Rimfrostfrossa!

Det blev inget sök idag. I morse, opåverkad av receptfria droger, blev jag helt slut av att byta en glödlampa och gå 15 meter till brevlådan. Det är tydligen vuxenpoäng på att då inse att man inte ska pulsa runt i skogen i frusen mossa i 4-5 timmar? Tja, återbud blev det och hemma är vi. 😥

Idag har vi vinterns första någorlunda riktiga rimfrost och ett varv runt huset fick det bli med kameran. Det är ungefär vad jag orkar. Det är väl tur att det är rött i bakgrunden på ett par bilder annars skulle man nog tro att det är fotat, alt. konverterat, till svart/vitt.  Mörk snöhimmel har vi och just i detta nu börjar även snön falla.  😦

Fascinerande!

Jag har just sålt min gamla bil. Min pärla!

Till Gällivare!

Att lägga ut en bilannons på Blocket leder alltid till en del fascination, förvåning och tröttma. När det för ett par veckor sedan ringde en man från Gällivare och ville köpa min bil så kändes det mest … jo men tjena! Säkert…?

Men har verkade seriös, satte in handpenning på mitt konto och idag kom han flygande. Vi mötte honom på Landvetter.

Det måste vara världens mest pratsamma och speedade norrlänning? Supertrevlig och ”trygg”, men speedad. 🙂 Efter en okulärbesiktning av bilen (han ville inte ens provköra!) gjorde vi upp affären helt enligt överenskommelse.

Skönt att vara av med bilen, även om jag nog kommer sakna den lite. Bättre bil har jag aldrig haft. Men det som är mest skönt är nästan att kunna ta bort annonsen från Blocket och därmed slippa märkliga och oseriösa spekulanter.

Det ska bli skönt att slippa alla gnällspikar som tycker att 25.000 mil (knappt) är mycket på en 12 år gammal diesel, och därmed försöker pruta å det grövsta. Anledningen till att mannen från Gällivare åkte hit och köpte min bil var … att den hade gått lite, åtminstone jämfört med likvärdiga bilar norra delen av landet.

Och – note to self: nästa gång, skriv ”EJ BYTE” i annonsen. Priset togs nog av tjejen som ville byta jämnt med en fyra år äldre Volvo som gått 5000 mil mer än vad min hade gjort. Troligen inte ens en diesel, men det framgick inte. Utmärkelsen för veckans optimist gick till henne?

***
Min förkylning har inte släppt taget även om jag är marginellt bättre idag. Febern hålls dock fortfarande i schack med alvedon/ipren. Därmed känns det inte som någon jättegod idé att köra sök i morgon. 😦 Jag som såg så mycket fram emot att spinna vidare på kunskaperna från förra helgen innan de hinner blekna i den lilla terrierhjärnan, och i mattehjärnan. Har dock inte bestämt mig helt än… Jag vill, jag vill, jag vill!

När det dåliga samvetet sätter in…

…och matte dessutom är lite krasslig med feber och diverse andra förkylningssymptom så är det lätt hänt att det blir en ny aktiveringsleksak i huset.

Det slumpade sig som så att det råkade ligga en djurtillbehörsbutik precis jämte guldsmeden jag var hos igår och då kunde jag inte motstå att gå in där. Och när jag ändå var där inne kunde jag inte motstå att köpa en sån här. Ibland är motståndskraften nedsatt på flera sätt… 😉

I med en (liten) näve torrfoderkulor i den reglerbara öppningen och sen var det ett himla sjå att få ut dem. Men ett roligt sjå tyckte Karlsson.

Oj vad han jobbade! Det bästa av allt (för mig) var att den var svår att få grepp på med tänderna så han fick använda diverse andra metoder.

Vid något tillfälle fick han jackpot under köksbordet och sen bar han tillbaks den just dit flera gånger, för med lite taktik gick det faktiskt att få grepp på den. Han hoppades väl på att platsen skulle ge samma utdelning varje gång. 🙂

Och alla kan andas ut, Iza fick också ta en omgång med den nya tingesten men då hade jag inte kameran redo. Hon fick till och med äran att inviga den. Hon har dock lite andra dimensioner på gapet så där blev det rätt mycket bita, lyfta, slita, skaka istället. Men än så länge är den hel. 🙂

*****

Veckans tulpanbukett känns väl, ärligt talat,  sådär…? De orangea är rätt läckra men de gula stackarna vill inte riktigt vara med?

Min nya guldhund samt en guldhund till salu!

Då har jag hämtat min nya guldhund hos uppfödaren. Eller f’låt… hos guldsmeden. Jag förväntar mig inga större framgångar i varken spår eller sök av just den här jycken men den kan vara kul att ha om halsen i alla fall.

