Lurad?

Ja jösses… jag tror att jag blev rejält lurad av Iza både igår och i natt. Hon gnällde, gnydde, suckade, stönade och var allmänt orolig hela dagen. När man är nyopererad, broderad runt ögat och har dragit ut tre tänder, är ju inte tankearbetet jättesvårt. Klart hon har ont! Normalt sett är hon ju en hårding och visar inte i onödan att/om hon har ont men det här verkade verkligen allvarligt och mattehjärtat blödde.

Hon, som normalt älskar att ligga i arbetsrummet när jag jobbar, kom inte till ro och ville helst vara nere. Det slutade med att jag stängde dörren för att ha koll på henne.

Efter samråd med veterinären fick hon en dos Rimadyl redan på förmiddagen fast hon egentligen inte skulle ha förrän på kvällen. Medicinen verkade dock inte ha någon större effekt och gnyendet, gnällandet och stönandet fortsatte.

Vid lunchtid tog vi en kortare promenad (hon var ju ordinerad vila i ett dygn efter narkosen) men efter 200 meter ville hon vända och gå hem. Vem är jag att protestera – det var ju inte jag som hade ont?

Igår kväll, efter kvällsmaten och ytterligare en dos Rimadyl, lägrade sig äntligen lugnet och hon somnade in hårt i bia-bädden i vardagsrummet när jag satt framför TV:n. Yes! Rimadylen har äntligen haft effekt, var naturligtvis min första tanke.

Men … så fel jag hade! Det som orsakat allt tyckasyndomsigsjälv var förmodligen mat?!

Normalt sett får hon ju torrfoder som jag häller vatten över i samband med utfodringen. Nu, med utdragna tänder, får hon inte äta ”hård” mat så maten har fått stå på ”uppblötning”  och se det är vi inte vana vid. Gårdagens frukost ställdes på blöt redan på onsdag kväll och kvällsmaten igår hade stått sedan frukost. Igår kväll hällde jag dock inte upp dagens frukost förrän när jag skulle gå och lägga mig och då … då började pipandet igen och har fortgått till och från hela natten.

Idag, efter frukost gjorde jag inte i ordning kvällsmaten och nu sover hon lugnt och tyst i arbetsrummet – precis som vanligt. Och brådskan hem på lunchpromenaden igår berodde förmodligen på att hon skulle hem och bevaka maten. Karlsson var ju med på promenaden så vem som skulle stjäla den är oklart men logiken i pantertanthjärnan är inte alltid glasklar. 🙂

Ny strategi: inte hälla upp kvällsmaten förrän ett par timmar innan den ska ätas. Frukosten tillreds och förvaras i husvagnen, utom syn-, hör- och dofthåll för den matgalna tanten. 🙂

Behöver jag tillägga att hon slukar Rimadylen som om det vore köttbullar?

Allt detta stärker ytterligare min teori om att den dagen (om den kommer, vilket jag har svårt att tro) när hon matvägrar, då är det dags för den sista resan…

För övrigt kan man undra hur kul det är med den här brodyren, som förhoppningsvis är väl genomtänkt, men hon verkar ha vant sig vid den också och är inte lika benägen att försöka krafsa eller också har hon insett det meningslösa så länge tratten sitter på.