Nu konsoliderar* vi oss! Efter ännu en högretävling med ”godkänd” i protokollet så har jag bestämt att vi nu ska ägna sommaren åt träning av;
1. Spårupptag
2. Att ”vända” honom vid bakspår
3. Uppletande på främmande platser med okända föremål
…och en himla massa annat, så som fritt följ och diverse andra lydnadsmoment.
Planerna på att anmäla till ytterligare någon högretävling innan semestern är alltså härmed lagda på is! Väldigt hård och extremt kall is!
Det hela började mindre bra med en praktiskt taget sömnlös natt. Varför är något oklart, men det blev inte bättre av att Karlsson bestämde sig för att mina knäveck var den absolut bästa platsen på jorden att trycka in sig i, för att sova. Kl 06.30 körde vi mot Jönköping och jag var så trött att jag mådde illa. Lite Red Bull-doping fick det bli på en öppen mack.
Angjorde Jönköpings BK i god tid, och vi började dagen med platsliggning vilket Karlsson uppenbarligen tyckte var en usel idé för han hade, enligt domaren, ”ropat på matte” hela tiden. På slutet var det t o m så att jag hörde pipandet från där vi stod gömda. Det blev alltså neddrag till en sjua på det momentet. Surt! Visst för att han kan gnissla på platsliggningen, men det brukar vara i en betydligt lägre tonart, och inte hela tiden?!
Sen bar det iväg ut i spårskogen. Efter ett riktigt struligt upptag med bl a bakspår (betyg 5) spårade han kanonfint. Fin spårterräng med öppen tallskog. Inga direkta tapp, bra tempo och fokuserat. Fram till sjunde pinnen… När vi hittade den hade vi precis passerat in i en plantering med ungtallar, och ungefär där verkade han glömma att det var spår vi höll på med?! Istället trodde han att vi var utsända på uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen för att inventera beståndet av små tallar i Jönköpings län. Vi räknade och räknade och räknade. Jag vet inte vad Karlsson kom fram till, men jag räknade till … jättemånga! Vi snurrade ett par rejäla vändor bland småtallarna, men – han gjorde det igen! Han hittade tillbaks till spåret (hur gör han? eller har han full koll hela tiden och bara driver med mig?) och ut ur planteringen, och helt plötsligt stod vi nästan på kramavstånd från mottagaren. Tog tillbaks honom och letade upp slutet. Puh… Men efter vårt snurr bland småtallarna (säkert fem-sju minuter) höll vi på att missa tiden. EXAKT 30 minuter hade vi varit ute! Betyg 10/10.
Tillbaks till klubben och där var det bara att, snabbt som ögat, studsa i lydnadsskorna och värma upp det lilla trollet som väl knappt hunnit svalna efter spåret. Första (dryga) hälften av lydnaden var en fullständig katastrof. Riktigt, riktigt dåligt jämför med tävlingen för tre veckor sedan. Framför allt har något hänt med fria följet den senaste veckan, vilket jag ju känt även på träning.
Vill knappt redovisa de usla betygen, men traditioner är väl till för att hållas så här kommer de:
(hoppar över domarnas kommentarer, men många ”dk” är det)
Fritt följ: 6/5 (flummig, nosigt, okoncentrerat och oengagerat!)
Inkallning med ställande: 6,5/6,5 (låååångt)
Framåtsändande: 5,5/5,5 (snett och vint på första sträckan, och några dk)
Kryp: 0/0 (same procedure as nästan alltid, och då hade vi ändå nedförsbacke så viss hjälp av tyngdkraften borde han ha haft…)
Skall: 9/9
Tungapport: 10/9
Hopp: 10/10
Platsliggande: 7/7
Summa 174,5, och oavsett hur bra uppletande han hade gjort så var chansen till uppflyttning ändå borta eftersom man behöver 196 lydnadspoäng. 🙄
Uppletandet var, rent arbetsmässigt, betydligt bättre än senast. Han var ute på djupet flera gånger, bra tempo, och relativt fokuserad (även om han hann med ett par kisspauser 👿 ), men lyckades bara få in ett föremål och då är det betyg 0 (noll). Han hade ett föremål till, men det föll inte herr’n på läppen så det tog han upp efter en bra stunds tvekan, och sedan släppte han det igen. Tyvärr glömde jag att fråga vad det var. Kunde ju ha varit bra att veta med tanke på framtida träning.
Nåväl… summan av kardemumman blev: 399,5 poäng och DET blir man inte uppflyttad på. 😥
Å andra sidan var det bara ett av åtta ekipage som fixade uppflyttningen, så jag var ju i gott sällskap.
Försöker ta med mig godbitarna, i form av; det fina spårarbetet (fram till skogsinventeringen 😐 ) och lite från uppletandet som trots allt var bättre än senast, om man bortser från betyg och antal föremål. Dessutom fick vi många värmande kommentarer från medtävlare och publik som tyckte att det såg trevligt ut. Jag förmodar att de främst syftade på de avslutande momenten på lydnaden? Ett annat plus är ju att vi nu åtminstone har två godkänd-resultat att skicka in till ”Årets Bruksborder” i början av nästa år.
Som vanligt har man också träffat en massa trevliga människor, och bruksfolkets motsvarighet till fiskarhistorier har florerat vilt. 😉
Som sagt; nu ska vi samla ihop oss och försöka hittat tillbaks till den formen vi hade för tre veckor sedan, och helst lite bättre, och så tar vi nya tag i höst. Tanken är ju att vi ska köra lydnadsklass II på Årets Border nästa helg, men med det fria följet så vete f*n? Vi får väl se vad som händer under veckan.
Kameran var med idag, men någon fotograf hittade jag inte. Ni får nöja er med en bild från igår när han hade paus i omvärldsbevakningen. Ikväll tror jag nog att grannarna får sköta sig själva, för trött är han. Och jag lär inte heller vara vaken särskilt länge…
vallterrier.com 