Månad: juni 2009

Jo jag veeet… att vi inte har startat lydnadsklass II officiellt ännu, och ännu mindre fått officiella uppflyttningspoäng, men nu börjar vi pilla lite med momenten i klass III. Vi måste ju ha nå’t att göra. 😉 Det som blir allra knepigast att få till tror jag blir stå-skiftena i fjärren. Det har vi testat lite och det var ingen succé, men vi har väl något år på oss – minst – innan det blir aktuellt att starta i den klassen. Vi ska ju som sagt lyckas prestera på minst en officiell II:a först…

Åkte till klubben ikväll, och efter att klubben för inbördes beundran, dvs några av oss som var med i sjuhäradslaget, beundrat varandra en stund på altanen blev det en rejäl dos träning. Det snackas ju om att man behöver debriefing efter jobbiga händelser, men behovet är inte helt obefintligt efter positiva händelser heller. Att få prata av sig en stund med de som var med var skönt och roligt. 🙂

Fick en ruta uppställd på plan, på helt ny plats, innan vi kom upp, och tro’t eller ej – det var klockrent på första skicket! Tänker verkligen på att rikta upp min överkropp nu, inte bara på min blick, och det verkar faktiskt som om det funkar. Peppar, peppar…

Sen testade vi sittande i grupp – utan grupp. Precis som jag misstänkte så var han väldigt tveksam första gången och la sig ner efter någon minut. Upp med honom i sittande igen, och ytterligare ett försök till läggande. Andra gången vi körde verkade det som om han faktiskt förstod att det var ”sitt” som gällde, men det var  mycket beröm och förstärkning under tiden. Tar nog ett tag innan det känns stabilt.

Hopp-apport har vi inte kört på jättelänge, och egentligen inte särskilt mycket alls, men det gick kanonbra. När han inte ska springa så långt med apporten och dessutom hoppa så verkar det faktiskt som om tugget minskar.

Vi plockade lite med diverse andra moment också, bl a framåtsändandet, och avslutningsvis fick vi lite kommendering. Mest för att testa om min teori från i lördags, att det funkar bättre med lugnt och stilla beröm mellan momenten, stämmer. Och det funkade faktiskt bra idag också. Ingångarna på plan är också något vi måste jobba med, men där känns det som om vi är på rätt spår. Det gäller att hålla honom fokuserad och ge honom uppgifter ”på vägen”.

På det stora hela är jag oerhört nöjd med hans prestation ikväll, men det som trots allt imponerar mest är att han är så okänsligt för störning. T ex andra gången vi testade ”sitt i grupp” (utan grupp) kom det en schäfertik farande med en trasa i munnen, inte många meter ifrån honom, och han visade inte en tendens till att resa sig. Han bara sneglade på henne! Och när vi blev kommenderade i fjärren, och ”tl” stod ett par meter bakom Karlsson, tröttnade ”tl:s” hund och gick fram till sin husse – och Karlsson vred inte ens på huvudet! När man har en Iza att jämföra med så är detta något helt fantastiskt!

Om nu någon har missat det, så gillar jag min lilla hund. Oerhört mycket! 🙂

…eller piper den? Det var vad Karlsson undrade i
samband med prisutdelningen igår. 🙂
(Samtliga foton tagna av Sofia Christiansson.)

Väntar med spänning på nästa pris som, rent statistiskt, borde
vara ätbart eller av pipande slag. Han blev dock ännu en gång besviken.

Det vinnande laget, men det visste vi inte här.
Bilden är tagen på morgonen.

Dagen idag har verkligen varit dagen efter dagen före… Trött och seg, men fortfarande glad. En envis huvudvärk har gjort att vi inte presterat särskilt mycket. Lite olja på altanräcket har vi dock fixat innan en häftig regnskur effektivt satte stopp för den aktiviteten. Och så har vi rastat hundar. Och röstat. That’s it! Typ…

Då har vi sovit de utmattades och nöjdas sömn, och försökt smälta gårdagen. Väcktes vid sextiden i morse av att den lilla mästerskapshunden stod i sängen och stirrade uppfodrande på mig, och då är det ju bara att gå upp. 🙂

Med rubriken avser jag inte just vår prestation, som förvisso var OK, men vissa deltagare i laget förtjänar onekligen en extra eloge. Då avser jag framför allt vårt ekipage i elitlydnaden som bestod av en elitlydnadshund med en förare som inte ens startat i lydnadsklass I tidigare. Att bara våga?! Det är oerhört starkt! Och ingen behövde skämmas över deras prestation. Inte ett dugg faktiskt. 😉

Ekipaget i lydnadsklass III bestod av en förare som är van vid uppgiften och en lånehund som är rätt ny i klassen. De gjorde också bra ifrån sig efter att ha samtränat oerhört lite.

