Månad: maj 2010

…sa han som klippte grisen!

Ungefär så känns det efter kvällens övningar. Eftersom jag fixat ”hellweek” på jobbet så bra *klappar mig på axeln* bestämde jag mig för att sluta lite tidigare idag när det fanns chans att få gå ett tävlingsmässigt elitspår.

Jag drog alltså iväg ca 45 kilometer söderut med Karlsson i bagaget. Där hade ”elaka tanten” lagt ett elitspår åt oss, i samband med förberedelser för en elitspårtävling om ett par veckor. Skickade ut den lilla hunden i rutan och han gjorde ett fint upptag, om man bortser från den lilla kisspausen. (Måste göra något åt det där kissandet, men det känns halvlyckat att börja skälla på honom i upptagsrutan. Jag menar … han är inte supermotiverad just där och då, och kan nog lätt tappa sugen.)

Nåja, han tuffade iväg och efter en stund hittade han en – PIP! Just där var det alltså inte särskilt tävlingsmässigt, men den var beställd, och så blev det. 🙂 Sen spårade han fint i ytterligare kanske 150-200 meter. Sen vet jag ärligt talat inte vad han (vi) gjorde, och vill helst glömma denna mycket mediokra tillställning. En liten bit bakspårade han (och hittade pinne!) kom vi fram till vid debriefingen. Och efter diverse krångel, viltspårande och annan allmän förvirring gick han på spåret igen och hittade sista (skogs)pinnen och slutet! Hur vi tog oss dit är en gåta med tanke på hur ”ur spår” vi var?!

Sen åkte vi 45 kilometer hem igen…

Så kan man också fira att det är fredag!

Vad lärde  vi oss då av detta?

1. Man kan inte alltid lita på sin hund!

2. Min magkänsla/intuition för när han är i rätt spår och inte fungerar faktiskt hyfsat, för redan när han gick av första gången var jag mycket skeptisk till vad han höll på med!

Gissa vad vi ska göra i helgen?

Trots allt; stort tack till ”elaka tanten” som ”firade” fredag eftermiddag med oss. 😉

Visst är en del buskar och träd lite ”luggslitna” efter den tuffa vintern, men det är trots allt mer som verkar ha klarat sig än vad jag trodde när allt låg begravt under närmare en meter snö. Nu, när det dessutom har regnat en del, har det påbörjats en ”explosion” i det tysta…

(Men precis som vanligt är vi ett par veckor senare här uppe på ”fjället” än på mer normala höjder.)

Det här inlägget har jag funderat på länge, och nu är det dags!

Av förklarliga skäl så är en mycket stor andel av de bloggar jag läser hundrelaterade. MEN – det finns undantag. Jag har några favoriter som inte har ett dugg med hund att göra, men det de har gemensamt är att de är välskrivna och att skribenterna är … skribenter! Dvs journalister, copywriters, författare… Dessutom är samtliga skrivna med olika grader av glimten i ögat. Jag känner ingen av dem, utan bara njuter av det som bjuds. En del uppdateras ofta, andra mer sällan, men de är värda att vänta på.

Här är mina fem favoriter, i slumpmässig ordning.

Några rader

Lotten – en golgatavandring på legobitar

Onekligen

Ketchupmamman

Ett liv i exil

Vilka är dina ohundiga favoriter? Tipsa gärna i kommentarerna!

***

För övrigt är detta vårens ”hellweek” på jobbet. Ganska roligt, men också ganska … mycket! Hundträningen hinns inte riktigt med som den borde. Hade hoppats på en massa spår, och framför allt spårupptag men hittills – nada.

I måndags blev det dock lydnadsträning på klubben med ”gänget”.

Igår blev det konditionsträning för terriern. Tennisbollshämtning i skogen, bland stock, sten och mjuk mossa. Den här gången på lite längre avstånd och med lätt motlut på väg tillbaks till mig. Totalt blev det ca 3,5 km varav han avverkade ca 75% med rejält drag under galoscherna. Ibland har han lite svårt att komma iväg ifrån mig, mot bollarna, men när han kommit ungefär halvvägs drar han på och sen är det fullt ös. Det märktes också att han var mer införstådd med hur systemet var upplagt den här gången. 🙂

Idag fick det bli lite lydnadsträning på gräsmattan här hemma. Gjorde framsteg med både fjärren (klass III) och vittringsapporteringen. Hoppas jag? Det såg åtminstone ut så, men det kan vara glömt (av terriern) till nästa gång.

