Precis som jag misstänkte…

…så bjöds det inte på någon quick-fix för pipande hundar igår kväll. Inget ”gnugga hundens vänstra örsnibb i 30 sekunder så slutar den pipa/gnälla/skälla/skrika”. Tyvärr… 😦

Och precis som jag också misstänkte handlar det om oändliga oceaner av tålamod, konsekvens och struktur. Något jag, och säkert många med mig, saknar i ganska hög grad. Dessutom tidtagarur, papper, penna (struktur!) och medhjälpare. Jag har väl nosat på de arbetssätt som presenterades, men uppenbarligen inte tillräckligt konsekvent, strukturerat och ofta…

Föredragshållare var Anna Haeggblom Bjellå. Hon var underhållande och trevlig att lyssna på. Det var definitivt ett bra föredrag, och väl värt slanten det kostade. Och om jag inte lyckas få tyst på mitt nuvarande pipdjur kanske jag kan ha nytta av tipsen om jag skulle bli med ett annat pipdjur i framtiden.

Den springande punkten är väl egentligen ”att våga/vilja höra ljudet”! Det är helt klart där jag missat. Rejält! Man tar liksom ingen notis om det när det börjar, och efter fem år är det nog svårt att bukt med. Men är man vaken redan i starten så kan det säkert fungera utmärkt med de metoder som presenterades. Om man är utrustad med oändliga oceaner av tålamod, konsekvens och struktur alltså…

På min direkta fråga om hur man skulle bli av med startskallen (apporteringarna, rutan, hopp) fick jag dock bekräftat att jag är på rätt spår. Där är ju min tanke att jag ska slänga/lägga ut apporter/vittringspinnar, ställa upp framför rutan eller hoppet och sen … göra något annat. Ska jag bara komma ihåg att göra som jag tänker också… 😐

6 reaktioner på ”Precis som jag misstänkte…

  1. Så synd att det inte bara fanns en ”av-knapp för ljud” som vi missat 😉
    Men jag har ju en färsking som även han börjat pipa lite smått, kanske du har några goda råd till mig för honom?

    Kram Hanna

    • Oj… det går ju inte att sammanfatta ett föredrag på tre timmar, men den springande punkten var väl att bryta träningen och ta en (kort) timeout vid minsta tendens till ljud.

  2. En timeout vid minsta ljud? Herrejösses, vad mycket folk som bara skulla ha ”timeout” under träningspassen. 😮

    Men visst, jag kan köpa tänket. Problemet är vad man gör vid pip på platsen, när pipen kommer för att det är boooooring med plats. Då blir ju en timeout rena belöningen. Hm… :/

    • Som jag skrev; tre timmars föreläsning går inte att sammanfatta här, och timeout funkar naturligtvis dåligt på platsen. Men i övriga moment var det vad som rekommenderades. Föreläsaren hade själv haft god effekt av det, men som sagt, det gäller att vara konsekvent.

  3. Min förra hund var galen när vi skulle släppa på spåret. Fick tips från alla att vi skulle avbryta och att hon skulle inse att hon måste vara lugn för att få spåra. Problemet var bara att för varje avbruten start eldade hon upp sig mer av frustration så det funkade inte. Kanske kan bli samma vid startskall? Vet att jag bröt momentet om hon skällde till och gjorde om, inte förrän hon sprang iväg lugnt fick hon fullfölja. Vet inte om det är rätt metod iofs, men det funkade ju för oss. 🙂

    • Problemet med startskallen är att de kommer EXAKT när han startar och alltså redan är på väg. Det kan säkert funka att bryta där på vissa hundar, men Karlsson blir lätt osäker och det skulle troligen utmynna i att han inte vågar lämna min sida öht… Det är knepigt det där! 😦 För hans del tror jag mer på att sänka förväntan och, som jag skrev, ladda för momentet men sen göra något annat, och att han då ska ”glömma bort” att skälla när han väl får utföra det. Den som lever får se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s