Nu är det gjort!

Jag har bytt klubb!

Eller bytt och bytt? Jag har ju varit medlem i Kind (också) i 10 år eller så, men har nu beslutat mig för att tävla för Kind och lägga mina eventuella idéella krafter där.

Beslutet har tagit ungefär 3,5 år på sig att mogna så man kan nog kalla det noga övervägt, eller…? Trots det känns det lite märkligt. Efter 19 år, i runda slängar, med (och på) Borås BK, och efter att större delen av den tiden varit djupt involverad i klubbverksamheten så har jag liksom gjort slut.

Lång och varaktig söndring skulle man kanske kunna kalla det? Eller droppen som fick bägaren att rinna över? Eller många bäckar små… (i en negativ mening)?

Utan att dra hela historien så började det 2008 med att styrelsen gjorde en del märkliga saker mot mig. Det sved, och jag tog illa vid mig. Lusten till engagemang stendog och efter det har jag bara gjort punktinsatser som att vara testledare på MH eller hjälpt till på någon tävling här och där. Kurser har jag inte haft sedan 2007. Det har inte varit något medvetet ”beslut” utan motivationen bara försvann där och då.

Nu har jag inte satt en fot på Borås BK sedan spårtävlingen i september. Jag har väl inte satt så många fötter på Kinds BK heller, men trots allt fler än inga. På SM hade jag husvagnsplats tillsammans med dem. Lägret är ju ett stående inslag varje sommar, och tja… mitt hjärta finns nog i Kind när jag känner efter? Dessutom; i den mån jag tränar tillsammans med andra så är det kompisar från Kind.

I somras/höstas fick jag frågan om jag kunde tänka mig att vara med i lägerkommittén och tackade ja. För ett par veckor sedan fick jag frågan om jag kunde tänka mig att sätta ihop klubbtidningen, och tackade ja. (Det är ju förvisso en stor skillnad på 16 sidor/år (Kind) och uppåt 108 sidor/år som det var när jag gjorde tidningen i Borås.

Så… här om dagen, när jag skulle registrera mig och Karlsson i SBK:s nya tävlingssystem så var jag tvungen att fylla i vilken klubb jag tävlar för. Efter några sekunders betänketid klickade jag i ”Kind”, och där är vi nu. Det känns bra! Och tittar man på vilka reaktionerna blev på FB när jag skrev om det där så fick jag betydligt fler ”välkommen” från Kind än jag fick beklaganden från Borås… Det känns alltså som om rätt beslut är fattat.

Det negativa är ju att det är fyra mil (på relativt små vägar) till Kind, mot en dryg mil motorväg till Boråsklubben. Jag lär alltså inte direkt slita ut appellplanen, åtminstone inte på vinterhalvåret eftersom jag inte tycker om att köra bil i mörker. Jag kommer dock fortsätta betala lokala avgiften till Borås så att jag kan åka dit med gott samvete om jag får lust. Sen finns ju även Elfsborg, där jag också är medlem, på nära håll. Det blir nog bra det här. 🙂

En som bekymrar sig föga om det här med klubbyten och annat tjafs är dock Karlsson. Får han bara ha, om än så lite, kontakt med den randiga kudden så är han nöjd. Att han nästan ramlar ur soffan eftersom husse satt sig på hans plats är av mindre betydelse. Förr eller senare går hussen och lägger sig och då gäller det att vara beredd. 🙂

Here we go again…

Det är något med snö, is och ljuset från den uppgående solen som gör att det kliar i fingrarna på mig. Att leka med ljuset genom att vinkla kameran några grader hit eller dit, uppåt eller nedåt…? För att inte tala om hur ljuset växlar minut för minut. Mycket experimenterande, och många bilder, blir det. Att det blåste lite svagt och att jag fotade på frihand gjorde det inte helt enkelt.

