Jösses… för någon vecka sen krävdes det långkallingar på vissa promenader. Det finns fortfarande snö kvar på vissa ställen i skogen. I lördags och söndags var det svinkallt på mornarna och handskar hade inte suttit i vägen. Igår morse körde jag bilens kupévärmare en stund innan jag åkte till jobbet. Och nu är det sommar?! Hur gick det till?
Hos svärmor kryllar vitsipporna allt vad de orkar. Tussilagona står som spön i backen i motorvägsdikena i stan. Refuger och rondeller i stan är fullkomligt nedlusade av krokus och andra vårlökar. Bara från ena dan till den andra.
Igår kväll, när vi skulle till veterinären, var det hur varmt och skönt som helst. Jag bytte om till ”kortbyxor” och åkte hemifrån utan jacka och utan strumpor i skorna. I mitten av april?! Det är underbart ljuvligt och jag njuter av varje sekund, men … jag hänger inte riktigt med i svängarna. Det är väl åldern antar jag. 😉
Hängt med i svängarna hade däremot det yngre par jag såg idag gjort. Kille och tjej i kortkorta shorts och linne! På nästan exakt samma ställe såg jag ett yngre par i höstas, kanske samma? Det var i september, en höstdag av bästa sorten, strålande sol och 10-15° varmt. Där gick de i full vintermundering; dunjackor, mössor och tjocka vantar. Då undrade undertecknad tant lite försynt (för sig själv) vad de tänkte sätta på sig när det blev kallt. Något svar på den frågan fick hon dock inte.
Veterinärbesöket igår kväll kändes på det hela taget rätt onödigt. Det enda veterinären hade att gå på var ju min beskrivning av symptomen, vilket hon själv konstaterade, och det kunde ju lika gärna ha gjorts via telefon. Hon kollade ju igenom Karlsson lite ytligt förstås: ögon, öron, mun, hjärta och lungor, och konstaterade att han verkade kärnfrisk. Skrev ut recept på Stronghold och debiterade 980 pengar. Till det kom sen medicinen på en bit över 500, till båda hundarna. *suck* Hoppas nu bara att jag gissat rätt, och att detta har önskad effekt.
vallterrier.com 