Sist men inte minst; vårt ekipage i elitbrukset; dagen avslutas med uppletande för elithundarna. 90 meter bred ruta med åtta föremål som ska plockas in på åtta minuter. Lagen startar i omvänd startordning med det sämsta först. Inför detta moment låg vi tvåa och startade alltså näst sist. Vi låg efter med 38 poäng och vad som krävdes för en vinst var att vårt ekipage plockade minst två föremål mer än det ledande laget, och hade minst samma betyg på själva arbetet. (Ja, reglerna är komplicerade 😉 ) Och vad gör den goe lille labben? Jo, går ut och plockar åtta föremål inom tiden. Då kunde vi bara hålla tummarna för att det ledande laget skulle plocka max sex föremål och det stoppade vid fyra! Så, summa summarum; hade de inte fixat uppletandet hade inte vårt lag stått överst på prispallen.

Att vinna sjuhäradsmästerskapet är stort! På plats och tävlade igår fanns minst två SM-ekipage i bruks samt vinnaren i lydnads-SM 2007. Ingen av dem ingick i vårt lag, och ändå fixade vi det. Förutom totalvinsten så plockade vi hem fem av åtta klassegrar samt dagens bästa brukshund. Nä, ingen kan nog vara annat än nöjd! 🙂

Åter till lille Karlsson då. Vi skrapade alltså ihop till förstaprispoäng och klassvinst, men det finns mycket kvar att jobba på. Kändes dock som om han höll ihop rätt bra mellan momenten, som om jag lyckades ”värma” lagom och – framför allt – jag lyckades rusa av plan och megabelöna när vi var färdiga. Så där är jag riktigt stolt över mig själv för det är något jag har lätt att glömma. I synnerhet när det är stökigt runt omkring och det var det igår. Intressant var att jag tog det väldigt lugnt mellan momenten, med bara lite beröm, och då hängde han med bättre?! Dessutom försökte jag göra en helt vänster om halt inför varje moment och då skärpte han till sig. Något att tänka på för framtiden.

Poängen då? Det är två domare även i lydnaden på den här tävlingen, och det som står efteråt är mina kommentarer.

Platsliggning: 10/10

Fritt följ: 6,5/7 (Han var lite allmänt frånvarande)

Läggande: 9,5/9

Inkallning med ställande: 6/5 (Största stötestenen, men vi fick i alla fall poäng.)

Sändande med ställande (rutan): 10/10 (!!!)

Apportering: 6/6,5 (Här fick jag nog betala för min antitjuvstartsträning i torsdags för det krävdes två kommandon innan han startade. Dessutom kom det ett startgnäll men DET har de inte dragit för enligt protokollet. Och så tuggade han lite förstås.)

Hopp: 10/10

Fjärr: 7/6,5 (Krävdes extra kommandon i båda sättandena)

Helhet: 8

Summa: 164,5

I övrigt var jag alltså tävlingssekreterare. Jag och min kollega räknade på längden, bredden och tvären hela dagen. Det blev en liten nätt elvatimmarsdag innan allt var klart så ”mör” var bara förnamnet igår kväll, och mör är jag fortfarande. För att inte falla i koma framför fotbollen på TV:n tog jag kameran och gick ut och fotade lite ogräs i dikeskanten. Mycket roligare faktiskt. 🙂

Inte nog med att Karlsson (och jag) kammade hem klassegern i lydnadsklass II (med 10 poäng på rutan!!!): hela laget gjorde så bra ifrån sig att vi blev Sjuhäradsmästare?! Med våra nödlösningar (lånehundar) var det en något otippad utgång av dagen, men inte mindre härlig för det. Återkommer med en utförligare rapport i morgon men nu ska jag äta och sedan kommer jag att drömma om siffror, multiplikation, division och procent i natt… 😀

