Tappad näsa?

När jag landade på klubben i morse visade termometern i bilen -7,5°. Minus. Sju. Och. En. Halv?! Och vi skulle tävla KM i bruks. En mycket prestigefylld tävling.

Alla ekipage kör appellklasspår, oavsett ”normal” klasstillhörighet. Vi har kört två fältspår nu i veckan. Det första med uselt resultat och det andra med klart godkänt. Men … det var ju inte en massa minusgrader då…

Vet inte om jag kan skylla på att Karlsson frös om tårna eller om det bor små djur i hans näsa men specialen gick uselt. Han spårade väl rätt ok, åtminstone bitvis, men den första pinnen blängde han bara på en stund innan han gick vidare. Jag kunde ju plocka upp den och rädda betyget men WTF? Han ska ju plocka upp pinnarna! Den andra pinnen tror jag inte han märkt alls (men det gjorde jag) och slutapporten snubblade han på så den var ju svår att förbigå. Betyg 5,5 blev det på det.

Sen var det uppletande. Även detta på fält vilket jag blev glad för med tanke på de breda dikena i den vanliga rutan. Med facit i hand vet jag inte om det var så lyckat? För första gången i historien hittade han inte ett enda föremål! WTF … igen. Dåliga uppletanden har han väl gjort då och då men han har ju alltid fått in föremål. Vet inte vad jag ska skylla på. Brist på vind, kyla, frost … skit samma. Besviken var jag när vi var klara i alla fall. Det kändes som om han försökte och han täckte in större delen av rutan. Ibland slog han på något som bör ha varit föremål men hittade inte ända fram. Nu var det väl inte helt enkelt för de två elitklasshundarna, som ska ta in 4 föremål, hittade bara två var. Den andra högreklasshunden tog dock full pott (tre) så helt omöjligt var det ju uppenbarligen inte.

Åter på klubben gjorde han en riktigt ok lydnad om vi blundar för nollan på krypet. Det hade ju krupit en malle där precis innan och jag tyckte han väste ”fy fan, det luktar malle matte” i mungipan innan han började vägra krypa. 😉 Hur som helst så ”tränade” jag oss igenom momentet och nollan var ju inget att diskutera. I övrigt skötte han sig helt ok. Uppflyttningspoäng med 10 poängs marginal trots nollan. Han låg t o m på platsen trots kylan. Då hade förvisso termometern hoppat upp över nollan och solen sken men varmt var det väl inte direkt ändå. Eller så var det endast det faktum att farbror Bosses syster låg till vänster och farbror Bosses bror till höger om honom som gjorde att han låg? 😉

Med tanke på den usla specialen var femte och sista platsen vikt åt oss. Får nog bli någon mer test av näsan i veckan och verkar det lika skumt då så får det bli veterinärkontakt.

Dagens lydnadsbetyg (och det känns inte som om några gratispoäng delades ut bara för att det var KM och därmed inofficiellt)

Fritt följ: 8,25 (tangerat ekipagebästa?)

Inkallning med ställande: 9,25

Framåtsändande: 7

Kryp: 0

Skall: 9

Tungapport: 6,75 (krävdes ett extra kommando för att han skulle ta den)

Hopp: 9,5

Plats: 10

Summa 206 + 35 stackars poäng från specialen

Hade det varit KM i brukslydnad hade vi nog halkat upp en bit i resultatlistan. 😉

Vem/vilka som har fotat bilderna på Karlsson vet jag i ärlighetens namn inte. Kameran har valsat runt bland deltagarna och den som har varit ”ledig” har fotat. 829 bilder fanns det i kameran när jag kom hem… 🙂

 

 

Utsikten vid spåren var i alla fall vacker. 🙂

 

Något tveksam spårhund…

På uppletandet sprang han åt höger…

 

…och åt vänster…

…och ibland tittade han på utsikten. Men vad hjälpte det?

Ett av våra bästa fria följ genom tiderna.

Samma märkliga start på inkallningen som vanligt. 🙂

Tungapport på väg in efter en kort och intensiv diskussion.

 

Stilstudie på hoppet. Spänningen är oliiidlig – ska han nå fram?
Ser betydligt värre ut på bild än i verkligheten.

Ja, han nådde!

Och ner kom han. Han landar i regel nästan i sittande ställning. 🙂