Nu är snart fotbollen slut på TV, så man kanske vågar vistas även på nedervåningen, utan hörselskydd? Det ÄR lugnare när husse ser matcherna live på Borås Arena, men ikväll kom han inte iväg. Tyvärr…

Dagens spår till lilleman blev något av ett mandomsprov – nästan tre kilometer, med en pip och elva apporter! Varierad terräng; mossa, hygge, ris, åker med kortkort gräs, gammalt torrt fjolårsgräs, berghällar etc. Mestadels var han en riktigt duktig blogghund! Han spårade som bäst och mest fokuserat från 1-2 kilometer?! Vid 2 kilometer slarvade han bort sig lite, och hade jag inte vetat var spåret gick hade vi nog varit ”borta”. Men på tävling är ju spåret slut efter 1,5 så… 😉 Sista kilometern var han trött, men han fortsatte spåra. Dock mattades intresset för pinnarna markant. Han stannade och tittade lite frågande på dom. Men det kan jag ta. På det stora hela är jag jättenöjd. Spåret innehöll inga särskilda svårigheter, mer än terrängskiftena. Idag fokuserade vi på längden. Dock hade vi flera förledningsspår att reda ut, efter en grannfamilj som bitvis gått samma väg. Men vid fjärde ”krocken” struntade han fullständigt i deras spår och valde mitt utan att tveka.

När vi var klara skulle vi ju hem igen, och då märktes inte någon trötthet minsann. Han rejsade med sina pipar så det stod härliga till! 🙂

Han fick vila en stund när vi kom hem, och sen körde jag ett uppletande. Förvisso bara på åkern, där det var lättsprunget (och lättgått) men han jobbade på bra. Fyra pytteföremål plockade han in ganska snabbt, men sen kroknade han och behövde hjälp med de två sista. Men … på tävling är det ju bara fyra. 😉

Inte nog med det. På eftermiddagen började vi pilla på hans frisyr till Årets Border. En bra stund på trimbordet blev det, ute på altanen i solskenet. Vi avslutade med kloklippning, till hans stora förtvivlan. Trim och kloklipp var nog tillsammans dubbelt så mentalt påfrestande som tre kilometer spår + uppletande. Resten av dagen har han sovit hårt, tungt och drömlöst (tror jag).

Varför ska man lägga huvudet på sina egna tassar när
man kan lägga det på syrrans istället?

När jag la spåret skrämde jag iväg ett par älgar, ungefär vid 1 km. Jag, med min älgfobi, var på god väg att lägga slutpinnen där och gå hem igen, men sen bet jag ihop, planerade om färdvägen lite, och fortsatte.

Och för en halvtimme sedan fick vi oväntat besök!

Taget från vardagsrumsfönstret, med altanräcket i förgrunden.

Här hade jag vågat mig ut på altanen…

En liten bit sprang de när de upptäckte oss,
men inte särskilt långt…

Ganska snart ställde de sig och betade, och snacka om att älgkon
ser ut som en häst här! Lite stora öron kanske. ;-)

Det är inte lätt när halsen är för kort för att man
ska nå ner till marken. 🙂

Nu har väl jag fått älgterapi så det räcker för åtminstone en vecka? Problemet är att jag misstänker att kon tänker dumpa kalvarna hos oss, precis som vanligt… Inte vet jag hur en dräktig älg ser ut, om det går att avgöra på bilderna – men det är väl ändå dumpdags antar jag?

Nu stundar en hysterisk arbetsvecka. Troligen den värsta på hela vårsäsongen. Dessutom är det en del annat som ska hinnas med, inte minst på hundträningsfronten, så om jag blir frånvarande här så har det sin förklaring. Vi får väl se hur jag ska få ihop det. Och så undrar jag; när kommer den där helgen när man på söndagkvällen kan känna – YES, jag hann med allt jag planerat…?

Gör inte ni heller så varje dag? Oerhört fascinerad är jag, och vilka galoppombyten! Underbart!

***

Idag har jag varit tävlingssekreterare på elitspårtävlingen, och Karlsson har varit min assistent. Jag vet inte vem som är tröttast, men jag tror det är Karlsson? Och jag undrar varför jag är så trött? Kanske kan det ha något att göra med att klockan ringde 05.30 för trettonde dagen i rad, men i morgon är det utlovat sovmorgon, OM husse får med sig hundarna ner från sovrummet? Iza brukar protestera vilt mot att lämna mig nämligen…