Av diverse byrålådsguld blev det den här lilla jycken, att matcha schäfern jag haft i många år. 🙂 Dessutom fick jag med mig pengar hem, och en likadan guldhund till! Guldsmeden tyckte det var lika bra att göra två när han ändå var igång. 🙂

Jag köpte den också så är det någon som är intresserad av en borderterrier i 18 karats guld så är det bara att höra av sig. 500 pengar (självkostnadspris) kostar den.

Då ska man notera att Bamses Bollar, som förvisso inte har någon i lager just nu, tar 550 för en likadan, bortsett från att den bara är i 14 karat.

Den är ca 20 mm från nos till svansspets och bilden är alltså, milt uttryckt, i övernaturlig storlek. 😉

Först till kvarn!

 

Jäkla figgar…

…som har sönder våra pipisar!

Möjligen kan Karlsson ha haft en tand (eller två) med i spelet men jag tror nog att det mest var figgens fel. 🙂

Idag har vi alltså tränat sök igen, och jo… det känns nog som om det börjar trilla ner en och annan polett, både hos mig och hos Lennart Å. Karlsson? Kanske?

Förvånande nog har solen lyst och det har inte fallit en enda regndroppe på oss. Det har inte heller blåst stormvindar och varit klass II-varning. Kändes lite ovant men jag kan nog lära mig att leva även med sådana sökträningar. Vädret har väl egentligen bjudit på den optimala vintern; någon minusgrad och barmark. Bättre blir det inte i januari!

Dagen i sammandrag
Första passet körde vi dykupper (ja, det gjorde vi och ni som tycker det är förkastligt behöver inte kommentera just det…) och kompisen på bilden förökade sig genom celldelning redan på första skicket. Karlsson var inte ledsen för det. Två är ju bättre än en liksom.

Vi fick uppleva att coachen och stighållaren var tvungen att lägga sig ner för att kolla att liten hund verkligen skulle kunna se dykupperna. Huka duger inte. 🙂

När jag alldeles själv fick idén att flytta mig framåt på stigen när Karlsson var ute hörde jag: Braaaa Lotta! från coachen, med samma tonfall som hon använder till sina hundar. Det kändes tryggt. 🙂

Jag lärde mig att jag måste lära mig när det är dags att sluta…

Sen körde vi fyra andra hundar medan Karlsson slappade i bilen.  Avslutningsvis fick han ett pass med markeringsövningar och där kändes det verkligen som om det ramlade ner en polett i terrierhjärnan. Förra gången var det ju rätt förvirrat men idag letade han betydligt mer aktivt efter lösrullarna och kom in med dem utan tjafs.

Efter att jag fått en ”spark” i rumpan på första skicket kom jag ihåg att flytta mig framåt även här och alla gångerna lyckades jag ge f*n i att rikta på påvisen! Det tar sig sakta men säkert med mattes rörelsemönster men det är långt från hjärnan till fötterna ibland…? Delvis beror det nog på att jag är nyfiken och vill se vad som händer hos figgen. Att gå åt ett håll och titta åt ett annat är inte min bästa gren tyvärr, i synnerhet inte i skogsterräng, men jag kanske lär mig det också?

Kameran var med idag också – och hade det lugnt och skönt i bilen. Tänkte att någon skulle fått fotat markeringsövningarna men eftersom två av fem var tvungna att åka blev det ingen fotograf kvar.  Med så tight med folk var det inte läge för mig att fota de andra hundarna heller för det blev liksom ingen över.

Förutom bilresorna fram och tillbaka så är detta i princip första gången jag sitter ner sedan frukost så frågan är väl om jag kommer upp från stolen igen? Om inte lär det bli tätt mellan blogginläggen för att jag ska ha något att göra. I övrigt längtar vi till nästa sökträning, bara vi får vila upp oss en vecka eller så? 😉

Det gäller att hitta fläckarna!

Lunchpromenaden idag gav onekligen visst hopp om vår. Lite kalla vindar och lite isigt på vägen men vad gör det när snön är (nästan) borta och solen skiner? I de öppna och soliga partierna var snön verkligen helt borta och eftersom vår tomt klassas som både öppen, solig och ”vindig” så är den också snöfri.

Naturligtvis är det hyperlöjligt att prata om vårkänslor när vi inte ens har passerat mitten av januari, men wtf? Allt glädjer en vinterhatare. 😉

Som den sanna livsnjutare han är så var det någon som såg till att hamna i solen även efter hemkomsten. 🙂 Iza prioriterar att ha matte inom räckhåll så hon följde med till arbetsrummet trots att det vetter mot norr.