Lagom när jag börjat acceptera tanken på att vara hemma hela helgen, och även lyckats lägga upp en plan för vad som ska göras, kom husse farande igår kväll och tyckte att vi – trots allt – skulle åka någonstans med husvagnen! Jag har varit mycket ambivalent i frågan. En orsak är (den deprimerande) väderleksprognosen, en annan att jag inte vill riskera att hamna mitt i ett fylleslag på någon camping. Nu tror jag dock att vi enats om att faktiskt vara hemma. Just nu vräker regnet ner och det blåser rejält så för tillfället känns det som ett klokt beslut. Vi får väl se hur det känns i morgon?
Den här morgonen fick för övrigt en flygande start. När jag skulle gå ut med hundarna på första lille kisserundan stod det en katt några meter från ytterdörren! Iza brann av fullständigt och vrålskällde?! Lillebror var alldeles för morgontrött för att förstå riktigt vad som hände, men för att ge flocken sitt stöd (hm) skällde han också allt han orkade, men istället för att vråla loss i sträckt koppel, som storasyster, fnattade han hysteriskt fram och tillbaks mellan mig och Iza. Suck – vad jag är trött på alla grannkatter som hela tiden måste uppehålla sig på eller direkt utanför vår tomt. Nu går det knappt en dag utan någon form av kattincident… Nåväl, de grannar som inte var vakna vid 05.40 i morse, och sov med öppet fönster, blev nog effektivt väckta… Husse kom åtminstone på benen, väldans fort! 🙂
Igår kväll var det ”segerfest” på klubben, för att fira segern i sjuhäradsmästerskapet. Det grillades korv och bjöds på tårta. En faslig massa folk var det där, och ett stort antal jag aldrig sett förut? Men det är klart, bjuds det på saker dyker man upp men när det gäller att hjälpa till är det inte lika intressant… Nu är jag ju långt ifrån lika aktiv som jag var för några år sedan, men nog gör jag en insats med jämna mellanrum, och eftersom jag både var lagdeltagare och funktionär på sjuhäradsmästerskapet kändes min närvaro väl motiverad.
Tränade en liten stund med Karlsson innan ”festen” men vi var helt klart väldigt oinspirerade båda två. Karlsson hade biträtt dagmatte med semesterpackningen hela dagen så han var ganska utmattad, och jag var bara allmänt ostrukturerad. Det moment som gick bäst var … sitt i grupp (utan grupp). Han satt snyggt och prydligt i flera minuter. I övrigt var det inte många rätt, men jag tar på mig en mycket stor del av ansvaret. 😉
Innan vi åkte hem lyckades jag uppvigla till lite skottlossning, för att testa Izas öra. Under de första skotten var vi aktiva och körde linförighet/lek. Hon viftade till med öronen, och sneglade mot skytten utan att avbryta aktiviteten. Vid det sista skottet låg hon ner, på koppellängds avstånd. Hon låg kvar, och la ner huvudet efter skottet. Sen flög hon upp, men det får nog skyllas på bristande platsliggningsträning i ett par års tid… Som det ser ut nu var det nog vaxproppen som orsakade den plötsliga skottberördheten. Skönt!
vallterrier.com 