Hundhelg!

Det blev mycket hund den gångna helgen.

I lördags skulle vi vara i rasklubbens monter på My Dog i Göteborg. Vi (eller åtminstone jag, Karlsson sov väl som vanligt) konstaterade att My Dog, Disney on Ice och Gothia innebandycup + en avstängd bro i samma kvarter samtidigt inte hade någon positiv inverkan på parkeringsmöjligheterna… Hur tänkte dom där? Nåja, efter lite sightseeing (för mig, Karlsson sov antagligen fortfarande) hittade vi en p-plats och hann väl med en dryg timmes mingel och shopping innan vårt pass började.

Shoppingen blev inte så avancerad. Dagen innan funderade jag på om det var något vi behövde? Kom fram till – typ ingenting. Sen kom jag på att ett påviskoppel av ny/annan modell än det existerande, som har en tendens att trassla sig, kanske vore bra. Ett sånt blev det, men även två snygga matskålar (turkosa!), ett nytt halsband till Karlsson (turkost, och svart) och en boll (flytande, ej turkos) behövde vi visst också visade det sig. Karlsson tyckte att vi behövde en massa andra saker men jag lyssnade inte så mycket på det örat. Men när man får ner alla fynden i den ganska diskreta ryggsäcken tycker jag väl inte att man har förköpt sig, eller…? Jag kan väl iofs erkänna att avståndet till bilen i kombination med bristen på en sherpa hade en viss dämpande effekt också. 😉

Eftermiddagen tillbringades som sagt i montern, med A-C och tiken Ronja. Matte deklarerade att Ronja kunde vara rätt bitchig mot andra hundar men eftersom Karlsson läste av det innan matte ens öppnat munnen och informerat mig så blev det aldrig något problem. Han vet hur man charmar tjejer den grabben, eller åtminstone är han fullt på det klara med hur man får dem att INTE visa sin bitchiga sida. Man bryr sig helt enkelt inte om dem! En del kanske skulle kalla det att spela svårfångad? Hur som helst så gick det hur bra som helst och efter en stund stod de jämte varandra och delade (nästan) på Ronjas mattes macka. 🙂

Det är dock jobbigt med mässa och shopping tyckte Karlsson. När det var lugnt vid montern la han sig ner men så fort någon närmade sig och han fick ögonkontakt reste han sig och lät sig klappas samtidigt som han välvilligt delade ut pussar till alla som ville ha. Var de i barnhöjd var det extra mysigt. Han gör sitt jobb med den äran!

När vi kom hem på kvällen gjorde vi faktiskt inte fler knop än nödvändigt och nödvändigt visade sig vara – inte många knop alls faktiskt. 🙂

Igår var det dags för sökträning igen. Första passet sen första advent. Det känns onekligen som om jag glömmer mer än vad Karlsson gör när det går några veckor?

 
Det mest positiva igår var att han knyckte lösrullarna snabbt som ögat hos figgarna och sprang in till mig med dom. Inget tuggande eller snurrande alls tydligen? Ett stort framsteg! Han gjorde också några oplanerade tomslag (där han hade kunnat hitta figurant) men hade inga problem att gå ut igen när jag skickade om. OK, en gång strulade det men när han fick lite hjälp på traven och dessutom hittade en ”gubbe” när han sprang ungefär där matte pekade så blev det ju jättebra. Nu känns det som om det är dags att gå vidare. Tomskick (planerade), fastrulle, helt kopplade påvis eller något annat? Ingen vet, men jag hoppas på råd och stöd från övriga inblandade.

Jag har dock börjat med att försöka organisera transporten tillbaks till stigen. Något direkt ”här”-kommando har jag aldrig haft. Att ha honom i ett strikt fotgående känns aningen överdrivet och är inte nödvändigt, ens enligt regelboken.

En bra dag blev det i alla fall och att mossan lyste grön gjorde inte saken ett dugg sämre faktiskt. 🙂

När vi kom hem koncentrerade jag mig hårt för att inte sätta mig och passade på att slänga ut både jul & advent när jag ändå var igång. Nu står det vita tulpaner på bordet istället och inte en tomte så långt ögat når. Ljuvligt!