Once a year?

Har drabbat av dunderförkylning, inklusive feber, igentäppta luftrör och ludd i huvudet. Och ludd (nåja) i näsan.

När jag tänker efter lite så är det nästan exakt (kan något vara nästan exakt?) ett år sedan sist. Då drabbade den dock några dagar tidigare. När jag körde upp till Falun på långfredagen (som då var den 2:a april) var jag åtminstone på bättringsvägen. Just nu är jag tyvärr inne i en nedåtgående spiral. Det var ju inte direkt pigghetsbefrämjande med två timmars sömn i natt heller… Det var fullständigt omöjligt att somna och både jag och tankarna snurrade.

Well… förkyld en gång om året, man borde väl inte klaga egentligen? Men det var onekligt väldigt surt att i morse lämna återbud till Kinds BK dit jag blivit inbjuden till en ”inspirationsdag” som lät väldigt … inspirerande. Inte hundträningsinriktad i och för sig, utan lite mer allmänt inspirerande, men det hade nog inte skadat. 🙂 Allt ludd, i kombination med att jag sannolikt är en vandrande virusspridare och lider av akut sömnbrist, gjorde dock att jag valde att stanna hemma. Trist… Hade ju dessutom fått löfte om skottlossning (med platsliggande Karlsson) efter kursdagens slut. 😦

Hade jag fått välja, vilket man mycket sällan får när det gäller förkylningar, hade jag nog kunnat tänka mig att rucka lite på ettårsregeln och avverkat den här sjukan under valfri snöstorm i februari istället…