Om att börja med rekord och sluta med fiasko…

Då har vi varit ute och svängt våra lurviga på Elfsborgs BK. Högre klass spår … igen.

I morse var det mulet, fuktigt och riktigt äckligt råkallt. Detta bekymrade mig lite inför platsen, men det var onödig oro för han låg så fint man kan begära.

Sen var det dags för lydnad, och där var det både toppar och dalar. Fria följet, som varit en av våra stora stötestenar, resulterade i nytt ”personbästa” och på inkallning med ställande fick vi full pott av båda domarna! Framåtsändandet var vingligt med några dk på första sträckan, men andra var rätt OK. Sen kom vi till en dal – krypet. Där ramlade han tillbaks i det gamla beteendet – att INTE krypa. Även om jag ganska snart insåg att poängen var körda så beslutade jag mig för att genomföra. Det kostade många dk:n men jag fick honom i alla fall att krypa hela sträckan. Förstår inte varför han blir sån på tävling??? En del nosande var det, och det var han inte ensam om, så uppenbarligen var det något luktagott just där, men…? Resten av momenten gick hyfsat, men med noll på krypet och ett risigt framåtsändande trodde jag ändå inte det skulle räcka till (och över) uppflyttningsgränsen, men se…. det gjorde det?! 204,5 blev facit. Inget totalt personbästa, på långa vägar, men poängen på de två första momenten är jag mycket nöjd med.

Sen bar det iväg till skogen och spåret. Vi började med en något tveksam utgång, som sen blev bakspår. Han lät sig dock vändas utan diskussioner och tog upp spåret direkt åt andra hållet. Sen bar det iväg. Det var väldigt glest mellan pinnarna (?), men det kändes ändå som om han spårade bra/rätt. Efter en stund kom vi ut på en stig som gick utmed nederkanten på en brant ås. Helt plötsligt bestämmer sig det lilla djuret för att försöka avliva sin matte?! Detta skulle utföras medelst bergsklättring! Han vinklade rakt upp på åsen, och jag ljuger inte när jag skriver att jag fick kräla på alla fyra uppför! Där och då trodde jag att min sista stund var kommen. Inte för att jag har särskilt bra kondition i vanliga fall, men nu efter förkylningen är den usel. På något mirakulöst sätt överlevde jag dock, och uppe på åsen fanns en fin stig där han började spåra mycket fokuserat och intensivt. Sen ser jag … folk längre fram. Ridå… trodde jag.

Men, han kom på andra tankar och vinklade tillbaks nedför åsen där den planade ut (annars hade jag åkt på rumpan utför) och fortsatte spåra ut mot en grusväg. OK, tänkte jag, då bör ju slutet ligga här någonstans? Men så tappade han fokus totalt. När jag tittade på klockan insåg jag att tiden borde vara slut och ringde mottagaren. Och mycket riktigt, tiden var slut precis där, men då var vi bara 50 meter (max) från slutapporten. Himla trist. Om han hade skippat bergsklättringen och hållit sig i (det rätta) spåret hade vi väl åtminstone fått godkänt, även om vi bara hade med oss tre pinnar.

Nu är jag hjärtligt trött på dessa struliga spår och är verkligen sugen på att lägga av och börja knyppla eller nå’t. Men nu ska vi ladda om för morgondagen när vi ska iväg igen?! Går det åt fanders då också så får vi se vad fortsättningen blir. Mycket träning med förledningsspår (och tillhörande utvecklingssamtal) är väl det alternativ som känns mest troligt eftersom jag tyvärr saknar knyppeldyna.

Dagens lydnadspoäng (domarkommentarer inom parentes):
Fritt följ: 8,5/9 (vp, ss)
Inkallning med ställande: 10/10  (mycket bra)
Framåtsändande: 5/5 (flera dk, snett, kort avstånd)
Kryp: 0/0 (för många dk, luftig)
Skall: 8,5/8,5 (dk, något ojämnt)
Tungapport: 8,5 (ljud, bra tempo)
Hopp: 9/9,5 (ljud)
Platsliggning: 10/10

Summa: 204,5

Man får väl försöka se ljuspunkterna i mörkret och de var som sagt fria följet som vi jobbat med hela vintern, vilket gav utdelning, samt dubbeltia på inkallning med ställande! Både på tungapport och hopp missade vi ju några poäng på ljud, så det får vi verkligen jobba vidare med, på den inslagna vägen.

På vägen hem tröstshoppade jag lite. Pelargonjord! Så resten av dagen (eller så länge två påsar jord räcker) ska ägnas åt blomsterpyssel.

4 reaktioner på ”Om att börja med rekord och sluta med fiasko…

  1. Jag inte kan sluta skratta….Det är avlivningen av matte som satte fart på den attacken 😆 Och sen får det ju en att le med de bra poängen i inkallningen och personrekord i friaföljet! Hade du bott närmre skulle du fått en flaska skumpa du med, för ERT personbästa i ff och DITT personbästa i åskrypning 😆 Nu kom det igen….skrattet 😛

  2. Vilka fina poäng i inkallningen och toppen att det fria följet satt så bra. Skrattar gott år Karlssons avlivning av matte. Vilket litet odjur han är:)

  3. Jag förstår om det känns lite tungt just nu. Positivt ändå med det fria följet. Det kan du verkligen glädjas åt.
    Ladda nu om till imorgon och kör hårt!!!
    Sophi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s