Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det är synd att det inte finns kvällstävlingar i spår!
Lille Lennart är ju lite morgontrött och kommer inte riktigt igång förrän vid 11-tiden om han själv får välja. Men det får han ju inte på tävlingsdagarna.
Ikväll fick han ett spår, som vi just kommit tillbaks ifrån, och han var riktigt, riktigt duktig och, framför allt, snabb. Hej vad det gick! Med det tempot på tävling skulle det inte vara några problem att komma runt på tid. Det var ett lite trixigt spår, med lite extra motivationsprylar. Som första föremål efter upptaget låg en latexpipmedsvans, och första pinnen var fastbunden så att han fick kampa och dra rejält. Motivationen att komma iväg efter pinnarna blir bättre och bättre för varje gång, och tempot generellt blir också bättre. Idag var det inte tal om att stå och drömma och knapra bark från träden efter apporterna. Och när jag tänker efter har han nog inte gjort det en enda gång i år? *ritar ett kors i taket* En och annan har- och rådjursplutt slank väl ner i farten, men det minskar det också …
Kvällens roligaste var när jag lagt en apport i bortre kanten på en ganska tät grangren som fallit ner i vinter. Den var inte särskilt stor, men som sagt – tät! Jag hade gått rakt över och han markerade pinnen ett par meter innan grenen. Att gå över eller runt (50 cm till höger) föll honom liksom aldrig in. Han skulle IGENOM! Är man avlad för grytjakt kanske det faller sig mer naturligt? Nåja, till sist lyckades han pressa sig igenom, få tag på pinnen, och backa ut igen. Han såg ut som en hyfsat välplundrad julgran, dvs halva Lennart var täckt med barr, men pinnen hade han! Och jag tror nog att den ”kampen” tände honom ytterligare lite. 😆
Vi avslutade kvällsföreställningen med ett litet uppletande med synretning, och det skötte han jättefint.
Igår kväll blev det först ett uppletande på åkern hemma, med pytteföremål, och därefter ett pass på klubben. Inget direkt revolutionerande inträffade väl, utan han skötte sig ungefär (lika bra) som vanligt. 😉
I morgon blir det i alla fall vilodag, vare sig han vill eller inte.
Från Kindslägret 2009. Foto: Martin Andersson
vallterrier.com 
Du får väl gå upp tidigare så att Herr Karlsson tror att klockan är elva!!
Har en känsla av att det kan få motsatt effekt… 🙂
Vad kul han verkar haft det i spåret 😀 Låter så roligt när du beskriver hur han får kämpa. Det undrar jag det om matte klarar av att ta en vilo dag?!
Vi får väl se i kvällens blogg om det inte blev bara ett litet litet pass iaf 😉
Jodå, det BLIR vilodag!