skulle haft ett Lyckasyskon 😉
Helt ärligt så tror jag att du ska göra som jag, uteslut inte någon av ”önskaraserna” utan leta bra kombinationer, och den ras som du hittar bäst kombination för först kör du på! =)
Ja så kan man ju också göra. Och jag har ju inte direkt panik eftersom jag har Karlsson. Vi får se hur det går Bea. 🙂
Av dom raserna som verkar ”vara på tal” så hade jag helt klart valt en BC. O de e klart du klarar en BC !!
Tack för att du tror på mig Maria. 🙂
Jag tycker det låter som du ska ha en aussie från Emelie Merenius kennel Mivinna. Hennes hundar är urtrevliga.
Min högst personliga åsikt är att BC är lite besvärliga i huvudet, att de ibland är lite för smarta för sitt eget bästa och har svårt att vara stabila och sortera begreppen. Men som sagt, jag har aldrig varken ägt eller tränat någon BC så det ska inte ses som någon sanning.
Vill du ha en liten hund med mycket kapacitet så kan du ju alltid prova mellanpudel precis som någon här ovanför tipsade om. Jag har sneglat på kennel SeUpp, Malin kommer vara mitt alternativ nu när Gunilla inte tar fram sina arbetspudlar längre.
Tack för tipsen Linda, men om jag vill ha en liten hund igen så blir det utan någon som helst tvekan en bt till. Det är helt klart ”min” ras i det segmentet. 🙂
Att du fixar vilken ras du än väljer råder inget tvivel om, men att hitta en BC, eller WK, som är bra men inte med så mkt vallning tror jag kan vara svårare (det är så många andra faktorer att ta hänsyn till med hälsa, rädslor etc.) Vallningen är svår att göra ”litegrand” och som Camilla skriver ovan blir de flesta helt sålda.
Som jag förstår dig brinner du mest för brukset och skulle köra vallningen met för att man ”ska”. Om jag hade varit du – och alternativen står mellan kelpie – BC – hade jag satsat på Australisk Kelpie (för er som inte känner mig; har haft en AK i drygt 14 år, har nu två WK och en BC-valp så jag är inte ”partisk”:-) Fördelen med AK utifrån dina önskemål är att många uppfödare inom den rasen avlar med bruksegenskaperna i fokus. Statistiken på skotträdsla är för det första befintlig (svårare att få en överblick på ”bonnahundar”) och enligt min erfarenhet god. Dessutom är vallanlagen inte alls lika utpräglade eller i behov av att tillgodoses i jämförelse med WK eller BC.
Du skrev att du har svårt för enfärgade hundar, men med tanke på allt annat som ska klaffa och att du förhoppningsvis ska tillbringa 13-14 år även med nästa vän; skit i utseendet! Jag tyckte AK var rätt så fula innan jag fick min Mimmi, men man vänjer sig och nu är det ju den finaste hunden i världen:-) Det där med fotograferande är ju bara en kul utmaning; eller hur!
Till AK:ns nackdel talar väl lite problem med integriteten gentemot andra hundar. Upplever dock att det är väldigt olika från olika linjer och bitchighet hos tikar kan ju finnas såväl hos WK som hos BC.
Har haft flera trevliga kurshundar – med härlig arbetslust och bra bruksegenskaper – från Busligans. Upplever att även Vickulas har fått fram många bra brukshundar. Och om du väljer AK – gå inte på färgen även om det finns tvåfärgade där också. Välj stabila, trevliga föräldrar med bra arbetslust och en uppfödare som inte prioriterar utställning i sin avel.
…men jag skulle också tycka att det vore häftigt med en border terrier igen, även om Karlsson är unik. Vem har sagt att man inte kan komma till SM med en border terrier? Tänk så mycket störningsträning du kan slippa som vi vallhundsägare får kämpa med; där skulle du kunna ha ett grymt övertag.
Lycla till!
Tusen tack för ditt långa, grundliga, ärliga och insiktsfulla svar Jenny! Det där med utseendet har du ju rätt i. Själv skulle jag ju inte ha någon borderterrier för att de var fula… och nu är det det vackraste som finns, så visst kan man ändra sig. 🙂
Det som oroar mig mest med AK är faktiskt den sociala kompetensen. Har som sagt träffat en del som inte alls är trevliga mot andra hundar utan rent rabiata och det vill jag inte ha. Har t o m en kompis som fått omplacera sin bt för att den inte går ihop med hennes AK… och den situationen vill jag inte hamna i. Inte heller att leva med ett hus som är avspärrat och en ständig rädsla för slagsmål. Sen kan ju vad som helst hända, oavsett rasval, men faktum är ju att vissa raser generellt sett funkar bättre i flock än andra.
