Och med rubriken avser jag inte snödjupet (som för övrigt är 67 cm på vår gräsmatta) utan allt annat. Förra veckans händelser räckte mer än väl för en normalt funtad människa, och för att kunna ”tackla” det på ett någorlunda sansat sätt vore det ju skönt om resten av världen fungerade som vanligt, men … nä!
Igår morse hade vi helt plötsligt varken telefon eller bredband hemma. Kabelbrott enligt Telia, ska vara lagat på tisdag. Tisdag? Ska det verkligen behöva ta nästan en vecka? Detta innebär naturligtvis att jag kan glömma allt arbete hemifrån och är tvungen att vara på plats på jobbet.
I morse uppstod helt plötsligt vårt gamla elfel igen, dvs halva huset blev strömlöst, och den här gången lagade det sig inte själv. Just nu är Vattenfall på väg ut, eftersom det troligen är något fel på inleveransen till huset. Hoppas dom hittar felet.
Igår kväll fick min stationära hemdator ett idiotryck och ”skenade”. Jag trodde hela maskinen skulle flyga i luften men det rättade till sig efter en omstart. Beteendet är tydligen inte helt ovanligt enligt ”min” datatekniker som jag konsulterat nu på morgonen.
Men det riktigt allvarliga, som inträffade igår kväll, tänker jag inte behandla här, men det var riktigt, riktigt tung…
Jag var faktiskt uppriktigt förvånad att jag inte lyckades krocka med en älg, eller något annat, på vägen till jobbet för det är nästan bara det som fattas nu…
vallterrier.com 
Allt kommer liksom alltid på en gång när nåt går åt helvete ordentligt… Fördelen med det är att det ju bara kan bli ljusare efteråt!
Massa kramar
Men åh!
Uppmuntrande tillrop vore väl på sin plats, men jag kommer inte på några bra formuleringar.
Kosmiska välgångsönskningar får det bli, i stora lass.
Men kära nån, inte det här ”en olycka kommer sällan ensam” fenomenet. Kram!
Jag håller med, nu räcker det faktiskt! Du behöver verkligen inte mer nu.
Efter storm kommer solsken!! Snart så vänder det 😉
Undrar: Hur vet du att det är gräsmatta under den förbannade snön? Har du sett den? Det kanske är is… 😉
Lycka till med Hälge.
Kan vara så, men under isen finns det förhoppningsvis åtminstone en mossmatta…
Tungt sa Bull.
Stackare, nu får det väl vara nog. 😦
Kram
Jag hoppas verligen det vänder inom det snaraste för dig.
Du har många här på nätet som önskar dig allt gott.
Åh jösses, är det ingen hejd på sakerna. Skickar lite styrka.
Jag håller med: Det räcker nu för dig! 😦