 

Det finns även nackdelar med dagsljus och solsken… Man kan inte tro att jag i höjd med första advent hängde i krokig arm ut genom fönstren på andra våningen och tvättade dem. Några stormar senare ser det ut så här på södersidan… 😦

 

Eftersom jag igår, på väg hem från jobbet, inte kunde behärska mig längre åkte det med en bukett tulpaner hem. Eftersom vi alla har våra principer, och en av mina är julgran ut – tulpaner in, så innebar det att gårdagskvällen fick ägnas åt att städa ut både jul och advent i en faslig fart. Det var nog någon sorts personligt rekord. Julgranen brukar åka i trettonhelgen men adventspyntet brukar få vara kvar till tjugondag knut. Så blev det inte i år och det känns helt OK. Tyvärr kom husse hem sent och åkte tidigt. Eftersom vi behöver vara två för att avhysa granen står den fortfarande kvar i hörnet. Lite fusk är det alltså, men tulpanerna är inte mindre ljuvliga för det, om jag bara undviker att titta in i vardagsrummet… 😉

Men grattis bloggen!

Höll ju på att glömma att bloggen firar fölsekalas idag! Hela sex år fyller den. Eller … just den här bloggen har inte funnits i sex år, men det är sex år sedan mitt första blogginlägg. På den bloggen plitade jag ihop 612 inlägg och i den här har det blivit 1952, hittills. Jösses… att jag bara orkar?

I slutet av min första bloggmånad gjorde Karlsson entré i vår familj så hela hans tid finns väl dokumenterad. 🙂 I ärlighetens namn var det nog den kommande valpen som drog igång hela bloggprojektet, tror jag, även om inte ens rasen var slutgiltigt bestämd. Det blev den dock på My Dog några dagar senare. 🙂

Som jag skrev i förra inlägget började dagen med underkylt regn. Säga vad man vill om underkylt regn (%€#Z§, typ) men det är rätt vackert när naturen blir glaserad.

Statistiska reflektioner

Då skriver vi 2012 (det gäller att träna) och som jag skrev igår så hoppas jag att detta år blir bättre än det förra. Det är dock tveksamt hur bra det börjar? Efter två små smuttar bubbel igår (jag körde) så är det ingen fara på det området, men ute är det minusgrader och regn – ingen jättebra kombo… Lägger man till det iskalla vindar så…?

Vi hade i alla fall en jättetrevlig kväll hos bästaste f d grannarna, familjen J. Eftersom det skjuts väldigt sparsamt, om ens alls, hos våra nuvarande grannar (jag hade kollat med de närmaste) fick hundarna vara hemma och köra disco på egen tass. Stereon på hög volym och allmän kvällströtthet gjorde nog att de sov sig över tolvslaget och in i 2012. De hörde inte ens när vi rullade in på gården trots den högljudda grus/iskombon som täcker infarten?!

Som en liten nyårspresent från WordPress (bloggverktygsleverantören) låg det ett mail med en statistisk sammanfattning av 2011 i mailboxen. Förr i tiden kollade jag ju bloggens statistik ganska ofta men intresset har lagt sig med tiden. Det enda jag ser numera är det som ”trycks” upp i nyllet på mig varje gång jag loggar in. Men några intressanta saker (och jämförelser!) fanns det i mailet. 😉

Nåja, sex utsålda konserterer i Sydneys operahus? Märklig jämförelse?

Som jag alltid har sagt, eller åtminstone någon gång tidigare; detta är ingen hundblogg, det är uppenbarligen en älgloppeblogg… 😉

Tack för att ni finns! Och tack även till er som inte kvalat in på de fem topplaceringarna. Att blogga utan respons blir tråkigt och kommentarerna är liksom det som får bloggen att ”gå runt”. Kommentarerna blir dock mer och mer sällsynta, och det är väl ett av skälen (tillsammans med ”skitåret”) till att bloggen uppdateras mer och mer sällan. Den onda cirkeln, you know? Men det värmer gott när någon ”orkat” lägga fingrarna på tangentbordet och komma med några ”feedbackande” ord. 🙂

Och btw,ingen av dessa kommentatorer var inblandade i det mest kommenterade inlägget såvitt jag kan minnas.

Eh… jag avstår med glädje från WP:s rekommendation att ta upp de mest populära (gamla) ämnena igen. ”Staying power” – my ass! Älgloppor och norsk karaoke? Nej tack, om bloggmatten själv får välja. 😉