Ja det här tål att fundera på, både en och tre vändor till…
Nu ska jag få ”tummen ur” och förklara det där med att jag sett en del dåligt i rasen. Visserligen har flera här påpekat ungefär detsamma, men det skadar inte att påpeka igen, tycker jag. 😉
o Skotträdslan tog du själv upp – det är SVÅRT att hitta en BC som inte är mer eller mindre berörd (kolla Svartbergs m fl studie om det, om BC som ligger kvar på plats med skott på ren lydnad, men blev rejält stressade av det).
o Vallningen som tillgång eller problem – de BEHÖVER valla för att må som bäst! På fullt allvar. Och att hitta en bc med minskat vallanlag… ja, då får du leta bland de oreggade, eftersom det krävs godkänt VP för att få regga bc-valpar. Och har du en oreggad är ju brukset liksom kört.
o De har noll självbevarelsedrift i t ex söket och går sönder som f*n. Det tror jag du kan härröra till den höga stressnivå som många (flesta) har.
o Sociala brister är nåt jag tycker mig se oftare och oftare.
o De verkar oftare ha större problem med en vilopaus än många andra raser. ”av-och-på-knappen” verkar ha hakat upp sig rejält på sina håll.
Jag ska tillägga att jag träffat många jättebra och trevliga bc, men ovanstående är mer regel än undantag och då drar i vart fall jag öronen åt mig.
Jenny skriver om AK ovan. Där tycker jag mig se ett annat problem, nämligen att sedan kelpien delades verkar AK:n gå alltmera mot ”sällskapshund” och att uppfödare på sina håll nästan medvetet håller igen på arbetsmotor hos sina avelsdjur, eftersom de ”skarpaste knivarna” i brukset och vallningen mera lutar åt WK.
Men jag kan SJÄLVKLART ha fel – även om min ödmjukhet hindrar mig från att tala om hur sällan det inträffar. 😀
Ja jösses… det blev inte direkt lättare det här? Tror jag köper en … dvärgtax? Eller en ulltuss? 😉 Å andra sidan; jag är ju inte typen som går ut och köper en random bc (eller annan ras) på Blocket. Ska jag byta ras så kommer jag ju, som du nog förstår, vara noggrann. Fördelen med BC gentemot WK är ju att det oftast går att hitta en mentalbeskrivning. Har hunden en 1:a på skotten där så beror det ju knappast på lydnad… Om man nu ska ha en bc får man helt enkelt se till att få en efter mentalbeskrivna föräldrar så är det ju en hyfsad start i alla fall. Men som sagt; det här kommer nog rulla många vändor till i tankesmedjan innan någon sorts beslut fattas.
OBS! Ska förekomma eventuella mothugg angående aussie:
Jepp, det finns STORA problem i den rasen också – om man inte vet vart man ska leta. 😉
Har du inte funderat på en jaktgolden? DÄR finns det en MASSA bra hundar, både till brukset och lydnaden!
Jodå Agnetha, det stod med i listan, liksom skälet till varför jag är tveksam. 😉
Jag tycker faktiskt jaktgolden uppfyller samtliga av dina krav. Åtminstone det exemplar jag sett på nära håll (min erfarenhet är alltså något begränsad). Vet inte riktigt var du drar gränsen till ”för stor”, men Strix är nog inte större än Monster (och när det gällde aussie hade du ingen invändning mot storleken?), högre än han säkert, men tyngre kan jag inte tänka mig.
Mmm… jag vet faktiskt inte heller riktigt var jag drar gränsen? Känns som om det är lite svårt att förutse hur stor en jaktgolden tänker bli när den är valp? Storleken på AK är egentligen idealisk, men där finns det diverse andra hakar… 😦
Vi har 3 jaktgoldenhanar på klubben (i samma familj) och de är väl någorlunda ”jämnstora” (samma uppfödare men olika linjer, om jag är rätt på det). Lite olika i kroppskonstitution, en är lite mer kompakt och de andra två lite ”längre” i kroppen. Inget jag har något egentligt belägg för (jag har inte mätt) men en känsla. Om jag jämför med den aussie-hane vi också har på klubben så känns de ändå hyfsat jämnstora… (det är en rätt rejäl aussie)
Bara lite reflektioner.
Ja det är svårt att veta var det slutar, om man inte köper en bt. 🙂 Då har man väl hyfsad garanti för en maxvikt på ca 12 kilo (och då är den JÄTTEstor).
Men om AK får va med i leken så vill jag ju såklart lägga om min ”röst” på den 🙂
Hade samma funderingar för ca 5 år sen o du vet ju hur de slutade. Med världens bästa silvermule 😉 ( som passar mycket bra i turkos) Ska väll ärligt säga att BT inte fanns med i mina funderingar men då hade jag ju inte träffat världens bästa Karlsson heller 🙂
Måste oxå säga att jag har inte stött på många (kanske 2, och de e nog mest dom 2 som inte kommer överens) som är rabiata mot andra.
Ja jag vet hur det slutade och Baccus är ju jättehäftigt! Jag kan ju lugnt konstatera att jag är snurrigare nu än när jag skrev inlägget men det låter ju bra med dina erfarenheter av deras sociala kompetens iaf. Och ja, de klär onekligen bra i turkos. 🙂