Då har vi genomfört det sista träningspasset inför lördagens spektakel. Lite quick-fix känsla var det onekligen över det hela, men vad gör man inte för laget? Å andra sidan var det inte den sortens quick-fixar som förstör något för framtiden. En blå svanspip var ganska frekvent förekommande och han skötte sig faktiskt riktigt, riktigt bra. 10-15 klockrena skick till rutan (med uppsträckt något högervriden matte), några inkallningar med ställande som åtminstone borde resultera i några stackars poäng, inga tendenser till tjuvstarter eller ärevarv på apporteringen. Ärevarven brukar ju dock dyka upp när han har publik, vilket vi definitivt kommer ha på lördag (huuu…), så jag drar inga jätteväxlar på att de uteblev idag, men han fick superbelöning när han kom direkt in och förhoppningsvis sitter den minnesbilden kvar till lördag. Några fina fjärrskiften hann vi också med.

Nu kan vi inte göra mycket mer än hoppas och hålla tummarna. Det enda som bekymrar mig är att startpunkten för bl a fria följet och inkallningen är förlagd ca fem meter från där jag antar att grillningen ska äga rum… Det kan ju distrahera vilket träsktroll som helst! Fick tips om att hålla inne veckopengen till lördag kväll så att han inte har något att handla för. 🙂 Får väl försöka förhindra att han tömmer spargrisen innan vi åker på lördag morgon.

Och om nu någon oroar sig för att vi ”tjuvtränar” där tävlingen ska äga rum så kan jag meddela att alla andra lag har samma möjlighet. Och tar den. Dumma vore de väl annars. 😉

Nu återstår lite (quick-)fix inför tävlingssekreteraruppdraget som trots allt kommer vara huvudsysslan på lördag. Och så håller vi en tumme för att väderleksprognosen inför lördagen håller i sig, för bättre än så kan kan man nog inte begära på en hundtävling.

Igår var det genrep inför sjuhäradsmästerskapet, och det blev även bestämt att jag och det lilla träsktrollet ska köra lydnadsklass II på lördag. Vårt lag består av ett ganska märkligt ”hopaplock”. I lydnadsklass III och elit har vi förare med lånehundar! Det är ju rätt vanligt på den här tävlingen i I:an och appellen eftersom varken hund eller förare får ha tävlat i någon annan, högre klass och rutinerade förare med nya hundar ibland lånar ut sin ”nya” hund till någon förare som är färsk. När det gäller de mer avancerade klasserna brukar dock folk köra sina egna hundar. Det här kan gå hur som helst men på genrepet såg det förvånansvärt bra ut. Å andra sidan kan det gå hur som helst för vem som helst utav oss… Lagtävling är ju alltid lite extra pressande, och även om den här tävlingen är helt inofficiell så är den väldigt prestigefylld. 🙂

Vi började kvällen med ett uppletande i en ruta på 60×50 meter och sex föremål. Fyra föremål plockade han på sex minuter (maxtiden) men det var inte alls samma fart, fläkt och fokus som förra gången vi körde. Känns rätt bra att vi slipper köra högre klass på lördag…

Sen blev det genomkörning av lydnaden. Kvällens stora aha-upplevelse var skicket till rutan. Flera gånger sprang han glatt ut till vänster om konerna. Då påpekade U, som kommenderade, att jag hade min överkropp lätt vriden åt vänster… När jag rätade upp mig och t o m vred liiite åt höger, så … vips, sprang han rakt fram. Det är inte klokt vad mycket hyss man har för sig utan att vara medveten om det, och hur påverkade fyrfotingarna är av vårt kroppsspråk. Inkallning med ställande var en klockren nolla, och på apporteringen fick vi – helt oväntat – en tjuvstart?! Det var väldigt länge sedan detta hände och jag misstänker att jag helt enkelt glömde mitt ”sitt kvar”-kommando innan jag slängde apporten? Tur att man gör sådana tabbar på genrepet. 🙂 Sen gjorde vi om och gjorde rätt!

Ikväll får det bli ytterligare ett litet pass, och i morgon får det nog bli vila från träningen.

