O-optimalt

Att ge sig ut och träna spårupptag med en febrig matte (som för tillfället var drogad med febernedsättande Ipren) och en lurig skog som var betydligt snöigare än den såg ut var kanske inte den optimala sysselsättningen idag men det är i alla fall vad vi ägnat delar av söndagen åt. Och det beror på att vi har lite … eh … bråttom. 😉

Skogen luras! Den ser ut att vara nästan snöfri, men när man kommer närmare (dvs befinner sig precis där man planerat att lägga spåret) visar det sig att det är snö täckt av barr och kvistar i sådan omfattning att det ser ut som barmark på håll! Jag flåsade fram i terräng där man ena sekunden hade barmark under fötterna och i nästa sekund trampade ner i djupa hålor fyllda med snö. Gillar vi inte! T o m barmarken lurades; ibland var det tjäle och ibland inte…

Tre upptag blev det i alla fall, inom kort bilavstånd från hemmet. Det första var mer eller mindre katastrofalt eftersom Hälge troligen inspekterat ”rutan” (från insidan) efter att jag la spåret. I vilket fall som helst låg det färskt Hälge-bajs där, som jag inte såg när jag var där första gången. Efter två mycket korta, men intensiva, utvecklingssamtal (=”NEJ”) kom terriern på bättre tankar och tog sig, och mig, till apporten. De två andra blev bättre, där drog han sig utan vidare värst mycket krångel ända ut till spåren (som låg långt ut) (och ja, S, jag kom ihåg att berömma!). Det sista blev bakspår. Jag gick med en bit och vände honom sedan, ungefär som på tävling, genom en busvissling. Det verkar han ta bättre än när jag kallar in honom? När vi var klara med detta var jag tämligen slut. Konditionen är väl inte på topp i vanliga fall, och med en infektion i kroppen så…? Nåja, jag lär väl överleva.

I övrigt har det inte skett så mycket vettigt den här helgen. Städ- och röjprojektet har enbart bestått i att städa på DVDn:s hårddisk genom att titta på en massa inspelade program. Lagom ansträngande. 🙂 Helgens bästa film var helt klart  Temple Grandin som gick på SVT 1 igår, och betittades idag. Mycket stark och gripande film. Om ni inte har sett – se!

Vädret har varit oerhört trist, och gråmulet, och … trist. Men relativt varmt, vilket resulterat i att trädgården nu nästan är helt snöfri. Några dagar med massor av solsken och blåst skulle göra nytta nu för jösses vad blött det är överallt. Ett vårtecken har jag i alla fall hittat. Det här, mina vänner, är … syrénknoppar. Så små att kameran nästan vägrade att fokusera på dem, men ändå – syrénknoppar!