Hann även inreda det provisoriska sekretariatet. Mitt tävlingssekreteraruppdrag blev jag ju tyvärr inte av med bara för att jag fick gå in i laget. *suck*

För övrigt så svär jag idag en liten ramsa över lokalradions meteorolog som igår (enligt husse) hotat med nattfrost. Det var ett stort projekt att flytta in/undan alla blommor igår kväll, och ett lika stort projekt att flytta tillbaks dom idag på morgonen. Och kallare än +4° har det inte varit i natt…

Så här såg det ut igår kväll. Det är inte ofta de delar säng numera, om de inte måste. Men nog är de söta?

För ett par månader sedan informerade Posten om att de skulle ”effektivisera” vilket kunde leda till att man fick posten senare på dagen. Förr fick vi posten senast klockan 10. Efter ”effektiviseringen” kom den vid 12-tiden vilket fortfarande var acceptabelt. Nu, efter två månader, kommer den vid 15. Uppenbarligen har man ”effektiviserat” ännu mer…

Jag skulle nog snarare kalla det rationalisering när man avskaffar ett antal lantbrevbärare och färre brevbärare ska sköta ett större område.

Gårdagskvällen blev åter igen en helkväll med hundfokus. Startade med K och ett lydnadspass på Elfsborgs BK, och igår var han en riktig blogghund, dvs jätteduktig! 🙂 Vi började med rutan och – kors i taket – det gick kanonbra! Även på första skicket, och han hade inte sett när jag ställde ut konerna. Igår körde jag med kommando ”framåt” istället. Om vi nu ska köra II:an på lördag så får det  bli någon form av quick fix, men sen ska jag fortsätta traggla ”rutan”-kommandot eftersom det finns en viss risk att vi någon dag kommer hamna i elitklass och då står ju inte rutan ”framåt”.

Vi körde även igenom delarna i framåtsändandet, med tyngdpunkten på transporten från gruppen och framåt. Igår vad det inget snack om att han inte skulle starta på mitt första ”sakta”-kommando. Efter ett par gånger var han så duktig, tyckte i alla fall han, att han startade innan jag hann öppna munnen? Dvs när jag intagit min position, några meter bakom, och vände mig om så travade han iväg direkt. ”Kan själv” är ju hans motto, så jag borde inte vara särskilt förvånad, men ändå…? Några gånger tog vi även hela sträckan och det var inte alls tokigt, det heller. Vissa tendenser till att gå snett, men i övrigt OK. Inte kanonbra, men OK. Vi körde även kryp (med pepping), skall, fritt följ, fjärr och … massor av lek! Det enda riktiga sorgebarnet var … inkallning med ställande. Men vi brottas väl vidare med det momentet. *suck*

Efter ett besök på den stora matvarubutiken som börjar på I (handlar jag någonsin mat utan att vara iförd hundträningskläder numera?) bar det iväg till simmet. Den här gången var det dags för nytt klippkort och därmed även date med simfröken. Den här gången var det L som stod för fröknandet och det känns alltid bra. Hon känner ju Iza ganska väl i och med att vi tränat en hel del ihop. Hon klämde, kände, tog pulsen och tittade på arbetet i vattnet. Iza fick med beröm godkänt på alla punkter. Hon är ovanligt välmusklad, framför allt med tanke på sin ålder, pulsen ligger på en jättebra nivå och hon arbetar jättefint i bassängen. Mitt upplägg för arbetet fick också godkänt. Det enda minuset är några (trigger)punkter i filéerna (de långa musklerna på var sida av ryggraden) där hon ömmar lite, vilket tydligen inte alls är ovanligt. Har fått instruktioner för hur jag ska behandla dessa, så nu återstår bara att se om Iza kan tänka sig att samarbeta.

Det är för övrigt L, eller snarare hennes hund, som är orsaken till att vi kanske måste gå in i sjuhäradslaget på lördag. Hoppet verkar inte stort att de ska kunna vara med, så det är väl bara att förbereda sig/oss för en start. Vilken klass är inte helt klart än, men blir väl troligen ikväll.

Vi diskuterade också att det vore kul att testa Karlsson i bassängen, och eftersom kunden som skulle komma efter oss inte dök upp blev det helt plötsligt ett gyllene tillfälle. K fick på sig en flytväst och en lina och lyftes över kanten och ned i vattnet av L, men det var inte roligt – tyckte terriern. Jag och L hade däremot ganska roligt. 🙂 Han sprattlade mest hysteriskt och letade flyktvägar, men så brukar nog de flesta hundar reagera första gången i en bassäng inomhus, och det gjorde även Iza när det begav sig. Jag hade beväpnat mig med två svanspipar, för de brukar ju få honom att simma utomhus, men inte ens det kunde beveka honom. Efter en stund kom han dock igång men paniken hade låst ihop käkarna på honom (eller också var han rädd att få en kallsup?) så han simmade efter piparna men lyckades inte få tag på dom. 🙂 Det blev ett kort pass med mycket vila och han var ganska lättad när han lyftes upp och fick rejsa på golvet med piparna istället. Det finns dock hopp, och om han får några gånger på sig kommer säkert även han att aspirera på simborgarmärket. Nu är det ju inte direkt gratis, så att simma två hundar i veckan finns liksom inte på kartan och det känns onekligen som om Iza har mest nytta av det för att hålla kroppen i god form trots åldern.

Svor rejält över att jag inte hade kameran med mig och kunde föreviga spektaklet, men istället för blöta hundar får det bli blöta nyutslagna rhododendron i dagens blogg.

Idag pratade jag med kompisen V (som brukar trimma min utställningsborder Lennart) och fick ett oväntat och ledsamt besked. Henne storpudel Påvel, endast sex år gammal, hade mycket oväntat och hastigt vandrat vidare till hundhimlen förra veckan. Från frisk, kry och pigg till – död, på ett par timmar! Det påminner en onekligen om man inte ska ta något för givet…

Jag glömmer  aldrig när Påvel träffade Iza första gången. Sina första nio månader hade han tillbringat helt och fullt omgiven av svarta storpudlar. Han fick en chock när han för första gången träffade en schäfer. Han skrek rakt ut i dödsångest trots att Iza var på sitt snällaste och raraste humör. Varken Iza eller hans storebror (som i princip växt upp med Iza) fattade nå’t. Påvel sansade sig dock och de blev bra kompisar ganska snabbt. Så bra att t o m Iza tyckte att han var lite … too much. 🙂 Och nu finns han inte mer?! Usch vad fort det kan gå, när man minst anar det…

***

I morse fick jag veta att risken är ganska stor att vi måste tävla på sjuhäradsmästerskapet på lördag. Högrehunden är nämligen knackig. Det är inte slutgiltigt bestämt om vi ska köra II:an eller högre, men troligen blir det II:an. Jag som börjat slappna av och ärligt talat varit lika glad om vi sluppit. Men, inget är slutgiltigt bestämt än.

***

Har hört rykten om oväder (regn och blåst) på nordligare belägna orter, och snart är det nog här också. På lunchpromenaden, som var av medellängd, höll vi på att smälta bort alla tre men nu har det svalnat betydligt och börjat blåsa en del. Regnet får gärna avvakta några timmar eftersom det står lydnadsträning på programmet ikväll. Dessutom ska det handlas på byggvaruhuset och i matbutiken och avslutningsvis ska Iza simma under övervakning av simfröken. Något agility-KM blir det inte för vår del ikväll.

Igår kväll tillbringades det dock en hel del tid på altanen görandes precis – ingenting. Det var nämligen för varmt att göra något. När det svalnat av något planterade jag dock om säsongens (sista?) pelargoner.

Avslutningsvis en bild på Kanelbullen på ärten, eller Prinsessan på ärten, välj själva. Det är nämligen väldigt viktigt att den blå bädden ligger på den andra mjuka madrassen, som troligen är extra mjuk tack vare (på grund av?) alla schäferhår som är stört omöjliga att få bort…

För övrigt måste jag göra lite reklam för den billiga blå bädden, inköpt på IKEA. Tvättas i 60° och tumlas, och den blir som ny. Dock tog det ett par dagar innan den var riktig torr, trots tumling. Finns även i mindre röd modell, eller – fanns…? Vet inte om de fortfarande säljs, men om – tveka inte!

Jaha… till sist kapitulerade jag, och har gått med i Facebook ”på riktigt”. Jag har ju varit registrerad ganska länge men inte använt mitt konto, eller vad det nu kallas. Det som fick mig att trilla över kanten var en förfrågan från en gammal kompis som numera bor i England och som jag sällan har kontakt med numera. Det är fortfarande en del finesser och funktioner som jag inte begriper till fullo, men det kanske kommer.